Kapitel 8

Hur man kan få ett lyckligt familjeliv

DE FLESTA människor håller med om att det finns ett samband mellan familjeliv och lycka. I en undersökning sade 85 procent av de intervjuade männen att de ”tycker att familjelivet har stor betydelse för lyckan och tillfredsställelsen”. Men du kanske ändå har hört talas om många män som har valt att ta ut skilsmässa. Fler och fler kvinnor väljer också skilsmässa för att få slut på ett äktenskap präglat av leda, motsättningar eller förtryck.

² Vi kan inte förändra andras handlingssätt. Men vi bör vara intresserade av att förbättra vårt eget familjeliv, särskilt då förhållandet mellan man och hustru. Det kan vara bra för oss alla att fråga: ”Hur är det förhållandet i mitt hem?”

³ Det är Skaparen som gett upphov åt familjeanordningen. (Efesierna 3:14, 15) Han ger praktiska råd, som har hjälpt många, många par att kunna glädja sig åt ett lyckligt familjeliv. Du kan få hjälp av precis samma råd.

PRAKTISKA LÄRDOMAR AV DET FÖRSTA ÄKTENSKAPET

⁴ I början av bibeln finner vi en skildring av hur Gud  bildade den första mänskliga familjen. Någon tid efter det att Jehova Gud hade skapat den förste mannen, Adam, sade han:

”’Det är inte gott för mannen att förbli ensam. Jag skall göra en hjälpare åt honom, såsom ett komplement till honom.’ Och Jehova Gud grep sig an med att bygga revbenet, som han hade tagit ifrån mannen, till en kvinna och att föra henne till mannen. Då sade mannen: ’Detta är äntligen ben av mina ben och kött av mitt kött. ...’ Det är därför en man skall lämna sin far och sin mor, och han måste hålla sig till sin hustru, och de måste bli ett kött.” — 1 Moseboken 2:18, 22—24, NW.

⁵ Lägg märke till att den första familjen inte kom till bara genom att två människor bestämde sig för att bo tillsammans. Gud godkände äktenskapet, och de förenades i ett varaktigt förbund. Inför den högsta myndigheten i universum accepterade Adam Eva som sin hustru.

⁶ När en man och kvinna vidtar de mått och steg som  krävs för att ingå ett lagenligt och erkänt äktenskap, binder de sig vid varandra inför allmänheten. (1 Moseboken 24:4, 34—67; Matteus 25:1—10) Detta är något som saknas, när ett par bara sammanbor utan fördelen av ett äktenskap. Deras förhållande är då i stället vad bibeln kallar för ”otukt” eller ”äktenskapsbrott”. (Hebréerna 13:4) Även om de säger sig älska varandra, så kommer antagligen deras förhållande med tiden att bli lidande, därför att det starkt bindande i ett äktenskap — som bibeln visar är så avgörande — saknas. Till exempel:

En 34-årig kvinna förklarar: ”Jag är kanske gammalmodig men det bindande i ett äktenskap får mig att känna mig tryggare... . Jag tycker det känns skönt att vi har medgett både för oss själva och för andra att vi ämnar hålla ihop.”

En 28-årig lärare talade om vad han kommit fram till: ”Efter ett par år började jag känna det som om jag levde i ett vakum. Att sammanbo [utan äktenskap] gav ingen inriktning för framtiden.”

I en undersökning av ämnet fann sociologen Nancy M. Clatworthy att par som hade bundit sig genom att gifta sig, men som inte hade sammanbott före äktenskapet, gav uttryck åt ”en starkare känsla av lycka och tillfredsställelse”.

⁷ Bibelns berättelse om det första äktenskapet kan också hjälpa oss att undvika problem i samband med föräldrar och ingifta släktingar. Enligt en äktenskapsrådgivare hör sådana problem till de vanligaste. Men bibeln sade om det första äktenskapet, innan det alls kunde bli några problem med föräldrar och ingifta släktingar: ”En man skall lämna sin far och sin mor, och han måste hålla sig till sin hustru.” — 1 Moseboken 2:24, NW.

⁸ Helt naturligt älskar de flesta av oss våra föräldrar. Bibeln uppmuntrar oss rentav att ge dem materiell hjälp  när de blir äldre, om så visar sig nödvändigt. (1 Timoteus 5:8; 5 Moseboken 27:16; Ordspråksboken 20:20) Men bibeln betonar att när du gifter dig, blir din make eller maka din närmaste släkting. Din man eller hustru blir nu den du i första hand måste älska, sörja för och fråga till råds.

⁹ Om en gift person ser saken så, kommer han inte att ”springa hem” till sina föräldrar så fort det uppstår problem. Det här synsättet hjälper också föräldrar att inse att när deras barn gifter sig, ”lämnar” de föräldrarna och bildar självständiga familjer, även om sedvänjan eller ekonomin kräver att de under någon tid bor nära eller tillsammans med sina föräldrar. Det är tillbörligt att barn värdesätter och kanske också drar nytta av sina föräldrars vishet och erfarenhet. (Job 12:12; 32:6, 7) Men det som sägs i 1 Moseboken 2:24 varnar ändå föräldrar för att försöka styra eller övervaka sina gifta barns liv. Ja, att tillämpa detta bibliska råd kan bidra till den äktenskapliga lyckan.

HUR MÅNGA ÄKTENSKAPSPARTNER?

¹⁰ Skildringen i Första Moseboken visar också att Gud gav Adam bara en maka. I vissa kulturer är det tillåtet för en man att ha många hustrur. Men leder polygami till lycka i familjen? Nej, erfarenheten visar i stället att det ofta leder till djup svartsjuka eller rivalitet och också till att äldre hustrur blir illa behandlade. (Ordspråksboken 27:4; 1 Moseboken 30:1) Det förekom både polygami och förskjutande av hustrur genom skilsmässa bland de forntida hebréerna. Medan Gud tillät detta, gav han israeliterna lagar för att förhindra svåra missförhållanden. Men när Jesus tog upp det här ämnet, riktade han uppmärksamheten på det som var Guds vilja i den här saken,  vilket ju framgår av Första Moseboken. När Jesus tillfrågades om skilsmässa på olika grunder, sade han:

”Har ni inte läst att han som skapade dem från början gjorde dem till man och kvinna och sade: ’Fördenskull skall en man överge sin far och sin mor och skall hålla sig till sin hustru ...’? ... Därför: vad Gud har fogat samman, det må ingen människa skilja åt. ... Med hänsyn till er [hebréernas] hårdhjärtenhet gjorde Mose [i Guds lag] den eftergiften för er att ni kan skilja er från era hustrur, men från början har det inte varit på det sättet. Jag säger er att vemhelst som skiljer sig från sin hustru, utom på grund av otukt, och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott.” — Matteus 19:3—9.

¹¹ Jesus klargjorde att normen för hans efterföljare inte skulle vara polygami, utan monogami, precis som Gud hade fastställt från början. (1 Timoteus 3:2) Att erkänna Guds vishet och hans rätt att bestämma i den här frågan bidrar till lyckan.

¹² Det är sak samma med det Jesus sade om skilsmässa. När det går lätt att ta ut skilsmässa, blir det många skilsmässor. Det är vad vi ser nu för tiden. Men Gud betraktar äktenskapet som beständigt. Jesus sade visserligen att om någons partner gjort sig skyldig till ”otukt” (grekiska: porneia, vilket betyder grov sexuell omoraliskhet) och således blivit ”ett kött” med en annan person, så kan den oskyldiga parten ta ut skilsmässa och gifta om sig. Men för övrigt betraktar Skaparen gifta par som varaktigt förenade. De som erkänner Guds rätt att bestämma i den här saken har således större orsak att arbeta på att stärka sitt äktenskap och övervinna eventuella problem. (Predikaren 4:11, 12; Romarna 7:2, 3) I stället för att göra en olycklig hjälper den här inställningen en alltså att bli lycklig i sitt äktenskap. Erfarenheten visar detta.

 ¹³ Men några kanske tycker: ”Vissa äktenskap har ändå allvarliga problem, eller också kommer paret helt enkelt inte överens.” Vad gör man då? Vi kan lära oss fler praktiska ting av bibeln.

EN ÄKTA MAN SOM VERKLIGEN ÄLSKAR SIN HUSTRU

¹⁴ En av nycklarna till ett lyckligt familjeliv är det sätt varpå en man betraktar och behandlar sin hustru. Men  vem är det som skall avgöra vilket som är det bästa sättet? Här får vi återigen hjälp av det bibeln säger om det första äktenskapet. Berättelsen säger att Gud tog något av Adams egen kropp för att skapa en maka åt honom. Längre fram går bibeln närmare in på ämnet:

”Männen [bör] ÄLSKA SINA HUSTRUR SOM SINA EGNA KROPPAR. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och vårdar det ömt, alldeles som den Smorde också gör med församlingen.”

Efter det att Paulus citerat 1 Moseboken 2:24 fortsatte han: ”Må ... var och en av er individuellt så älska sin hustru som han älskar sig själv.” — Efesierna 5:28—33.

¹⁵ Somliga män kanske menar att de bör vara stränga eller otillgängliga mot sina hustrur. Men äktenskapets upphovsman säger att en man bör älska sin hustru innerligt och visa den kärleken. För att vara verkligt lycklig måste en hustru känna sig övertygad om att hon är sant älskad.

¹⁶ Att en man ”när och vårdar” sin hustru ömt, som sin egen kropp, innebär bland annat att han vinnlägger sig om att vara en god familjeförsörjare. Han bör dock inte vara så upptagen med att förtjäna sitt uppehälle att han försummar att tillbringa tid tillsammans med sin hustru och att visa varmt intresse för henne som person. Dessutom finns det ju ingen man, som är vid sina sinnens fulla bruk, som är hätsk eller brutal mot sin egen kropp ens när han är irriterad. Det är därför uteslutet att en man, som tillämpar bibeln, blir våldsamt arg på sin hustru. — Psalm 11:5; 37:8.

¹⁷ Den första kvinnan skapades för att vara ”ett komplement” till sin man. (1 Moseboken 2:18) Gud erkände att mannen och kvinnan var olika till sin natur. Det är  de fortfarande. Kvinnor är vanligtvis annorlunda än män i fråga om egenskaper och beteende. Han kanske är resolut, hon är mer mänskligt tålmodig. Hon kanske tycker om att vara bland folk, medan han föredrar avskildhet. Han kanske lägger stor vikt vid punktlighet, men hon är inte lika ”på minuten”. Det bibeln säger om att Gud skapade Eva till att vara ”ett komplement” bör hjälpa äkta män att förstå sådana olikheter.

¹⁸ Aposteln Petrus uppmanar äkta män ”att leva tillsammans med ... [sina hustrur] enligt kunskap” och visa dem ”ära som ett svagare kärl”. (1 Petrus 3:7) Denna ”ära” innebär bland annat att tillgodose de olika intressen en hustru kan ha. En äkta man kanske tycker om sport, men hans hustru kanske föredrar att gå och titta i skyltfönster eller se på balett. Hennes intressen är lika viktiga som hans. Ära tar hänsyn till sådana olikheter.

¹⁹ En hustrus humör, som påverkas av hennes cykler, kanske ibland förbryllar en äkta man och kanske även hustrun. Men han kan bidra till deras gemensamma lycka genom att försöka förstå och ”leva tillsammans med . . . [henne] enligt kunskap”. Vad hon ofta bäst behöver är att han ömt håller henne intill sig, medan han kärleksfullt samtalar med henne.

EN HUSTRU SOM RESPEKTERAR SIN MAN

²⁰ Eftersom också hustrun måste göra vad som på henne ankommer, om det skall bli en lycklig familj, så ger Skaparen också hustrur vägledning.

²¹ Omedelbart efter det att bibeln har uppmanat äkta män att älska sina hustrur tillägger den: ”Å andra sidan bör hustrun ha djup respekt för sin man.” (Efesierna 5:33) När det gäller det första äktenskapet, så fanns det  faktorer som helt naturligt borde ha fått Eva att se upp till sin man. Adam skapades först. Han hade större kunskap och livserfarenhet, han hade till och med fått anvisningar direkt från Gud.

²² Men hur är det då med våra dagars äktenskap? Om en äkta man uppriktigt försöker tillämpa de bibliska råd som behandlats här tidigare, så kommer detta antagligen att göra att hustrun får större respekt för honom. Också i de fall då hustrun kanske är duktigare i vissa avseenden, eller då hennes man kanske kommer till korta, finns det orsak att uppodla respekt — av aktning för Jehovas anordning, av vilken familjen är en del. Aposteln Paulus skrev:

”Hustrurna må underordna sig sina män såsom Herren, eftersom en man är sin hustrus huvud, liksom den Smorde är församlingens huvud.” — Efesierna 5:22, 23.

²³ Därmed inte sagt att den äkta mannen skall vara en tyrannisk allvetare i familjen. Det skulle vara helt i strid med Kristi kärleksfulla, omtänksamma och förstående föredöme. Gud uppmanar hustrur att lita på att deras män skall ta ledningen. I viktiga familjeangelägenheter kan man och hustru rådgöra tillsammans likt delar i en och samma kropp. Men Gud lägger i första hand ansvaret för familjen på mannen. — Kolosserna 3:18, 19.

²⁴ Erfarenheten visar att det bibeln säger i det här ämnet är riktigt. När en hustru vinnlägger sig om att göra sig förtjänt av sin mans kärlek och omtanke och väntar sig vägledning av honom i familjeangelägenheter, så upptäcker hon ofta att han visar större villighet att axla sitt ansvar och att avbörda sig det på ett kärleksfullt sätt. — Ordspråksboken 31:26—28; Titus 2:4, 5.

 SAMARBETA FÖR ATT UPPNÅ ETT LYCKLIGT FAMILJELIV

²⁵ En viktig faktor, som saknas i alltför många familjer, är tankeutbyte. En sociolog konstaterade: ”De flesta gifta par lyssnar inte på varandra, och många råkar därför i luven på varandra.” Vi kan inte undgå irritationer, besvikelser och svikna förhoppningar i livet. Hur kan vi hindra dessa från att skada vårt äktenskap? Det hjälper med livligt tankeutbyte. Akta er för att ta detta som något självklart, bara för att finna att ni alltmer sällan talar med varandra.

²⁶ Arbeta på att förbättra tankeutbytet. Gör du det verkligen till en vana att samtala om det du sysslar med och om dina uppfattningar? Många gånger har vi alltför bråttom för att tala, och vi bryr oss inte heller om att lyssna på vad den andra personen säger. (Ordspråksboken 10:19, 20; Jakob 1:19, 26) I stället för att bara avvakta ett tillfälle att själv få tala, så lyssna, försök att förstå och säg kanske: ”Så du menar . . . ?” Eller ”Vad säger du ... ?” (Ordspråksboken 15:30, 31; 20:5; 21:28) Det är knappast troligt att en man eller hustru, som med uppriktigt intresse lyssnar på vad den andre tänker och tycker, kommer att vara självisk eller omedgörlig.

²⁷ Tankeutbytet blir ännu värdefullare om paret resonerar om gemensamma problem i ljuset av bibelns råd. Man får till exempel ett utmärkt underlag för ett samtal om familjens inkomst och ekonomiska planer i 1 Timoteus 6:6—10, 17—19 och Matteus 6:24—34. Man får många skriftenliga råd om sådant som är intimt förknippat med familjelivet i boken Gör ditt familjeliv lyckligt! *

 ²⁸ Eftersom bibelns råd kommer från den bästa auktoriteten i fråga om äktenskap och familjeliv, Jehova Gud, säger det sig självt att om vi tålmodigt och konsekvent tillämpar dessa råd, kan det bidra till vår lycka. Tusentals kristna par jorden runt har gjort just detta och har som en följd därav blivit lyckligare i sina äktenskap.

[Fotnot]

[Frågor]

Vad kan vi göra för att uppnå ett lyckligare familjeliv? (1—3)

Hade det någon betydelse att man band sig vid varandra i det första äktenskapet, och varför är detta viktigt? (4—6)

Vad kan vi lära om föräldrar och ingifta släktingar av det första äktenskapet? (7—9)

Vilken praktisk lärdom om antalet äktenskapspartner kan vi hämta från Första Moseboken? (10, 11)

Vilken syn på skilsmässa uppmuntrar bibeln till? (12, 13)

Hur kan äkta män tillämpa bibelns råd till dem? (14—16)

Vad bör det betyda för en äkta man att hustrun är ”ett komplement”? (17—19)

Hur uppmanar bibeln en hustru att betrakta sin man? (20—22)

Varför kan hustrur lita på att dessa råd kommer att hjälpa? (23, 24)

Hur viktigt är det med tankeutbyte för ett lyckligt familjeliv? (25—28)

[Ruta på sidan 80]

”Under mitt liv som gift”, förklarar en man från västra Förenta staterna, ”hade jag skaffat mig allt jag önskade i materiellt hänseende — ett vackert hus, bilar, båtar och hästar. Men detta gjorde mig ändå inte lycklig. Min fru och jag hade inte alls samma intressen. Vi grälade jämt. Jag rökte marijuana för att få sinnesfrid.

De flesta veckoslut var jag borta och jagade. Mitt arbete gjorde också att jag var borta ibland. Detta ledde till ett liv i äktenskapsbrott. Jag trodde inte att min hustru älskade mig, och därför flyttade jag hemifrån och hade förhållanden med den ena kvinnan efter den andra tills mitt liv verkade ha kommit in i en återvändsgränd.

Under den här tiden läste jag bibeln något. Efesiernas femte kapitel övertygade mig om att jag skulle göra ett nytt försök med min hustru. Jag insåg att hon inte hade varit undergiven och att jag inte heller hade tagit ledningen på rätt sätt. Men på en affärsresa följande vecka begick jag återigen äktenskapsbrott.”

En vän framkastade tanken att om han verkligen var intresserad av Gud, så kunde Jehovas vittnen hjälpa honom. Han fortsätter: ”Vittnena hjälpte mig verkligen. En av tillsyningsmännen i församlingen tog sig tid till att studera bibeln med mig. På grund av den stora förändringen i mitt levnadssätt började min hustru också vara med på studiet. Nu först är vårt familjeliv lyckligt, och våra två flickor kan till och med se skillnaden. Det finns inte ord nog för att beskriva den underbara lycka som min hustru och jag har funnit genom att tillämpa bibeln i vårt liv.”

[Bild på sidan 85]

Det krävs tankeutbyte för att äktenskapet skall bli lyckligt