Kapitel 17

Vems lagar sätter du främst?

VI LEVER med lagar — naturlagarna, de lagar Gud gett angående moral och uppförande och världsliga lagar. Vi har inte svårt att vare sig acceptera eller dra nytta av många av dessa lagar. Men hur blir det om en lag förefaller onödigt restriktiv? Eller om två lagar som berör dig kommer i konflikt med varandra?

² Eftersom naturlagarna verkar vara rätt opersonliga, så accepterar de flesta människor dem utan vidare. Vem skulle trotsa gravitationslagen genom att kliva ut för en hög brant? Och den lagen är till vårt bästa; den håller våra fötter på jorden och vår mat på tallriken. Andra naturlagar gäller genetik, vilket påverkar hurdana barn vi kommer att få. Genom att tänka på de genetiska lagarna och inte gifta sig med en nära släkting minskar man risken att vidarebefordra vissa defekter till sina barn. (Jämför 3 Moseboken 18:6—17.) Men hur förhåller det sig då med lagar angående uppförande eller moral?

³ Många människor känner motvilja mot stiftade lagar. Detta beror bland annat på att människor har haft en benägenhet att stifta onödiga lagar och att förtrycka andra med sina lagar. (Matteus 15:2; 23:4) Men det ligger en fara i att betrakta alla lagar som något ont eller att göra det till en vana att strunta i dem.

 ⁴ Man kan spåra människosläktets döende tillstånd tillbaka till ett laguppror. Gud förbjöd Adam och Eva att äta av kunskapens träd på gott och ont. Men Satan fick Eva att tro att Guds lag var onödigt restriktiv. (1 Moseboken 3:1—6) Det Satan lockade med var: ”Inga regler. Ställ upp era egna normer.” Denna antilaganda har varit populär i alla tider och är det fortfarande.

⁵ Jehova förtrycker inte sitt folk med onödigt restriktiva eller betungande lagar, för ”där Jehovas ande är, där är frihet”. (2 Korintierna 3:17; Jakob 1:25) Men tvärt emot vad Satan ville få människorna att tro, så är Jehova den suveräne härskaren över universum. Förutom att han är universums Skapare, är han vår livgivare och den som drar försorg om oss. (Apostlagärningarna 4:24; 14:15—17) Han har därför rätt att vägleda oss och stifta lagar angående vårt uppförande.

⁶ Många människor håller med om att som den högsta myndigheten har Gud rätt att bestämma vad människor får göra och inte göra. Det vill säga, de håller med om det ända tills de känner en stark önskan att göra något som Gud förbjuder. Detta är naturligtvis farligt. Det finns överflödande bevis för att det Gud befaller är till vårt bästa. Att avhålla sig från dryckenskap, vrede och girighet hjälper oss till exempel att vara friskare och nöjdare. (Psalm 119:1—9, 105) Guds lagar kan också hjälpa oss att vinna hans godkännande och frälsning. (Ordspråksboken 21:30, 31) Så även om människor ännu inte förstår orsakerna till några av Jehovas befallningar, så vore det dåraktigt av dem att — kanske på grund av stolt oberoende — inte lyda dem.

⁷ Ett exempel på Guds befallningar till de kristna är en förordning, som utfärdades av rådsförsamlingen av  apostlar och äldre män i Jerusalem, vilka utgjorde en styrande krets i den första kristna församlingen:

”Den heliga anden och vi själva har nämligen förordat att inte lägga någon ytterligare börda på er, utom dessa nödvändiga ting: att ni fortsätter att avhålla er från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från ting som blivit kvävda och från otukt.” — Apostlagärningarna 15:22—29.

⁸ Vi har all orsak att lyda Guds lag angående ”otukt”; detta skyddar oss mot sjukdomar, utomäktenskapliga barn och trasiga äktenskap. Den lagen betyder att man inte kan inlåta sig på homosexualitet eller annan grov sexuell omoraliskhet, vilket allt innefattas i det grekiska ordet porneia (otukt) som används i Apostlagärningarna 15:29. (Romarna 1:24—27, 32) Men hur blir det då, om vi kunde klara oss undan riskerna med ”otukt”? Skulle vi fortfarande lyda Guds befallning därför att han är vår Suveräne härskare? Om vi gör det, bidrar vi till att bevisa att Satan är en lögnare och att människor lyder Jehova därför att de älskar honom. — Job 2:3—5; 27:5; Psalm 26:1, 11.

⁹ Förordningen i Apostlagärningarna 15:22—29 riktar vår uppmärksamhet på ett annat område, där vi kan visa vår lydnad. Det är Guds befallning att avhålla sig från blod och från köttet av djur som kvävts för att blodet skulle vara kvar i dem. Gud sade till vår förfader Noa att människor kan äta djurkött, men de får inte uppehålla livet med blod från någon annan skapelse. (1 Moseboken 9:3—6) När Gud upprepade den här lagen till israeliterna, sade han att ”allt kötts själ [eller liv] är i blodet”. Det enda sätt varpå de fick använda blod var på altaret för att ge försoning för synder. Annars skulle en skapelses blod gjutas ut; det skulle i bildlig bemärkelse återvända till Gud. Lydnad för den här lagen var en fråga om liv eller död. — 3 Moseboken 17:10—14.

 ¹⁰ Dessa offer förebildade utgjutandet av Jesu blod för vår skull. (Efesierna 1:7; Uppenbarelseboken 1:5; Hebréerna 9:12, 23—28) Också efter det att Kristus återvänt till himmelen befallde Gud de kristna att avhålla sig från blod. Men hur många människor, som påstår sig vara kristna, lyder den gudomlige laggivaren och livgivaren i den här saken? På sina håll är det vanligt att man äter kött utan att blodet fått rinna av, och man äter också blodkorv eller andra matvaror som avsiktligt innehåller blod.

¹¹ Många människor har också tagit emot blodtransfusion i ett försök att få leva längre. De är ofta omedvetna om att blodtransfusioner i sig själva innebär stora hälsorisker och att praktiskt taget alla slag av kirurgi kan utföras utan blod, genom att man i stället använder andra metoder. * Men skulle det vara ett misstag att lyda Gud, även om det verkade som om livet stode på spel? Inte ens i en kris får man sätta sig över Guds lag. — 1 Samuelsboken 14:31—35.

¹² Många människor har riskerat livet för att försvara sin tro på yttrandefrihet eller religionsfrihet eller vissa politiska ideal. De har lytt en härskare eller militärbefälhavare, oavsett vilka risker det har medfört. Har vi inte mycket mer tvingande skäl att lyda universums Suverän? Det ansåg i varje fall många av trons män som bevarade sin ostrafflighet. (Daniel 3:8—18; Hebréerna 11:35—38) De visste, vilket vi också bör göra, att Jehova är livgivaren och att han kommer ihåg och belönar dem som lyder honom. Om det visar sig nödvändigt, ger han dem liv igen genom en uppståndelse, när hans tid för det är inne. (Hebréerna 5:9; 6:10; Johannes 11:25) Vi kan vara  övertygade om att det under alla omständigheter är rätt och i längden bäst att lyda Jehova. — Markus 8:35.

BÖR MAN LYDA LANDETS LAGAR?

¹³ Vi berörs dagligen av många andra lagar, stiftade av världsliga regeringar. Hur bör en kristen betrakta och reagera för dessa lagar? Aposteln Paulus skrev: ”Påminn människor att vara lojalt underdåniga regeringen och dess ämbetsmän, att lyda lagarna.” — Titus 3:1, The New American Bible.

¹⁴ Det romerska styret under första århundradet var inte alltid så rättfärdigt, och somliga av härskarna var omoraliska och oärliga. Men Paulus sade ändå: ”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud.” De ”överordnade myndigheterna” är de styrande i världen. — Romarna 13:1.

¹⁵ Jehova erkänner att till dess hans rike är fullständigt återställt på jorden, så gör världsliga regeringar en viss nytta. De uppehåller en viss ordning i samhället och utför otaliga tjänster; bland annat registrering av vigslar och födslar. (Jämför Lukas 2:1—5.) Därför kan de kristna vanligtvis ”fortsätta att föra ett lugnt och  stilla liv med full gudaktig hängivenhet och fullt allvar”. — 1 Timoteus 2:2.

¹⁶ Medan de kristna väntar på den tid då Guds rike skall lösa problemen med krig, orättvisor och förtryck, så får de inte motstå de världsliga regeringarnas myndighet. De måste ärligt betala de skatter som ålagts dem, lyda lagarna och visa respekt för de styrande. För att de kristna handlat på det sättet har de ofta fått beröm och hjälp av myndighetspersoner, och de straffas sällan med det ”svärd” som används mot lagbrytare. — Romarna 13:2—7.

ATT UNDERORDNA SIG I RELATIV BEMÄRKELSE

¹⁷ Ibland kommer lagar i konflikt med varandra. En världslig regering kanske kräver något som Gud förbjuder. Eller också kanske en världslig lag förbjuder de kristna att göra något som Gud befaller. Hur blir det då?

¹⁸ En sådan konfliktsituation uppstod, när de styrande förbjöd apostlarna att predika om den uppväckte Jesus Kristus. Läs den trosstärkande skildringen i Apostlagärningarna 4:1—23; 5:12—42. Fastän apostlarna fängslades och pryglades, så slutade de inte upp att predika. Petrus sade: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apostlagärningarna 5:29.

¹⁹ En kristen underordnar sig därför de regerande myndigheterna endast i relativ bemärkelse. Hans förnämsta skyldighet är att lyda den högsta myndigheten. Om han blir bestraffad för detta, så kan han känna sig tröstad av att veta att Gud godkänner det han gör. — 1 Petrus 2:20—23.

²⁰ De första kristna måste också fatta beslut inom ett annat område där Guds befallning stred mot vad den romerska regeringen förväntade. Frågan gällde att understödja eller vara med i den romerska armén. Så här hade Gud sagt till sitt folk: ”Då skola de smida sina svärd till  plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.” (Jesaja 2:4; Matteus 26:52) Om den romerska regeringen krävde att en kristen skulle vara med i dess armé eller understödja dess krig, så uppstod det således en konflikt mellan kejsarens lag och Guds lag.

²¹ De första kristna satte också Guds lag främst, när människor befallde dem att offra rökelse för den romerske kejsarens genius. Andra kanske menade att detta bara var en patriotisk handling. Men historien omtalar att de kristna betraktade detta som en form av avgudadyrkan. De visste att deras hängivenhet tillhörde Jehova, och därför utförde de inga avgudiska handlingar inför någon person eller något föremål. (Matteus 22:21; 1 Johannes 5:21) Och i stället för att bli indragna i politik, om så bara genom att ropa avgudiska hyllningar till härskaren, höll de sig neutrala för att enligt Jesu befallning inte vara ”någon del av världen”. — Johannes 15:19; Apostlagärningarna 12:21—23.

²² Accepterar du Guds syn och vägledning i fråga om lag? Att du gör det kommer att skydda dig från många av de hjärtesorger som drabbar människor som struntar i Guds lagar angående moral och uppförande. Du kommer inte heller att onödigtvis bestraffas av de existerande världsliga myndigheterna. Men det Gud framför allt vill se hos oss är att vi erkänner honom som den högste härskaren. Om du under alla omständigheter gör detta, då kommer du att kunna anpassa dig, när Guds rikes lagar snart kommer att gälla över hela jorden. — Daniel 7:27.

[Fotnot]

[Frågor]

Varför bör vi tänka på vår inställning till lagar? (1—4)

Vad måste vi inse om Guds lagar? (5, 6)

Varför bör vi lyda Guds lagar angående ”otukt”? (7, 8)

Hur kan vi lyda Guds lag om blodet? (9—11)

Varför bör vi lyda Gud, även om det gäller livet? (12)

Hur bör kristna betrakta de styrande i världen, och varför? (Matteus 22:19—21) (13—16)

Hur bör man handla, när Guds lag och världsliga lagar kommer i konflikt med varandra? Ge exempel. (17—21)

Vilket prov ställs vi nu inför? (22)

[Ruta på sidan 167]

”En noggrann översikt över alla tillgängliga upplysningar visar att ingen kristen före Markus Aurelius’ tid [han regerade 161—180 v.t.] blev soldat; och ingen soldat stannade kvar i militärtjänst, sedan han blivit kristen.” — ”The Rise of Christianity”.

[Bilder på sidan 165]

Genom skatterna betalar du för ...

Polisskydd

Renhållning

Skolväsende

Postutdelning

Vattenförsörjning

Brandförsvar