Kapitel 19

Vill du tillbedja Gud på det sätt som han godkänner?

BIBELN förutsäger att i de ”yttersta dagarna” skulle människorna ”vara egenkära, ... inbilska, övermodiga, ... i det de har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft”. (2 Timoteus 3:1—5) Är inte detta en träffande beskrivning av det vi ser omkring oss i våra dagar?

² Ja, människor uppför sig i alla sammanhang efter mottot: ”Jag först!” Det kommer till uttryck när de handlar eller kör bil, i den uppmärksamhet de ägnar åt kläder och make up och i det slags dans de utför. Men detta har inte medfört någon verklig lycka.

³ Många människor betraktar också religionen utifrån sina egna önskningar eller krav. Hur tokigt är inte detta! Det tillkommer inte oss att bestämma hur Gud bör bli tillbedd. Som Skapare och livgivare är Jehova den som bestämmer hur han skall bli tillbedd. (Romarna 9:20, 21) Och det han begär av oss är till vårt eget bästa. Det skänker oss förnöjsamhet nu, och det håller våra sinnen och hjärtan inriktade på de underbara ting som han har i beredskap åt oss i framtiden. — Jesaja 48:17.

⁴ Jehova betungar inte de kristna med onödiga ceremonier,  och han påtvingar dem inte heller meningslösa restriktioner. Men Gud vet att ett fortsatt liv är beroende av ett gott förhållande till honom och att vi måste leva enligt hans normer och visa att vi bryr oss om andra, om vi skall finna sann glädje i livet. När vi tillber Gud på det sätt han vill, blir livet rikare och får mening.

ATT GÖRA SAKER OCH TING PÅ DET SÄTT GUD GODKÄNNER

⁵ Noa är ett gott exempel på en människa som rättade sig efter Guds vilja. Bibeln säger: ”Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa.” Efter det att Gud hade gett Noa anvisningar om att bygga en väldig, livräddande ark heter det: ”Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken, såsom Gud hade bjudit honom.” (1 Moseboken 6:9, 22) Att Noa lydde Gud räddade inte bara hans eget liv, utan också livet på hans familj, som höll sig till honom som Guds profet på jorden. — 2 Petrus 2:5.

⁶ Abraham var också en man som gjorde Guds vilja. Gud sade till honom att lämna sitt hemland. Skulle du ha lytt en sådan befallning? Abraham ”gick åstad, såsom HERREN [Jehova] hade tillsagt honom”, fastän ”han inte visste vart han var på väg”. (1 Moseboken 12:4; Hebréerna 11:8) Eftersom Abraham alltid lydde Gud, blev han räknad som ”Jehovas vän”. — Jakob 2:23; Romarna 4:11.

ATT TILLHÖRA GUDS FOLK

⁷ Med tiden valde Gud att handla med en stor grupp, Israels nation. De blev ”hans egendomsfolk framför alla andra folk på jorden”. (5 Moseboken 14:2) Varje enskild israelit måste naturligtvis be till Gud och stå i ett nära  personligt förhållande till honom. Men de måste också erkänna att Gud vägledde en församling; de måste följa det slags tillbedjan som Guds lag föreskrev för dem som folk. Som enskilda individer kunde de således åtnjuta det skydd och den välsignelse som Gud gav församlingen. (5 Moseboken 28:9—14) Tänk vilket privilegium det måste ha varit att få tillhöra dem som den Allsmäktige kallade ”mitt folk Israel”. — 2 Samuelsboken 7:8.

⁸ Hur förhöll det sig då med de icke-israeliter som önskade tillbedja den sanne Guden? Människor av det slaget utgjorde ”en väldig blandad hop” som valde att följa med Israel, när Mose förde nationen ut ur Egypten. (2 Moseboken 12:38, NW) Om du hade varit i Egypten, skulle du då ha tyckt att du kunde ha stannat kvar där för att ensam tillbedja Gud på ditt eget sätt?

⁹ När israeliterna hade bosatt sig i det utlovade landet, kunde också främlingar, som erkände Jehova och önskade tillbedja honom, göra detta. Men de måste inse att Gud handlade med ett församlat folk och att templet i Jerusalem var centrum för hans tillbedjan. (1 Konungaboken 8:41—43; 4 Moseboken 9:14) Gud kunde inte godkänna människor som av stolthet eller en anda av oberoende hittade på egna sätt att tillbedja.

GUD VÄLJER EN ANNAN FÖRSAMLING

¹⁰ När Jesus tjänade här på jorden, handlade Gud fortfarande med Israel som ett åt honom överlämnat folk. Det var således inte nödvändigt att alla som tog emot Messias regelbundet träffade Jesus och färdades tillsammans med honom som apostlarna gjorde. (Markus 5:18—20; 9:38—40) Men som helhet förkastade nationen Jehovas Messias, och därför sade Jesus kort före sin död: ”Guds rike skall tas ifrån er och ges åt en nation som skall frambringa dess frukt.” — Matteus 21:43, The Jerusalem Bible.

 ¹¹ Vilka skulle bli det nya folket, när Gud inte längre krävde den form av tillbedjan, som hans lag till Israel föreskrev? (Kolosserna 2:13, 14; Galaterna 3:24, 25) På pingstdagen år 33 v.t. bildades den kristna församlingen, och Gud gjorde klart för alla uppriktiga iakttagare att detta var hans verk. (Apostlagärningarna 2:1—4, 43, 47; Hebréerna 2:2—4) Först blev judar och främlingar som hade tagit emot judendomen, och senare också hedningar eller folk av nationerna, ”ett folk för ... [hans] namn”. Gud betraktade dem nu som ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom”. — Apostlagärningarna 15:14—18; 1 Petrus 2:9, 10.

¹² Om du hade levat på den tiden och önskat att stå i ett personligt förhållande till Gud, så skulle du också ha blivit förd till den kristna församlingen. Det var detta som hände med den italienske mannen Kornelius och hans familj. (Apostlagärningarna 10:1—48) Den kristna församlingen utgjordes av troende utöver hela världen. (1 Petrus 5:9) Alla de lokala församlingarna, vilka kom tillsammans i hem eller offentliga byggnader, var en del av denna ena församling som Gud nu använde. — Apostlagärningarna 15:41; Romarna 16:5.

¹³ Eftersom Gud är ordningens Gud, bestämde han att det skulle råda en viss organisation inom församlingarna. För att ge de enskilda tillbedjarna den uppmärksamhet de behövde förordnade han män att tjäna som herdar eller tillsyningsmän. De var erfarna, kvalificerade män som kunde undervisa i Guds ord och öva församlingens medlemmar i att tala med andra om bibelns sanning, att ta del i det livsviktiga arbetet att predika de ”goda nyheterna”. — 2 Timoteus 2:1, 2; Efesierna 4:11—15; Matteus 24:14; Apostlagärningarna 20:28.

¹⁴ Församlingarna skulle också ha nytta av dessa tillsyningsmän  på många andra sätt. De skulle inte vara några paragrafryttare eller några som förtryckte församlingen. Deras uppgift var i stället att kärleksfullt hjälpa medkristna att stärka sitt förhållande till Gud. (Apostlagärningarna 14:21—23; 1 Petrus 5:2, 3) Alla som hade problem kunde gå till dessa i andligt avseende äldre män för att få vänlig, skriftenlig hjälp. (Jakob 5:13—16; Jesaja 32:1, 2) Eftersom de kristna fortfarande var ofullkomliga, kunde det ibland uppstå problem inom församlingarna. Tillsyningsmännen måste vara vakna för att hjälpa medkristna, och de måste vara på sin vakt mot alla som satte församlingens andlighet i fara. — Filipperna 4:2, 3; 2 Timoteus 4:2—5.

¹⁵ Församlingarna fick den vägledning de behövde från en kristen styrande krets, som bestod av apostlarna och äldre män ur församlingen i Jerusalem. De satte sig in i och löste de problem som kom in från församlingarna. Den styrande kretsen skickade också ut representanter för att besöka församlingarna. — Apostlagärningarna 15:1—3.

¹⁶ Jehova Gud handlar fortfarande med sitt folk som en församlad skara. Jorden utöver finns det tusentals församlingar av Jehovas vittnen. Om du önskar tillbedja Gud på det sätt som han godkänner, lyd då hans uppmaning att komma tillsammans med medkristna:

”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, ... utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” — Hebréerna 10:24, 25.

ATT TILLBEDJA GUD AV HELA SIN SJÄL

¹⁷ Det är bra att du begrundar allt det Jehova Gud har gjort för dig. Han har gett dig livet och allt det som behövs för att dagligen uppehålla livet. Och dessutom sände  Gud sin Son till jorden för att dö som ett offer. Detta var ett uttryck för Guds djupa kärlek, en kärlek som är säker och trofast. (Romarna 5:8; 8:32, 38, 39) Därigenom gjorde Gud det möjligt för dig att få förlåtelse för dina synder och att kunna vinna evigt liv i lycka. — Johannes 3:17; 17:3.

¹⁸ Hur reagerar vi för hans kärlek? Vi bör förvisso inte vända ryggen åt Gud och den kärlek han visar. Aposteln Petrus uppmanade:

”Ändra därför sinne och vänd om, för att få era synder utplånade, så att vederkvickelsens tider må komma.” — Apostlagärningarna 3:19.

¹⁹ Vi behöver alla ”ändra sinne”, eftersom vi alla har syndat, kommit till korta i fråga om att följa Guds normer i vårt uppförande, tal och tänkesätt. (Romarna 2:4; 7:14—21; Jakob 3:2) För att vi skall ändra sinne måste vi inse att vi är syndare och känna sorg över att vi inte  har lyckats leva helt i enlighet med Jehovas vilja. Är det så du känner det? Därnäst måste vi ”vända om” för att förändra vårt levnadssätt och hädanefter sträva efter att återspegla Jehovas egenskaper och göra saker och ting på det sätt Gud godkänner. Om vi gör det, kan vi lita på att Gud kommer att förlåta oss och godkänna oss. — Psalm 103:8—14; 2 Petrus 3:9.

²⁰ Eftersom vi inser att Jesus gav oss en förebild, så att vi kan följa efter i hans fotspår i fråga om att tjäna Gud, så bör vi sträva efter att efterlikna hans exempel. (1 Petrus 2:21) Hebréerna 10:7 talar om vilken inställning Jesus hade: ”Se, jag har kommit ... för att göra din vilja, o Gud.” Den kärlek och uppskattning vi känner för Gud bör också förmå oss att överlämna vårt liv åt honom för att göra hans vilja av hela vår själ. Vi kommer naturligtvis fortfarande att äta, sova, ta hand om och älska vår familj, ha angenäm avkoppling och på annat sätt ta del i livets normala aktiviteter. Men att vi överlämnar vårt liv åt Gud innebär att hans vilja och tillbedjan blir det viktigaste i vårt liv och att vi, oavsett var vi är eller vad vi gör, uppriktigt strävar efter att tillämpa Guds råd och följa Jesu exempel. — Kolosserna 3:23, 24.

²¹ Bibeln visar att en människa som överlämnar sitt liv åt Gud bör visa det offentligt genom att bli döpt. Så här sade Jesus till sina efterföljare:

”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” — Matteus 28:19, 20.

Om dessa som blev döpta skulle ha studerat Guds ord och blivit Kristi lärjungar, är det uppenbart att det inte var fråga om spädbarn. Deras dop, som en symbol av deras överlämnande åt Gud, skulle också ske genom fullständig nedsänkning i vatten, precis som vid Jesu dop i  floden Jordan. — Markus 1:9—11; Apostlagärningarna 8:36—39.

²² Genom att du blir en döpt Kristi lärjunge kan du komma att åtnjuta det rika och lyckliga liv som sann kristendom medför. Det är inte ett liv som styrs av ändlösa föreskrifter och förbud. Du kommer i stället att utvecklas i andligt avseende, vilket skänker tillfredsställelse. Din andliga inställning och din tillämpning av Guds ord kan hela tiden förbättras, och det gör att du alltmer kommer att efterlikna Jesus. — Filipperna 1:9—11; Efesierna 1:15—19.

²³ Detta kommer att påverka hur du tänker och handlar i ditt dagliga liv. När du går in för ett kristet levnadssätt, kommer du att bli alltmer övertygad om att Gud snart skall göra slut på all ondska och bana vägen för ”nya himlar och en ny jord” i vilka rättfärdighet skall bo. Detta i sin tur gör att du får större lust att utveckla den kristna personligheten och gå in för ett levnadssätt som gör det möjligt för dig att få vara med i den kommande nya ordningen. (Efesierna 4:17, 22—24) Aposteln Petrus blev inspirerad att skriva:

”Tänk på vad slags människor ni bör vara, hur gudfruktigt och hängivet ni bör leva! Med denna [nya ordning] att se fram emot, så gör ert yttersta för att befinnas leva i frid med honom, oförvitliga och klanderfria i hans ögon.” — 2 Petrus 3:11, 14, New English Bible.

²⁴ Vilken välsignelse är det inte, när det i allt vad en människa gör kommer till synes att hon tillber Jehova Gud! Även om många människor i våra dagar lever bara för att behaga sig själva och själviskt söker få ut så mycket som möjligt av livet, så kan du leva och tillbedja den sanne Guden på det sätt han godkänner. Detta är det bästa levnadssättet.

[Frågor]

Vem kommer främst för flertalet människor, och varför är inte detta förståndigt? (1—4)

På vad sätt var Noa och Abraham annorlunda än flertalet människor i våra dagar? (5, 6)

Hur handlade Gud med människor på det forntida Israels tid? (7—9)

Vilken förändring vidtog Gud? (10—12)

Hur organiserade och vägledde Gud de kristna? (13—15)

Vad bör Guds sätt att handla med de kristna betyda för dig? (16)

Vad bör kärleken till Gud förmå oss att göra? (17—19)

Varför är dopet ett viktigt steg, och vad symboliserar det? (20, 21)

Har du överlämnat ditt liv åt Gud, och önskar du bli döpt? Vad kommer detta att betyda för dig? (22—24)