Både det hebreiska ordet mal’ạkh och det grekiska ạggelos betyder ordagrant ”budbärare” eller ”sändebud”. Från den första boken i Bibeln till den sista förekommer dessa ord nästan 400 gånger. När det handlar om budbärare från andevärlden översätts orden med ”ängel”, men när det klart och tydligt är människor som åsyftas återges orden med ”budbärare” eller ”sändebud”. (1Mo 16:7; 32:3; Jak 2:25; Upp 22:8; se BUDBÄRARE.) I den symbolrika Uppenbarelseboken kan dock ordet ”ängel” i några fall syfta på människor. (Upp 2:1, 8, 12, 18; 3:1, 7, 14)

Änglar kallas ibland andar, dvs. skapelser som är osynliga och mäktiga. Vi läser således: ”En ande [kom] fram och ställde sig inför Jehova”, och: ”Är de inte alla andar i offentlig tjänst?” (1Ku 22:21; Heb 1:14) De har en osynlig andlig kropp och har sin boning ”i himlarna”. (Mk 12:25; 1Kor 15:44, 50) De kallas också ”den sanne Gudens söner”, ”morgonstjärnorna” och ”heliga myriader” (eller ”heliga”). (Job 1:6; 2:1; 38:7; 5Mo 33:2)

Eftersom änglarna inte gifter sig och förökar sig, är var och en av dem skapad av Jehova genom hans förstfödde Son, ”Guds skaparverks början”. (Mt 22:30; Upp 3:14) ”Med hjälp av honom [denne förstfödde Son, Ordet] skapades allt annat i himlarna, ... det osynliga. ... Och han är före allt annat, och med hjälp av honom har allt annat kommit att existera.” (Kol 1:15–17; Joh 1:1–3) Änglarna skapades långt innan människan blev till, för när Gud ”lade jordens grund” sägs det att ”morgonstjärnorna tillsammans ropade högt av fröjd” och att ”alla Guds söner jublande ropade ut sitt bifall”. (Job 38:4–7)

När det gäller antalet änglar i himlen sade Daniel att han såg ”tusen gånger tusen [som] betjänade honom [Gud] ständigt, och tio tusen gånger tio tusen stod ständigt inför honom”. (Dan 7:10; Heb 12:22; Jud 14)

Rangordning. Precis som i det synliga skaparverket finns det också bland änglarna i den osynliga världen en viss rangordning. Den främste ängeln, när det gäller både makt och myndighet, är ärkeängeln Mikael. (Dan 10:13, 21; 12:1; Jud 9; Upp 12:7; se MIKAEL nr 1; ÄRKEÄNGEL.) Eftersom han har denna höga  ställning och samtidigt kallas ”den store fursten, han som står som försvarare för ... [Guds] folks söner”, är det rimligt att anta att han var den ängel som ledde israeliterna genom vildmarken. (2Mo 23:20–23) En grupp änglar som har en hög ställning, förbunden med både privilegier och ära, är seraferna. (Jes 6:2, 6; se SERAFER.) En grupp som nämns oftare är keruberna (ca 90 gånger), och av beskrivningen av deras plikter och uppgifter framgår det att också de har en särskild ställning bland änglarna. (1Mo 3:24; Hes 10:1–22; se KERUB nr 1.) Sedan har vi den stora grupp av änglar (budbärare) som tjänar som sändebud mellan Gud och människor. Men de gör mer än att bara förmedla budskap. Som representanter för den högste Guden har de ansvaret att genomföra hans avsikter, antingen det gäller att beskydda och befria hans tjänare eller att tillintetgöra de onda. (1Mo 19:1–26)

Personlighet. Somliga kan mena att änglarna inte har någon egen personlighet, utan att de är opersonliga krafter som sänds ut för att göra Guds vilja. Men Bibeln säger något annat. Att de har namn tyder på att de är individer, verkliga personer, och att namnen på två änglar anges, Mikael och Gabriel, räcker för att understryka detta. (Dan 12:1; Lu 1:26) Inga andra namn anges, och avsikten med det är utan tvivel att dessa skapelser inte skall få otillbörlig ära eller bli tillbedda. De blev utsända av Gud som hans representanter och för att handla i hans namn, inte i sitt eget namn. När Jakob frågade en ängel vad han hette, ville ängeln därför inte säga det. (1Mo 32:29) Och när Josua mötte en ängel och frågade vem denne var, svarade han bara att han var ”furste över Jehovas här”. (Jos 5:14) När Simsons far bad en ängel uppge sitt namn, ville han inte göra det, utan sade bara: ”Varför frågar du då efter mitt namn, när det är ett underbart namn?” (Dom 13:17, 18) Aposteln Johannes försökte vid två tillfällen tillbe en ängel men blev båda gångerna tillrättavisad med orden: ”Akta dig! Gör det inte! ... Tillbe Gud.” (Upp 19:10; 22:8, 9)

Eftersom änglarna är verkliga personer kan de kommunicera med varandra. (1Kor 13:1) De kan tala språk som människor talar (4Mo 22:32–35; Dan 4:23; Apg 10:3–7), och de har tankeförmåga så att de kan ära och lovprisa Jehova. (Ps 148:2; Lu 2:13) Änglarna saknar kön, men det är därför att Jehova har skapat dem så och inte därför att de är opersonliga krafter. I allmänhet framställs änglar som män, och när de har materialiserat sig har det alltid varit i en mans gestalt, precis som Gud och hans Son omtalas som män. När vissa änglar materialiserade sig och hade könsumgänge med kvinnor på jorden på Noas tid, blev de förvisade från Jehovas himmelska boning. Detta är ytterligare ett bevis för att änglarna är individer, och precis som människorna har de en fri vilja och kan välja mellan rätt och orätt. (1Mo 6:2, 4; 2Pe 2:4) Ett stort antal änglar valde att förena sig med Satan i hans uppror. (Upp 12:7–9; Mt 25:41)

Förmågor och uppgifter. Eftersom Gud skapade människorna ”lite ringare än änglar” (Heb 2:7), är det logiskt att änglarna har större intellektuella förmågor än människor. De har också större kraft än människor. De får denna uppmaning: ”Välsigna Jehova, ni hans änglar, som är väldiga i kraft, som fullgör hans ord.” Den kunskap och makt änglar har uppenbarades när två änglar ödelade Sodom och Gomorra och när en enda ängel dödade 185 000 man i den assyriska hären. (Ps 103:20; 1Mo 19:13, 24; 2Ku 19:35)

Änglar kan också röra sig mycket snabbare än vad som är möjligt i den fysiska världen. När Daniel bad en bön sände Gud en ängel för att besvara den, och ängeln kom genast, redan innan Daniel hade avslutat sin bön. (Dan 9:20–23)

Även om änglarna har större intellektuella och andliga förmågor har de sina begränsningar. Jesus sade att de inte visste något om ”dagen och timmen” när denna tingens ordning skulle avlägsnas. (Mt 24:36) De är mycket intresserade av att Jehovas vilja blir genomförd, men det finns saker och ting de inte förstår. (1Pe 1:12) De gläder sig när en syndare ändrar sinne, och de betraktar det ”skådespel” som de kristna framför genom sin offentliga tjänst här på jorden. De iakttar också det goda exempel som ges av kristna kvinnor som bär ett myndighetstecken på huvudet. (Lu 15:10; 1Kor 4:9; 11:10; se ODÖDLIGHET [Rikets arvingar uppnår odödlighet].)

Som Jehovas tjänare har änglarna kunnat glädja sig över många privilegier under tidens gång. Änglar betjänade Abraham, Jakob, Mose, Josua, Jesaja, Daniel, Sakarja, Petrus, Paulus och Johannes, för att nämna bara några exempel. (1Mo 22:11; 31:11; Jos 5:14, 15; Jes 6:6, 7; Dan 6:22; Sak 1:9; Apg 5:19, 20; 7:35; 12:7, 8; 27:23, 24; Upp 1:1) Med sina budskap bidrog de till det som står nerskrivet i Bibeln. I Uppenbarelseboken omnämns änglar mycket oftare än i någon annan bibelbok. I en syn sågs ett oräkneligt antal änglar stå runt omkring Jehovas stora tron; sju änglar blåste i de sju trumpeterna, och sju andra änglar tömde ut de sju skålarna med Guds förbittring. En ängel flög i midhimlen och  förkunnade ”eviga goda nyheter”; medan en annan förkunnade: ”Det stora Babylon har fallit.” (Upp 5:11; 7:11; 8:6; 14:6, 8; 16:1)

Stöd åt Kristus och hans efterföljare. Från början till slut följde Guds heliga änglar Jesu jordiska liv med allra största intresse. Änglar tillkännagav hans avlelse och födelse, och när han hade fastat i 40 dagar kom änglar och betjänade honom. En ängel styrkte honom när han bad i Getsemane trädgård den sista natten han levde som människa. Då en folkskara kom för att gripa honom kunde han ha bett om 12 legioner änglar om han hade velat. Änglar tillkännagav att han blivit uppväckt, och änglar var närvarande när han steg upp till himlen. (Mt 4:11; 26:53; 28:5–7; Lu 1:30, 31; 2:10, 11; 22:43; Apg 1:10, 11)

Guds budbärare i andevärlden har sedan fortsatt att betjäna hans tjänare på jorden, precis som Jesus lovade: ”Se till att ni inte föraktar en av dessa små; jag säger er nämligen att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.” (Mt 18:10) ”Är de inte alla andar i offentlig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva räddning?” (Heb 1:14) Dessa mäktiga änglar visar sig inte längre för Jehovas tjänare på jorden så som de gjorde när de befriade apostlarna ur fängelset. Guds tjänare kan dock vara övertygade om att de alltid blir beskyddade av en osynlig här av änglar som är lika verklig som den änglahär som omgav profeten Elisa och hans tjänare. ”Han skall ge sina änglar befallning om dig, att de skall bevara dig på alla dina vägar.” Det sägs också: ”Jehovas ängel lägrar sig runt omkring dem som fruktar honom, och han kommer till deras undsättning.” (Ps 91:11; 34:7; Apg 5:19; 2Ku 6:15–17)

Vidare framgår det av Bibeln att änglar följer Jesus Kristus när han kommer för att döma och för att skilja ”vetet” från ”ogräset” och ”fåren” från ”getterna”. Mikael hade änglar med sig i kriget mot draken och demonerna när Guds kungarike föddes i himlen. Änglarna kommer också att stödja kungarnas Kung i kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. (Mt 13:41; 25:31–33; Upp 12:7–10; 19:14–16)