En ring eller ett annat smycke som fästs i örat. Hebréerna verkar inte ha haft ett särskilt ord för ”örring”, för ett av de ord som de använde för det här smycket (nẹzem) används också för näsring. (2Mo 32:2; Ord 11:22) Ibland, men inte alltid, kan det sammanhang i Bibeln som ordet nẹzem förekommer i göra det möjligt att avgöra om det rör sig om en örring eller en näsring. Troligen var örringar och näsringar ofta ganska lika till formen. Det hebreiska ordet ‛aghịl betecknar också en örring och avser ett cirkelrunt smycke. (4Mo 31:50; Hes 16:12)

Hos många av forntidens folk hade både män, kvinnor och barn örringar. Att män i många länder bar örringar framgår av egyptiska monument med avbildade utlänningar. Men det verkar inte som om det var vanligt i Egypten att män bar örringar, och det är ovisst om israelitiska män brukade göra det. Midjaniterna bar örringar, och det var bland annat dessa smycken som israeliterna tog som krigsbyte. (4Mo 31:1, 2, 50) När Aron skulle göra guldkalven i vildmarken sade han till israeliterna: ”Slit av guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och kom med dem till mig.” (2Mo 32:1–4)

 Egyptiska kvinnor brukade bära stora guldörringar som kunde ha en diameter på 4–5 cm, och ibland var de ännu större och bestod av så många som sex enskilda hoplödda ringar. I Thebe har man funnit örhängen av silver, både ringar och andra slag av örhängen. I en del fall var egyptiernas örhängen, liksom assyriernas, konstfullt utformade; några var formade som ett kors. Örhänget sattes vanligen fast genom att själva ringen eller en krok stacks genom ett hål i örsnibben.

En del personer i hög ställning i det forntida Egypten bar ibland guldörhängen som hade formen av en huggorm, vars kropp var besatt med ädelstenar. I Mellanöstern kunde örringar vara försedda med hängsmycken av något slag. Den hebreiska grundtexten antyder att en del örhängen var droppformade eller hade ett droppformat hänge. (Det hebreiska ordet är netifọ̄th, av natạf, som betyder ”droppa”, ”drypa”.) Detta kan ha varit pärlor eller kulor av silver eller guld, men smyckena beskrivs inte närmare i Bibeln. (Dom 8:26) Det var bland annat sådana örhängen som Jehova sade att han skulle ta bort från de högmodiga ”Sions döttrar”. (Jes 3:16, 19)

Trogna hebréer och kristna bar inte örringar som amuletter, även om andra i forntiden gjorde det. Det sägs inte uttryckligen i Bibeln att de örringar som fanns hos Jakobs hushåll betraktades som amuletter, men Jakob tog både ”de utländska gudar” och ”de örringar” som hans hushåll hade och grävde ner dem under det stora trädet vid Sikem. (1Mo 35:2–4) ”Smyckena i form av brusande snäckor” som de högmodiga ”Sions döttrar” hade var amuletter av något slag som kanske hängde i halskedjor eller bars som örhängen. (Jes 3:20)

När israeliterna fick privilegiet att ge bidrag till tältboningen skänkte de som hade ett villigt hjärta bland annat örringar. (2Mo 35:20–22) Flera hundra år senare sade Jehova till Jerusalem, som framställs som en kvinna, att han hade visat henne kärlek genom att sätta örringar i hennes öron. (Hes 16:1, 2, 12) Och Salomo använde en guldörring som illustration när han sade: ”En örring av guld, ja, ett smycke av finaste guld, så är en vis tillrättavisare för det hörande örat.” (Ord 25:1, 12)