[Ạbdon] Från en rot som betyder ”tjänare”, ”slav”.

1. En domare, son till pirgatoniten Hillel av Efraims stam. (Dom 12:13–15) Enligt Josephus (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], V, 273 [vii, 15]) var hans åtta år långa styre fridfullt, och Bibeln nämner inte heller något om krig under den perioden. Abdons 40 söner och 30 sonsöner ”red på sjuttio fullvuxna åsnor”, vilket på den tiden var ett tecken på stort välstånd och hög rang. Abdon blev begravd i sin hemtrakt, i Efraims land.

Somliga förbinder Abdon med den ”Bedan” som nämns i 1 Samuelsboken 12:11. Det är emellertid mer troligt att Bedan är identisk med Barak, vars namn förekommer i denna vers både i den grekiska Septuaginta och i den syriska Peshitta.

2. En benjaminit, den förstfödde sonen till Jegiel och tydligen en bror till Ner, Sauls farfar. (1Kr 8:29, 30; 9:35, 36, 39)

3. En ämbetsman vid kung Josias hov (2Kr 34:20), kallad Akbor i 2 Kungaboken 22:12. (Se AKBOR nr 2.)

4. Son till Sasak av Benjamins stam; ett av de överhuvuden som bodde i Jerusalem. (1Kr 8:23–28)

5. En av de fyra städer i Asers område som gavs åt de leviter som var av Gersons (Gersoms) släkt. (Jos 21:27–31; 1Kr 6:71–75) Den är förmodligen identisk med Khirbat Abdeh (Tel Avdon), omkring 6 km öster om Aksib. Denna plats ligger på norra sidan av Wadi Qarn (Nahal Keziv) och vid foten av Galileens berg och således strax norr om Asers slätt.