[Ạbi-Ạlbon]

En framstående krigare av Benjamins stam; han omnämns i förteckningen över kung Davids 37 tappraste stridsmän. (2Sa 23:31) Han är tydligen den Abiel som nämns i parallellskildringen i 1 Krönikeboken 11:32. Han kallas arbatiten, kanske därför att han kom från staden Bet-Araba, som låg nära gränsen mellan Benjamin och Juda, strax norr om Döda havet. (Jos 15:6; 18:21, 22) Hans tapperhet som stridsman var i överensstämmelse med den profetia om Benjamins stam som Jakob uttalade på sin dödsbädd. (1Mo 49:27)