[Ạbihu] Betyder ”han är far”.

En av Arons fyra söner med hustrun Eliseba. Abihu var bror till Nadab, Eleasar och Itamar. (2Mo 6:23; 1Kr 6:3; 24:1) Abihu föddes i Egypten som Arons andre son och måste vid tiden för uttåget ur Egypten ha varit en vuxen man, eftersom hans far då var 83 år. (4Mo 33:39)

Jehova lät Nadab och Abihu, de äldsta sönerna, följa med sin far och 70 av Israels äldste och gå upp en bit på berget Sinai, där de på avstånd fick se en storslagen syn av Guds härlighet. (2Mo 24:1, 9–11) Jehova visade Arons söner ära genom att utse dem till att tjäna som präster tillsammans med sin far, översteprästen, och genom att förordna att en av dem skulle bli Arons efterträdare. De skulle bära prästkläder och en huvudbonad ”till ära och prydnad”. Mose skulle ”smörja dem och fylla deras hand med makt och helga dem” för deras tjänst för Gud. (2Mo 28:1, 40–43) Prästämbetet skulle bli deras ”som en stadga till oöverskådlig tid”. (2Mo 29:8, 9)

De anvisningar Gud därefter gav angående prästämbetet och prästens uppgifter omfattade också dem. (2Mo 29:10–46; 30:26–38) Gud framhöll dessutom eftertryckligt för dem och för hela nationen hur viktigt det var att visa respekt för de heliga ting som var förbundna med tillbedjan av honom, däribland rökelsealtaret och de därtill hörande redskapen. Deras liv var beroende av att de visade respekt för Guds förordningar.

Ett år efter uttåget ur Egypten var tiden inne att sätta upp tältboningen och installera prästerskapet (1512 f.v.t.). Hela nationen samlades framför mötestältets ingång för att bevittna installationsceremonierna och fick se hur Aron och Abihu och dennes bröder, sedan de hade blivit tvättade och man hade virat om dem huvudbonaden, blev smorda som präster åt Gud för att representera folket inför honom. Därefter stannade de nyinstallerade prästerna kvar vid mötestältets ingång i sju dagar för att avsluta sin installation, för, som Mose hade sagt, ”’det kommer att ta sju dagar att fylla er hand med makt’. ... Och Aron och hans söner gjorde allt som Jehova hade befallt genom Mose.” (3Mo 8:1–3, 13–36)

På åttonde dagen började Aron sin tjänst, och Abihu och hans bröder bistod honom. (3Mo 9:1–24) De blev vittnen till den storslagna manifestationen av Guds närvaro. Men tydligen innan dagen var slut tog ”Nadab och Abihu var sitt fyrfat och lade eld i dem och lade rökelse på den och frambar olovlig eld inför Jehovas ansikte, något som han inte hade föreskrivit för dem. Då gick eld ut från Jehova och förtärde dem, så att de dog inför Jehova.” (3Mo 10:1, 2) På Moses befallning bar Arons kusiner ut deras döda kroppar ur lägret. Aron och hans kvarvarande söner blev av Gud tillsagda att inte visa tecken på sorg över att Nadab och Abihu på detta sätt hade utrotats ur menigheten. (3Mo 10:4–7)

Omedelbart därefter varnade Gud Aron och sade att han och hans söner inte fick använda starka drycker när de tjänade i tältboningen, för då skulle de dö. I en kommentar till vers 9 sägs det i verket The Pentateuch and Haftorahs (utgivet av J. H. Hertz, London 1972, sid. 446): ”Rabbinerna såg ett samband mellan händelsen med Nadab och Abihu och denna föreskrift om att inte förtära starka drycker före tjänstgöringen i helgedomen.” Det är således möjligt att den allvarliga synd som de gjorde sig skyldiga till kan ha begåtts under påverkan av alkohol, men den verkliga  orsaken till att de måste dö var att de överträdde Guds bud när det gäller den rena tillbedjan genom att frambära ”olovlig eld inför Jehovas ansikte, något som han inte hade föreskrivit för dem”.

Abihu hade i hög grad ärats av Gud och hade en mycket framträdande ställning bland folket under en kort tid. Men eftersom han antingen blev ärelysten, fick för höga tankar om sig själv eller tog lätt på Guds anvisningar, blev hans privilegier kortvariga, och han dog barnlös. (4Mo 3:2–4; 26:60, 61; 1Kr 24:1, 2)