De tunna, skyddande fjäll som sitter kring kornen på sådana sädesslag som vete och korn. I Bibeln nämns agnar visserligen bara i bildlig bemärkelse, men det som sägs kastar ändå ljus över de tröskmetoder som användes i forna tider. Efter skörden hade man ingen användning för detta oätliga fjäll som inneslöt det värdefulla sädeskornet, och det blev därför en passande symbol för något lätt, värdelöst och oönskat, något som måste skiljas från det goda och skaffas bort.

Först tröskades säden, så att agnarna lossnade från kornen. Därefter kastade man upp säden i luften med en skovel, så att de lätta agnarna fördes bort av vinden. (Se SÄDESRENSNING.) Detta illustrerar på ett träffande sätt hur Jehova Gud avlägsnar avfällingar från sitt folk och tillintetgör ondskefulla människor och fientliga nationer. (Job 21:18; Ps 1:4; 35:5; Jes 17:13; 29:5; 41:15; Hos 13:3) Guds kungarike kommer att krossa sina fiender så fullständigt att de blir som agnar som förs bort av vinden. (Dan 2:35)

De värdelösa agnarna samlades ofta ihop och brändes, för att de inte skulle blåsa tillbaka och förorena den rensade säden. Johannes döparen använde detta som en bild av den kommande tillintetgörelsen av dem som utövar falsk religion. Tröskaren, Jesus Kristus, skall samla in vetet, ”men agnarna skall han bränna upp i en eld som inte kan släckas”. (Mt 3:7–12; Lu 3:17; se TRÖSKNING.)