[Akạja]

Före den romerska erövringen 146 f.v.t. utgjorde Akaja endast ett litet område på Peloponnesos, längs Korinthiska vikens södra kust, ungefär motsvarande området med samma namn i våra dagar.

I homeriska dikter används benämningen ”akajer” om greker i allmänhet. Den sammanslutning av städer som kallades akajiska förbundet var vid tiden för erövringen av Grekland den viktigaste politiska maktfaktorn i landet. På grund av förbundets stora  betydelse kallade romarna sedan hela Grekland för Akaja.

När kejsar Augustus år 27 f.v.t. reorganiserade de båda grekiska provinserna Makedonien och Akaja, kom namnet Akaja att beteckna hela Peloponnesos och en del av det grekiska fastlandet. Provinsen Akaja sorterade under romerska senaten och styrdes från huvudstaden Korinth av en prokonsul. (2Kor 1:1) Andra städer som låg i provinsen Akaja och som nämns i de kristna grekiska skrifterna var Athen och Kenkreai. Akaja och dess grannprovins i norr, Makedonien, nämndes ofta tillsammans i dagligt tal. (Apg 18:1, 18; 19:21; Rom 15:26; 16:1; 1Th 1:7, 8)

Som svar på klagomål över den hårda beskattningen ställde Tiberius år 15 v.t. Akaja och Makedonien under kejserlig förvaltning. Dessa grekiska områden skulle nu styras från provinsen Moesia. Detta fortsatte till år 44, när kejsar Claudius lät förvaltningen av de båda provinserna återgå till senaten, vilket fick till följd att en prokonsul återigen insattes i Korinth. På grund av okunnighet om dessa fakta gjorde somliga kritiker förr i tiden invändningar mot att Gallio, som Paulus ställdes inför, i Bibeln omnämns som ”prokonsul i Akaja”. (Apg 18:12) En inskrift som påträffats i Delfi har emellertid bekräftat att det på den tid som historikern Lukas skildrar i Apostlagärningarna verkligen fanns en prokonsul i Akaja vid namn Gallio. (Se GALLIO.)

I Romarna 15:26 talar aposteln Paulus om den frikostiga hjälp som de kristna i provinsen Akaja gav sina nödlidande bröder i Jerusalem. Under sin andra och tredje missionsresa tillbringade Paulus en hel del tid i Akaja, och av hans uttalanden framgår det att han hade stor kärlek till bröderna i detta område. (2Kor 11:10)