Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Akan

Akan

[Ạkan]

1. (hebr.: ‛Aqạn) Den som nämns sist av schejk Esers, Seirs sons, tre söner. (1Mo 36:20, 21, 27) I den masoretiska texten står det ”Jaakan” i 1 Krönikeboken 1:42, men i den grekiska Septuaginta (Codex Alexandrinus) och 22 hebreiska handskrifter står det ”Akan”, i överensstämmelse med 1 Moseboken 36:27.

2. (hebr.: ‛Akhạn) Genom en ordlek har detta namn anknytning till ordet Akar, som betyder ”en som orsakar utstötthet (uteslutning)”, ”en som vållar svårigheter (bringar olycka)”. Son till Karmi av Sabdis hushåll, av Seras släkt, av Judas stam; också kallad Akar. (1Kr 2:7)

När israeliterna gick över Jordan befallde Jehova dem uttryckligen angående förstlingen av det som erövrades, dvs. staden Jeriko: ”Staden skall bli något som är vigt åt tillintetgörelse; den ... tillhör Jehova.” Stadens silver och guld skulle ges till Jehovas skattkammare. (Jos 6:17, 19) Men när Akan fann en dyrbar ämbetsklädnad från Shinar, en guldtacka som vägde 50 siklar (värd 55 000 kr) och 200 siklar silver (3 800 kr), grävde han i hemlighet ner detta i jorden under sitt tält. (Jos 7:21) Han hade i själva verket stulit från Gud! På grund av denna överträdelse av Jehovas uttryckliga befallning höll Jehova tillbaka sin välsignelse när israeliterna angrep nästa stad, Aj, och de drevs på flykten. När ingen erkände sig skyldig fick hela Israel genomgå ett prov. Stam efter stam, sedan släkt efter släkt av Judas stam och slutligen man efter man av Sabdis hus trädde fram inför Jehova tills Akan blev ”utpekad”. (Jos 7:4–18) Först då bekände han sin synd. Domen verkställdes omedelbart. Akan, hans familj (som knappast kan ha varit okunnig om vad han hade gjort) och hans boskap blev först stenade till döds och sedan uppbrända i eld tillsammans med allt vad han ägde. Detta skedde på Akors lågslätt. Namnet Akor betyder ”utstötthet (uteslutning)”, ”olycka (svårigheter)”. (Jos 7:19–26)