[Akeldạma] Betyder ”blodsåker”.

Det namn som judarna gav det jordstycke som köptes för ”lönen för ... orättfärdighet”, dvs. de pengar Judas Iskariot fick för att han förrådde Kristus Jesus. (Apg 1:18, 19) Akeldama anses vara detsamma som Haqq ad-Dumm (som betyder ”priset för blod”) på södra sidan av Hinnoms dal, på ”Onda rådets berg”, ett plant jordstycke en bit upp på sluttningen. Här finns ruinerna av ett benhus. Något åt sydöst ligger Minzar Haqal Dema (Akeldamaklostret), som är uppfört över resterna av några grottgravar.

Uttalandet i Apostlagärningarna 1:18 om att Judas ”inköpte ... en åker” anger att medlen till köpet av åkern kom från honom eller att han var orsaken till att man köpte den. Skildringen i Matteus 27:3–10 visar att prästerna använde de 30 silvermynten (570 kr, om det var siklar), som Judas slängde in i templet, till att köpa åkern och att de skaffade den här ”Blodsåkern”, som tidigare varit krukmakaråker, till ”begravningsplats för främlingar”. (Se KRUKMAKARÅKERN.) Den plats som det möjligtvis är fråga om har använts som begravningsplats i många hundra år.

Varför skriver Matteus att Jeremia uttalade profetian i Sakarja 11:12, 13?

Matteus skriver att dessa händelser var en uppfyllelse av ”vad som var sagt genom profeten Jeremia”. Jeremias bok upptogs ibland som den första boken bland de senare profeterna. Denna avdelning profetior omfattade därför inte bara Jeremias uppteckningar utan också Sakarjas. (Jfr Lu 24:44.) Matteus har tydligen hämtat sitt citat i huvudsak från Sakarja 11:12, 13, men har under Guds andes inspiration gjort en omskrivning av texten och tillämpat den på de omständigheter som utgjorde uppfyllelsen av profetian. En krukmakaråker betraktades i allmänhet som utsugen jord, som inte var värd mer än priset för en slav.