[Alexandrịa]

Huvudstad och berömd metropol i Egypten på Jesu och hans apostlars tid. Den nutida hamnstaden Alexandria (arabiska: al-Iskandariya) ligger på samma plats, men det finns inte mycket kvar av den forntida staden.

Staden är uppkallad efter Alexander den store, som grundade den 332 eller 331 f.v.t. Med tiden blev den Egyptens viktigaste stad, och under ptoleméerna, Egyptens hellenistiska kungar, blev den landets huvudstad. Den behöll denna ställning när Rom övertog makten 30 f.v.t., och den var Egyptens administrativa centrum under både det romerska och det bysantinska herradömet, ända fram till arabernas erövring på 600-talet v.t.

Judarna utgjorde under lång tid en betydande del av befolkningen i Alexandria, som under sin blomstringstid kan ha haft 500 000 invånare. Många av judarna var avkomlingar av dem som flydde till Egypten efter Jerusalems fall 607 f.v.t. På Tiberius tid lär de ha utgjort omkring en tredjedel av stadens befolkning.  De hade sin egen stadsdel i den nordöstra delen av staden, där de tilläts leva efter sina egna lagar och ha sin egen ståthållare.

Det var här i Alexandria som man gjorde den första översättningen av de hebreiska skrifterna, dvs. den grekiska Septuaginta-översättningen. Den utarbetades av alexandrinska judar, som tydligen påbörjade arbetet under Ptolemaios II Filadelfos regering (285–246 f.v.t.).

Alexandria nämns bara helt kort i Bibeln. Bland dem som disputerade med Stefanus innan han ställdes inför rätta fanns det ”alexandriner”, dvs. judar från Alexandria. Alexandria var den vältalige Apollos födelsestad, och två av de båtar som Paulus färdades med när han som fånge fördes till Rom var från Alexandria. Det var utan tvivel stora spannmålsfartyg ur den väldiga alexandrinska handelsflottan, fartyg som regelbundet korsade Medelhavet till Puteoli i Italien men som ibland seglade längs kusten till hamnarna i Mindre Asien. (Apg 6:9; 18:24; 27:6; 28:11)