Namnen på den första och den sista bokstaven i det grekiska alfabetet. Uttrycket används som en titel tre gånger i Uppenbarelseboken. I vissa bibelöversättningar (KJ, 1703) förekommer uttrycket en fjärde gång, i Uppenbarelseboken 1:11, men detta saknar stöd i några av de äldsta grekiska handskrifterna, däribland Codex Alexandrinus, Codex Sinaiticus och Codex Ephraemi Syri rescriptus. Uttrycket är därför utelämnat på detta ställe i många nyare översättningar.

Många kommentatorer menar att titeln används om både Gud och Kristus, men en noggrann undersökning visar att den uteslutande används om Jehova Gud. Av den första versen i Uppenbarelseboken framgår det att uppenbarelsen gavs av Gud genom Jesus Kristus. Ibland är det därför Gud själv som talar (genom en ängel) och ibland är det Kristus Jesus. (Upp 22:8) I Uppenbarelseboken 1:8 (2000) står det således: ”Jag är A [Alfa] och O [Omega], säger Herren Gud [”Jehova Gud”, NV], han som är och som var och som kommer, allhärskaren.” Även om versen före handlar om Kristus Jesus, är det tydligt att titeln här i vers 8 används om Gud den Allsmäktige, ”allhärskaren”. En bibelkommentator säger: ”Det är inte absolut säkert att skribenten här syftar särskilt på Herren Jesus. ... Det är heller inte orimligt att anta att skribenten här syftar på Gud själv.” (Barnes’ Notes on the New Testament, 1974)

Titeln förekommer återigen i Uppenbarelseboken 21:6, och den efterföljande versen visar vem det är som talar: ”Den som segrar skall ärva allt detta, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.” Eftersom Jesus omtalade sina medarvingar till kungariket som ”bröder” och inte som ”söner”, måste det vara Jesu himmelske Fader, Jehova Gud, som talar här. (Mt 25:40; jfr Heb 2:10–12.)

Sista gången titeln förekommer är i Uppenbarelseboken 22:13, där det sägs: ”Jag är Alfa och Omega, den förste och den siste, början och slutet.” Det råder inget tvivel om att det är flera som talar i det här kapitlet. Verserna 8 och 9 visar att ängeln talade till Johannes. I vers 16 är det otvivelaktigt Jesus som talar. I början av vers 17 tillskrivs ”anden och bruden” ett yttrande, och i slutet av vers 20 är det obestridligen Johannes själv som talar. Det är därför rimligt att den som omtalas som ”Alfa och Omega” i verserna 12–15 är densamme som den som bär den titeln i de båda andra fallen, nämligen Jehova Gud. Uttrycket ”Se! Jag kommer snabbt” i vers 12 behöver inte betyda att dessa verser avser Jesus, för i Bibeln sägs det även om Gud att han ”kommer” för att döma. (Jfr Jes 26:21.) I Malaki 3:1–6 sägs det att Jehova och ”förbundets budbärare” gemensamt kommer för att hålla dom.

Titeln ”Alfa och Omega” har samma innebörd som uttrycken ”den förste och den siste” och ”början och slutet” när dessa uttryck används om Jehova. Före honom fanns det ingen allsmäktig Gud, och efter honom kommer det heller ingen. Han skall föra frågan om  vem som är den sanne Guden till ett lyckligt avgörande, och då kommer det för evigt att stå klart att han är den allsmäktige Guden. (Jfr Jes 44:6.)