Uttrycket ”den Allsmäktige” är en återgivning av det hebreiska ordet Shaddạj och det grekiska ordet Pantokrạtōr. Båda orden förmedlar uppenbarligen tanken på styrka eller makt.

Det hebreiska ordet. I den hebreiska texten används Shaddạj sju gånger tillsammans med ’El (Gud) och bildar därigenom titeln ”Gud den Allsmäktige”. (1Mo 17:1; 28:3;  35:11; 43:14; 48:3; 2Mo 6:3; Hes 10:5) På de övriga 41 ställen där ordet förekommer står det ensamt och återges med ”den Allsmäktige”. I likhet med ’Adhonạj (suveräne Herre) och ’Elohịm (Gud) är Shaddạj en pluralform som betecknar förträfflighet och majestät. (1Mo 49:25; 4Mo 24:4; Ps 68:14)

Det råder delade meningar om ursprunget till ordet Shaddạj. De som utarbetade Septuaginta återgav det med flera olika grekiska ord, men i Jobs bok använde de ordet Pantokrạtōr (den Allsmäktige) 16 gånger för Shaddạj. På några få ställen använde de det grekiska ordet hikanọs, som betyder ”tillräcklig” eller ”duglig” (Rut 1:20, 21; Job 21:15; 31:2; 40:2), och senare grekiska översättare, till exempel Aquila och Symmachos, följde denna tolkning och framställde därigenom Shaddạj som ”den Tillräcklige (Duglige)”.

Somliga nutida kritikers uppfattning kommer till uttryck i en kommentar till 1 Moseboken 17:1 i den katolska översättningen The Jerusalem Bible (not b), där det sägs: ”Den vanliga översättningen ’Gud den Allsmäktige’ är felaktig; betydelsen är sannolikt ’Bergsguden’.” Denna extrema uppfattning grundar sig emellertid på antagandet att Shaddạj hänger samman med det akkadiska ordet shadu (berg). I ett bibliskt uppslagsverk heter det: ”Denna uppfattning är emellertid oacceptabel. Det är bäst att se Shaddaj som en avledning av roten shadad [shadhạdh], ’vara stark eller mäktig’, som i arabiskan.” (Unger’s Bible Dictionary, 1965, sid. 1000; se också The Analytical Hebrew and Chaldee Lexicon, Benjamin Davidson, sid. 702.)

I bibeltexten anger shadhạdh i regel utövandet av våldsam makt, som den som kommer till uttryck vid skövling. (Jfr Ps 17:9; Ord 11:3.) I Jesaja 13:6 heter det: ”Tjut, ty Jehovas dag är nära! Som en skövling [keshọdh] från den Allsmäktige [mishShaddạj] kommer den.” Även om rotordet i Bibeln huvudsakligen används om våldsamt maktutövande, anser somliga forskare att det ursprungligen eller i första hand helt enkelt betydde ”vara stark” eller ”handla med styrka”. I ett uppslagsverk sägs det: ”Det är emellertid möjligt att det ursprungligen betydde ’övervinna’ eller ’besitta överväldigande styrka’ och att denna betydelse har bevarats i den gudomliga [titeln].” (The Jewish Encyclopedia, 1976, bd IX, sid. 162)

Jehova använde titeln ”Gud den Allsmäktige” (’El Shaddạj) när han gav Abraham löftet om Isaks födelse, ett löfte som krävde att Abraham hade stark tro på Guds makt att uppfylla det. Titeln användes sedan återigen när Gud blev omtalad som den som skulle välsigna Isak och Jakob som arvingar till det abrahamitiska förbundet. (1Mo 17:1; 28:3; 35:11; 48:3)

Längre fram kunde Jehova därför säga till Mose: ”Förr visade jag mig för Abraham, Isak och Jakob som Gud den Allsmäktige [be’Ẹl Shaddạj], men under mitt namn Jehova gjorde jag mig inte känd för dem.” (2Mo 6:3) Detta kan inte betyda att namnet Jehova var okänt för patriarkerna, eftersom både de och andra före dem ofta hade använt det. (1Mo 4:1, 26; 14:22; 27:27; 28:16) I Första Moseboken, som berättar om patriarkernas liv, förekommer uttrycket ”den Allsmäktige” endast 6 gånger, medan egennamnet Jehova förekommer 172 gånger i den hebreiska grundtexten. Men även om patriarkerna av egen erfarenhet visste att Gud var berättigad och kvalificerad att bära titeln ”den Allsmäktige”, hade de inte haft tillfälle att lära känna den fulla innebörden i hans egennamn, Jehova. I förbindelse med detta sägs det i ett bibliskt uppslagsverk: ”Den tidigare uppenbarelsen, till patriarkerna, avsåg löften som gällde en avlägsen framtid. Den förutsatte att de var förvissade om att han, Jahve, var en Gud (’el) som var kompetent (en möjlig betydelse av saddaj) att uppfylla dem. Uppenbarelsen vid busken var större och personligare. Guds makt och hans omedelbara och ständiga närvaro hos dem – allt detta låg i det kända namnet Jahve.” (The Illustrated Bible Dictionary, utgiven av J. D. Douglas, 1980, bd 1, sid. 572)

Makt inbegriper styrka eller förmåga att genomföra något som man har föresatt sig och att övervinna hinder eller motstånd. Jehovas allmakt kommer till uttryck i att han med oövervinnlig kraft kan genomföra sina avsikter. Ibland förekommer Guds titel ”den Allsmäktige” i förbindelse med våldsamt maktutövande, till exempel i Psalm 68:14, där det sägs att han ”skingrade kungarna”, eller i Joel 1:15, där det talas om ”en skövling [shodh] från den Allsmäktige [miShaddạj]” på ”Jehovas dag”, eller i de tidigare citerade orden i Jesaja 13:6. Titeln ger också en försäkran om Guds förmåga att välsigna (1Mo 49:25) och garanterar säkerhet för dem som förtröstar på honom: ”Den som bor på den Högstes hemliga plats får vila i den Allsmäktiges skugga.” (Ps 91:1)

 I Jobs bok förekommer Shaddạj 31 gånger och används av alla personerna i det drama som skildras där. Jehovas makt att straffa eller att hemsöka framhålls. (Job 6:4; 27:13–23) De som säger: ”Vem är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom, och vilken nytta har vi av att bönfalla honom?” och som således förlitar sig på sin egen makt kan räkna med att få ”dricka av den Allsmäktiges raseri”. (Job 21:15, 16, 20) Den Allsmäktige förtjänar därför att man känner vördnad och till och med ”skräck” för honom, eftersom man inte ostraffat kan ignorera hans vilja eller överträda hans lag (Job 6:14; 23:15, 16; 31:1–3), även om hans makt inte alltid kommer till uttryck omedelbart (Job 24:1–3, 24; jfr 2Mo 9:14–16; Pre 8:11–13). Han använder emellertid aldrig sin kraft eller makt på ett obehärskat, godtyckligt, oberäkneligt eller oansvarigt sätt, utan alltid i full överensstämmelse med rättvisa och rättfärdighet. (Job 34:10, 12; 35:13; 37:23, 24) Människor har därför ingen berättigad orsak att tvista med honom eller klandra honom. (Job 40:2–5) De som utövar rättfärdighet kan förtröstansfullt vända sig till honom och få ett personligt förhållande till honom. (Job 13:3; 29:4, 5; 31:35–37) Som Skaparen är han källan till liv och vishet. (Job 32:8; 33:4)

I profetian i Jesaja 9:6 angående Messias används titeln ”Väldig gud” om den utlovade Fredsfursten. Men det uttrycket är inte en återgivning av ’El Shaddạj, som i de förutnämnda bibelställena, utan av det hebreiska uttrycket ’El Gibbọ̄r.

Det grekiska ordet. I de kristna grekiska skrifterna förekommer ordet Pantokrạtōr tio gånger, varav nio gånger i Uppenbarelseboken. Ordets grundbetydelse är ”allsmäktig”, ”allhärskare” eller ”den som har all makt”. Dess användning i de kristna grekiska skrifterna ger stöd åt uppfattningen att det hebreiska ordet Shaddạj betyder ”den Allsmäktige”, eftersom det inte finns något annat ord i de hebreiska skrifterna som skulle kunna motsvara Pantokrạtōr.

I 2 Korinthierna 6:18 citerar Paulus ur de hebreiska skrifterna, när han uppmanar de kristna att hålla sig borta från falsk tillbedjan och livlösa, maktlösa avgudar, så att de kan vara barn till ”den Allsmäktige [Pantokrạtōr]”. De citat han använder visar tydligt att titeln här används om Jehova Gud.

Genom hela Uppenbarelseboken används titeln Pantokrạtōr likaså om Skaparen och evighetens Kung, Jehova, till exempel i ”Moses, Guds slavs, sång och Lammets [Jesu Kristi] sång”, i vilken Jehova Gud hyllas som den som alla nationerna bör tillbe och frukta. (Upp 15:3; jfr Upp 21:22.) Att titeln syftar på Jehova Gud framgår klart av Uppenbarelseboken 19:6, där den används tillsammans med uttrycket halleluja (lovprisa Jah). Uttrycket ”den som är och som var och som kommer” (Upp 1:8; 4:8) visar också tydligt att det är evighetens Gud (Ps 90:2) som avses, han som inte bara ”var” den Allsmäktige i forna tider utan som fortsätter att vara det och som ”kommer” som sådan, genom att han ger uttryck åt sin allmakt. Återigen blir det fråga om våldsamt maktutövande när han, efter det att han har ”tagit ... [sin] stora makt” för att härska som kung, ger uttryck åt sin vrede mot de fientliga nationerna i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. (Upp 11:17, 18; 16:14) Hans Son, Kristus Jesus, ”Guds Ord”, kommer att som hans smorde kung låta nationerna få känna av ”Guds, den Allsmäktiges, vrede”. (Upp 19:13–16) Dessa mäktiga uttryck för Guds rättsliga beslut kommer emellertid att vara i full överensstämmelse med hans normer för sanning och rättfärdighet. (Upp 16:5–7; se GUD.)