(hebr.: ’ahalịm [plur.] och ’ahalọ̄th [plur.]; grek.: alọē)

Namnet på ett träslag som innehåller ett välluktande eller aromatiskt ämne som på Bibelns tid användes till parfym. (Ps 45:8; Ord 7:17; HV 4:14) De flesta kommentatorer anser att det aloeträd som omtalas i Bibeln är Aquilaria agallocha, som ibland kallas örnträd och som nu huvudsakligen växer i Indien och kringliggande områden. Trädet är stort och har bred krona, och det kan bli över 30 m högt. Stammens och grenarnas inre ved, kärnveden, är genomdränkt av kåda och en doftande olja ur vilken den högt värderade parfymen utvinns. Eftersom vällukten uppenbarligen är störst när träet murknar, gräver man ofta ner det för att påskynda nedbrytningsprocessen. Därefter säljs det i pulvriserad form som ”aloe”.

När profeten Bileam sade att Israels tält var ”som aloeplantor planterade av Jehova, som cedrar vid vatten”, kan han ha tänkt på trädens form med de långa grenarna som bredde ut sig åt sidorna. En klunga aloeträd kunde mycket väl påminna om ett tältläger. (4Mo 24:6) Det här bibelstället har emellertid gett upphov till en del diskussioner, eftersom arten Aquilaria agallocha inte finns i Palestina. Att trädet inte finns där i dag behöver naturligtvis inte betyda att det inte fanns där för 3 500 år sedan. Å andra sidan behöver inte träden som Bileam nämnde ha växt just i det område där han befann sig. Om de ”cedrar” som han därefter nämnde var Libanons cedrar, växte de ju i ett annat område, och detsamma kan ha varit fallet med aloeträden. På de övriga ställen där aloe nämns är det de aromatiska egenskaperna som avses, vilket ger rum för att den kan ha varit importerad.

Efter Kristi Jesu död kom Nikodemos med ”en rulle av myrra och aloe” som vägde omkring 100 romerska pund (33 kg) och som skulle användas när man gjorde i ordning Jesu kropp för begravningen. (Joh 19:39) Nikodemos bidrag måste ha inneburit en betydande utgift för honom, även om det inte sägs hur stor del av de 100 punden som utgjordes av den billigare myrran. Somliga förbinder ordet ”aloe” i det här bibelstället med den liljeväxt som nu bär det botaniska namnet Aloe vera. Produkten av denna växt (en tjockflytande saft från bladen) används emellertid inte i första hand som doftämne, utan inom läkekonsten, t.ex. som laxermedel. Den aloe som Nikodemos kom med var sannolikt samma produkt som den som omtalas i de hebreiska skrifterna.