[Amạsa] Kortform i hebr. av Amasja.

1. Son till Davids syster (eller halvsyster) Abigajil och Jeter (Jitra); kusin till Absalom och Joab. (2Sa 17:25; 1Kr 2:16, 17) I Andra Samuelsboken omtalas Jeter som israelit, men i Första Krönikeboken kallas han ismaelit, möjligen därför att han bodde på ismaelitiskt område. Somliga hävdar att Amasa är identisk med Amasaj, en av de män som anslöt sig till Davids här i Siklag, men för den identifieringen finns det inga säkra bevis. (1Kr 12:18)

När Amasa senare deltog i Absaloms uppror mot David, satte Absalom honom till härförare i Joabs ställe. (2Sa 17:25) Upproret slogs ner, Davids son Absalom dödades av Joab, och David erbjöd Amasa Joabs ställning som härförare, i det han sade: ”Är du inte mitt ben och mitt kött?” (2Sa 18:9–15; 19:13)

Därefter bröt det återigen ut ett uppror. Den här gången var det Sheba som inte ville ha någon ”andel i David”. (2Sa 20:1, 2) Amasa fick tre dagar på sig att samla en här. När han inte kom tillbaka vid den avtalade tiden, uppmanades Abisaj att tillsammans med Davids tjänare sätta efter upprorsmännen. Abisajs bror Joab och dennes män deltog i förföljandet av Sheba. När senkomlingen Amasa till sist mötte dem, låtsades Joab vilja ge honom en hjärtlig kyss men grep tag i hans skägg med ena handen och stötte svärdet, som han hade i andra handen, i hans buk. (2Sa 20:4–12) Detta kan ha varit en berättigad vedergällning för att Amasa hade deltagit i Absaloms uppror, men Joab var inte den rätte att utdela straffet. David befallde därför Salomo  att döda Joab för att hämnas Amasa. (1Ku 2:5, 32)

2. Son till Hadlaj. När israelitiska krigare efter en seger över Juda tog sina bröder till fånga, var Amasa ett av de fyra överhuvuden i Efraims stam som på profeten Odeds uppmaning sände tillbaka fångarna. Han gav dem också mat och kläder och ordnade med transport för hemfärden. (2Kr 28:8–15)