Betyder i hebr. ”från (tillhörande) Anak”.

Anakiterna var en osedvanligt högväxt folkgrupp som bodde i Kanaans bergstrakter och i några kustområden, särskilt i södra delen av landet. Vid ett tillfälle bodde tre framträdande anakiter, Ahiman, Sesaj och Talmaj, i Hebron. (4Mo 13:22) Det var här som de 12 hebreiska spejarna såg anakiterna för första gången, och 10 av spejarna lämnade sedan en skrämmande rapport om det de hade sett. De hävdade att anakiterna var avkomlingar av nefilim, som levde före den stora översvämningen, och att hebréerna var som ”gräshoppor” i jämförelse med dem. (4Mo 13:28–33; 5Mo 1:28) På grund av anakiternas storlek hänvisade man till dem för att beskriva de storväxta eméerna och rafaéerna, och deras styrka gav tydligen upphov till talesättet: ”Vem kan hålla stånd mot Anaks söner?” (5Mo 2:10, 11, 20, 21; 9:1–3)

Under sitt snabba fälttåg genom Kanaan vann Josua flera segrar över anakiterna i bergstrakterna och förstörde deras städer, men det fanns fortfarande anakiter i de filisteiska städerna Gaza, Ashdod och Gat. Skildringen visar inte om anakiterna var släkt med filistéerna, som en del menar, eller om de bara bodde bland dem. (Jos 11:21, 22) Senare bad Kaleb att få staden Hebron (Kirjat-Arba) och området kring den, så som Gud hade lovat honom. (4Mo 14:24; Jos 14:12–15) Det verkar som om anakiterna då hade bosatt sig i det här området igen, kanske medan Josua och hans här fortsatte erövringen i norra delen av Kanaan. Kaleb blev därför tvungen att återerövra området. (Dom 1:10, 20)

I egyptiska förbannelsetexter (som innehöll namnen på faraos fiender och var skrivna  på keramikföremål som sedan kunde krossas som en förbannelse) omtalas möjligen en anakitisk stam i Palestina som Iy-‛anaq.