[Apọllos] Betyder ”tillintetgörare”, ”fördärvare”; kortform av Apollonios.

En jude från Alexandria i Egypten som var mycket vältalig och kunnig i de hebreiska skrifterna. Han hade troligen lärt känna budskapet genom Johannes döparens lärjungar eller kanske genom kristna vittnen före pingsten, för han ”kände bara till Johannes dop”. (Apg 18:24, 25) Likväl hade han en stark övertygelse, och när han kom till Efesos omkring år 52 började han förkunna i synagogan. Det gjorde att han kom i kontakt med Aquila och Priscilla, som kunde fylla igen några av de luckor han hade i sin förståelse av den kristna läran. Försedd med ett introduktionsbrev for han från Efesos över till Akaja, och det verkar som om han där koncentrerade sin verksamhet till Korinth, där Paulus hade verkat före honom. Han var ivrig och kunde på ett övertygande sätt motbevisa de icke-kristna judarnas argument, och han blev därför till stor hjälp för bröderna där. Han ”vattnade” således det som Paulus hade ”planterat”. (Apg 18:26–28; 19:1; 1Kor 3:6)

När Paulus omkring år 55 skrev sitt första brev till korinthierna hade det dessvärre uppstått söndringar i församlingen i Korinth; några betraktade den vältalige Apollos som sin ledare, medan andra föredrog Paulus eller Petrus eller höll sig uteslutande till Kristus. (1Kor 1:10–12) I brevet rättade Paulus till deras felaktiga tänkesätt genom att framhålla hur viktigt det är med enhet och genom att förklara att man som enskild individ är förhållandevis obetydlig, eftersom man bara är en Guds och Kristi tjänare. (1Kor 3:4–9, 21–23; 4:6, 7) Det verkar som om Apollos vid den här tidpunkten befann sig i eller i närheten av Efesos, varifrån Paulus tydligen skrev det första brevet till korinthierna, för Paulus berättar i brevet att han enträget bad Apollos besöka församlingen i Korinth. (1Kor 16:12) Men Apollos ville inte bege sig dit, kanske på grund av de felaktiga uppfattningar som fanns i församlingen där eller kanske bara på grund av att han ansåg att det han för närvarande var upptagen med krävde hans uppmärksamhet ännu en tid. Under alla omständigheter visar Paulus korta uttalande att söndringen i församlingen inte hade skapat någon missämja mellan dessa två verksamma missionärer. Den sista gången som Apollos nämns i Bibeln är i Titus 3:13, där Paulus ber Titus, som då befinner sig på Kreta, att förse Apollos med det han behöver inför en resa.