Benämningen araber används i Bibeln främst i vid bemärkelse om invånare i Arabien, det vidsträckta området öster och söder om Palestina. Ibland framgår det av sammanhanget att det är en bestämd stam eller folkgrupp som avses. (1Ku 10:15; 2Kr 9:14; 21:16)

Några av de arabiska stammarna var semitiska och härstammade från Sem genom Joktan, medan andra var hamitiska och härstammade från Hams son Kush. (1Mo 10:6, 7, 26–30) Några av Abrahams avkomlingar genom Hagar och Ketura slog sig också ner i Arabien, till exempel Ismaels söner, som ”hade sina boplatser från Havila nära Shur, som ligger framför Egypten, ända till Assyrien”. (1Mo 25:1–4, 12–18) Esaus avkomlingar, som bodde i Seirs bergstrakt, räknades också till araberna. (1Mo 36:1–43)

De flesta araber var nomader som livnärde sig som herdar och bodde i tält. (Jes 13:20; Jer 3:2) Men det fanns också handelsmän bland dem. Det sägs till exempel att några araber drev köpenskap med Tyros. (Hes 27:21) Guds tjänare kom ofta i kontakt med araber. De midjanitiska köpmän som var på väg till Egypten och som köpte Josef var araber, liksom de sabéer från södra Arabien som tog Jobs nötkreatur och åsninnor. (1Mo 37:28; Job 1:1, 15) Under den 40 år långa vandringen i vildmarken kom israeliterna, med olyckliga följder, i kontakt med de baalsdyrkande midjaniterna (4Mo 25:6, 14–18), och under domartiden blev Israel i sju år med jämna mellanrum härjat av araber som kom ridande på kameler, tills domaren Gideon tillfogade dem ett svårt nederlag. (Dom 6:1–6; 7:12–25)

Kungar över arabiska riken betalade tribut till kung Salomo. (1Ku 10:15; 2Kr 9:14) Araberna betalade kung Jehosafat en tribut på 7 700 baggar och lika många bockar, men längre fram allierade sig araberna med filistéerna mot Jehosafats son och efterträdare, Jehoram, och deras rövarskaror dödade många av Jehorams söner. (2Kr 17:11; 21:16; 22:1) Ussia förde under sin regeringstid ett framgångsrikt krig mot dem. (2Kr 26:1, 7) Araber fanns också bland de motståndare som skapade problem för Nehemja i samband med att Jerusalems murar återuppbyggdes. (Neh 2:19; 4:7, 8; 6:1)

Även om araberna var nomader som vanligtvis levde ett självständigt liv och ofta var ganska isolerade från det liv folk i allmänhet levde, uttalade Gud profetior om dem och fällde domar över dem. (Jes 21:13; Jer 25:17–24) Flera hundra år senare kan det ha funnits araber bland dem som på pingstdagen blev medlemmar av den första kristna församlingen. (Apg 2:11, 41; se ARABIEN.)