[Ạrnon]

Ungefär mitt på Döda havets östra sida skär Arnons regnflodsdal in som en djup klyfta i högslätten. Floden, Wadi Mujib (Nahal Arnon), har många bifloder (4Mo 21:14) och är, med undantag av Jordan, den enda flod av betydelse som mynnar ut i Döda havet. Den smala dalen kantas av branta röda och gula sandstensklippor. Floden är vattenförande hela året, och det vimlar av fisk i det kristallklara vattnet. Längs floden växer pil och oleander och rikligt med annan växtlighet. När floden har lämnat den djupa klyftan och kommit ut på slättlandet vid Döda havets kust är den 12 till 30 m bred och 30 till 120 cm djup.

 Den väldiga dalen, som är 3 km bred uppe vid kanten och nästan 520 m djup, kunde bara korsas på några få ställen (Jes 16:2) och blev därför en naturlig landgräns. När israeliterna erövrade det utlovade landet utgjorde dalen gränsen mellan amoréerna i norr och moabiterna i söder. (4Mo 21:13) Det svar Jefta senare sände till ammoniterna visar dock att den norra sidan en gång hade varit underlagd ammoniterna men att den hade blivit erövrad av amoréerna innan israeliterna drog in i landet. (Dom 11:12–27) Efter att ha gått runt Moab nådde israeliterna Arnon, sannolikt vid den övre delen av dalen. De blev angripna av den amoreiske kungen Sihon, besegrade honom och erövrade området mellan Arnon och Jabbok. (4Mo 21:21–24; 5Mo 2:24–36; se JABBOKS REGNFLODSDAL.) Detta område, det första som israeliterna erövrade, gavs sedan åt stammarna Ruben och Gad. (5Mo 3:16; Jos 12:1, 2; 13:8, 9, 15–28)

Eftersom Jehu inte var noga med att följa Jehovas lag, erövrades området senare av den arameiske kungen Hasaels styrkor. (2Ku 10:32, 33) Arnon nämns på den berömda Mesastenen (rad 26), där den moabitiske kungen Mesa stolt berättar att han hade byggt en huvudväg genom dalen. Arkeologiska fynd visar att det har funnits ett antal fästningar och broar i området, vilket bekräftar att Arnons regnflodsdal var av strategisk betydelse. Namnet förekommer i profetior som riktas mot Moab. (Jes 16:2; Jer 48:20)