[Artaxẹrxes]

Ett namn eller en titel som i Bibeln används om två persiska kungar.

1. Den persiske kung som stoppade arbetet med att återuppbygga Jehovas tempel i Jerusalem. (Esr 4:7–24) Mellan Cyrus den store, som lät judarna återvända till Jerusalem (537 f.v.t.), och Darius I, som upphävde förbudet mot tempelbygget (520 f.v.t.), kan tre kungar ha regerat: Kambyses II, dennes bror Bardiya (eller möjligen en mager vid namn Gaumata, som skall ha utgett sig för att vara Bardiya och härskat i sju månader) och Nidintu-Bel (som blev besegrad och dödad av Darius efter bara två månader). Kambyses är av allt att döma den ”Ahasveros” som nämns i Esra 4:6, och det var till honom som motståndarna till tempelbygget riktade sin första protest. Den härskare som från och med Esra 4:7 omtalas som ”Artaxerxes” måste därför vara Bardiya (Gaumata), som regerade i bara sju månader (522 f.v.t.).

Till denne persiske kung skrev invånarna i Samarias städer ett brev med anklagelser mot judarna. (Esr 4:7) Detta skedde medan judarna höll på att bygga templet. (Esr 4:1–3) Judarnas motståndare tog till lögner för att nå sitt mål och påstod att judarna höll på att återuppbygga staden Jerusalem och även dess murar. (Esr 4:11–16) Följden av dessa falska anklagelser blev att ”arbetet på Guds hus” upphörde. (Esr 4:24)

2. Den Artaxerxes som nämns i Esra 7:1–28 och i Nehemja 2:1–18 och 13:6 var Xerxes I:s son. Han fick tillnamnet Longimanus (latin) eller Makrocheir (grekiska), ”den långhänte”. Många uppslagsverk anger att han började regera 465 f.v.t., men det finns goda skäl att ange 475 f.v.t. som hans tronbestigningsår. (Se PERSIEN, PERSER [Xerxes och Artaxerxes regeringstider].)

Denne Artaxerxes gav prästen Esra och senare Nehemja tillåtelse att resa till Jerusalem. (Esr 7:1–7; Neh 2:1, 7, 8) Forntida historiker beskriver honom som en godhjärtad och generös man. Detta stämmer överens med att han i sitt sjunde regeringsår (468 f.v.t.) gav Esra ”allt vad han begärde” genom att utfärda en skrivelse om att Esra skulle få silver, guld och kärl till templet och dessutom vete, vin, olja och salt. (Esr 7:6, 12–23; 8:25–27) Detta generösa bidrag kan vara förklaringen till att Artaxerxes i Esra 6:14 nämns tillsammans med Cyrus och Darius som en av dem som hade gett befallning om att templet skulle byggas och färdigställas, trots att själva byggnadsarbetet var klart 47 år tidigare, år 515. Dessutom gav kungens skrivelse myndighet åt Esra att insätta skiljemän och domare som skulle undervisa i Guds lag (och även i kungens lag) och att om nödvändigt döma överträdare till döden. (Esr 7:25, 26)

I sitt 20:e regeringsår (455 f.v.t.) tillät Artaxerxes Nehemja att resa till Jerusalem för att återuppbygga stadens murar och portar. (Neh 2:1–8) Eftersom Daniel 9:25 visar att den här händelsen har samband med den tidpunkt då den utlovade Messias skulle framträda, är årtalet då Artaxerxes 20:e regeringsår inföll mycket viktigt.

Enligt Nehemja 13:6 återvände Nehemja till kungens hov för en tid under ”Artaxerxes, Babylons kungs, trettioandra år”, dvs. år 443.