[Asẹka] Från en rot som betyder ”gräva (luckra) upp”, ”bearbeta [jord] med hacka”.

En stad i Shefela, i den övre änden av Elahdalen. Platsen identifieras med Tall Zakariyya (Tel Azeqa), 26 km nordväst om Hebron.

Staden omtalas första gången i Josua 10:5–11 i samband med det samlade angrepp som fem kanaaneiska kungar gjorde mot Gibeon. Josua och hans här kom för att undsätta Gibeon och förföljde kanaanéerna ”ända till Aseka och Makkeda”, en sträcka på 30 km. Staden gavs sedan åt Judas stam. (Jos 15:20, 35)

Under kung Sauls regering (1117–1078 f.v.t.) samlade filistéerna sina styrkor mellan Soko och Aseka och lät Goljat träda fram som deras tvekampskämpe. Israeliterna och filistéerna blev stående mitt emot varandra på var sin sida om Elahdalen ända tills filistéerna flydde efter Davids överraskande seger över Goljat. (1Sa 17:1–53)

När nationen delades efter Salomos död (ca 998 f.v.t.) lät den judeiske kungen Rehabeam befästa Aseka, Lakis och andra strategiskt viktiga städer. (2Kr 11:5–10) Vid utgrävningar i Tall Zakariyya har man träffat på rester av murar och torn, och på platsens högsta punkt har man funnit ruiner av ett citadell.

När Nebukadnessars babyloniska trupper intog Judas rike (609–607 f.v.t.) var Aseka och Lakis de två sista befästa städerna som föll innan Jerusalem erövrades. (Jer 34:6, 7) Detta kan förmodligen bekräftas av de lerskärvor med inskrifter som kallas Lakisbreven. Brev nummer IV, som tydligtvis innehåller ett besked från en militär förpost till kommendanten i Lakis, lyder i utdrag: ”Vi håller utkik efter signalerna från Lakis enligt alla de tecken som min herre har angett, för vi kan inte se Aseka.” (Ancient Near Eastern Texts, utgiven av J. B. Pritchard, 1974, sid. 322) Om detta brev skrevs under babyloniernas angrepp, vilket tycks vara fallet, tyder det på att Aseka redan hade fallit, eftersom man inte fick några signaler från den befästningen.

Aseka var en av de städer som blev bebodda igen av judar som återvände efter det att landet hade legat öde i 70 år. (Neh 11:25, 30)