Asfalt (bitumen) är ett svart eller brunsvart ämne som i hebreiskan beskrivs med tre olika ord. Två av orden beskriver konsistensen: zẹfeth (återgivet med ”beck”) avser ämnet i trögflytande form, och chemạr (återgivet med ”asfalt”) avser ämnet i fast form. Det tredje ordet, kọfer (återgivet med ”jordbeck”), beskriver vad det användes till, nämligen bestrykning av träverk. (Se BECK.) Asfaltens impregnerande egenskaper var kända och utnyttjades redan före den stora översvämningen. När Noa fick i uppdrag att bygga arken uppmanades han att ”bestryka den invändigt och utvändigt med jordbeck”. (1Mo 6:14)

Den papyrusark som Mose lades i bland vassen i Nilen var vattentät, eftersom den hade blivit impregnerad med både ”asfalt och beck”. (2Mo 2:3) De som byggde staden Babylon fann att asfalt, som både är vattenbeständigt och kan användas som fogmassa, passade utmärkt som murbruk mellan deras ugnsbrända tegelstenar. (1Mo 11:3)

Siddimlågslätten, som låg i närheten av Sodom och Gomorra i Dödahavsområdet, var en gång känd för sina många ”asfaltgropar”. (1Mo 14:10) Än i våra dagar sköljs asfalt ibland upp på land, vilket tyder på att Siddim nu ligger på Döda havets botten. Asfalt är dessutom ett brännbart ämne. Jesaja framhöll detta då han profeterade om att Edoms land skulle ”bli som brinnande beck”. (Jes 34:9)