[Ạssur] 2–4: (hebr.: ‛Azzụr) Betyder ”en som erbjuder hjälp”.

1. (hebr.: ’Ashshụr) En av Sems söner; han nämns som nummer två i uppräkningen i 1 Moseboken 10:22 och i 1 Krönikeboken 1:17. Han blev stamfar till assyrierna, och samma hebreiska ord återges med ”Assur”, ”Assyrien” eller ”assyrier”. I Hesekiel 27:23 syftas det antingen på nationen eller på staden Assur (nutida Qalat Sharqat), en av de viktigaste städerna i Assyrien.

2. Far till den falske profeten Hananja från Gibeon. (Jer 28:1)

3. Far till Jaasanja, som var en av de ”furstar över folket” som var bland de 25 män som Hesekiel i en syn såg tänka ut ”det som är ont” och ge ”onda råd” mot Jerusalem. (Hes 11:1, 2)

4. Ett av ”folkets överhuvuden”. Det var antingen Assur själv eller någon av hans avkomlingar som med sigill bekräftade Nehemjas ”bindande avtal”. (Neh 10:1, 14, 17; 9:38)

5. Assyriernas främste gud, krigsguden, som detta krigarfolk bad till för att få hjälp. Assur var ett slags ”förgudad patriark”, och det är möjligt att assyriernas dyrkan av Assur helt enkelt innebar att de dyrkade sin stamfar, Sems son Assur (nr 1). Namnet Assur ingår i många assyriska namn, exempelvis Esarhaddon och Assurbanipal.

Assyrierna betraktade den falske guden Assur som sin främste beskyddare. I konsten representerades han av en bevingad solskiva. När assyrierna drog ut i strid var det i guden Assurs namn och med hans godkännande (som tillkännagavs genom gynnsamma omen), och de bar med sig hans heliga symbol i striden. De assyriska kungarna sade sig vinna strider med ”Assurs hjälp”. (Se BILD, bd 2, sid. 529; ASSYRIEN.)