I Bibelns hebreiska skrifter är ”astrologer” en återgivning av ordet gazerịn, som bara förekommer i den arameiska delen av Daniels bok. (Dan 2:4b–7:28) Man menar att det avser dem som delar in himlen i konfigurationer, eftersom ordet kommer från en rot som betyder ”bryta loss”, ”hugga ut”. (Dan 2:34, not) Några översättningar (AS, Dy, KJ, Åk) återger det arameiska ordet gazerịn med ”spåmän”, och andra återger det med ”teckentydare” (2000) eller ”stjärntydare” (SFB, 1917). (Dan 2:27; 4:7 [v. 4 i Dy, SFB, Åk, 1917, 2000]; 5:7, 11) Dessa astrologer var personer som ”genom olika beräkningsmetoder och former av spådom ... avgjorde människors öde på grundval av stjärnornas position vid födelseögonblicket”. (Gesenius’s Hebrew and Chaldee Lexicon, översatt till engelska av S. P. Tregelles, 1901, sid. 166, 167) Astrologin är i grund och botten polyteistisk. Den har sitt ursprung i nedre Mesopotamien och härrör troligen från tiden kort efter syndafloden, då människorna vände sig bort från den rena tillbedjan av Jehova. Benämningen ”kaldéer” blev med tiden praktiskt taget synonym med ”astrologer”.

Enligt denna falska vetenskap härskade olika gudar över var sin del av himlen. Varje förändring av himlakropparnas positioner och varje himlafenomen – exempelvis soluppgång och solnedgång, dagjämningar och solstånd, månfaser, förmörkelser och meteorer – ansågs vara gudarnas verk. Man gjorde därför regelbundet noteringar om allt sådant och utarbetade utförliga skisser och tabeller över när sådant inträffade, och utifrån detta förutsade man vad som skulle hända på jorden. Dessa himlens gudar ansågs styra allting som skedde, både offentligt och privat. Följden blev att inga politiska eller militära beslut fattades förrän astrologerna hade läst och tolkat omen och gett sina råd. På det sättet fick prästerna allt större makt och inflytande över människors liv. Prästerna påstod sig ha övernaturliga krafter, särskild insikt och stor vishet. Babylonierna såg alltid till att bygga ett observatorium i varje större tempel.

På 700-talet f.v.t. uttalade Jesaja en profetia om att Babylon skulle bli ödelagt, och samtidigt uppmanade han stadens stjärnskådande astrologer, som agerade som rådgivare, att rädda staden: ”Du [Babylon] har blivit trött på grund av dina många rådgivare. Må de nu träda fram och rädda dig, de som tillber himlen, de som spanar i stjärnorna, de som vid nymånarna gör de ting kända som skall komma över dig.” (Jes 47:13)

Längre fram i historien blev Daniel och hans tre kamrater förda som fångar till Babylon, där astrologerna alltså hade ett stort inflytande. När den babyloniske kungen satte dessa hebréer på prov i frågor som ”krävde vishet och förstånd, fann han dem tio gånger bättre än alla de magiutövande präster och besvärjare som fanns i hela hans kungarike”. (Dan 1:20) Daniel kallades senare ”föreståndare för de magiutövande prästerna” (Dan 4:9), men det är viktigt att lägga märke till att han aldrig slutade tillbe Jehova för att bli en stjärnskådande ”himlaindelare”. Det sägs till exempel att Nebukadnessar blev så ursinnig när astrologerna och de övriga av ”de visa” inte kunde berätta för honom vad han hade drömt att han utbrast: ”Ni [skall] huggas i stycken, och era hus skall göras till allmänna avträden.” (Dan 2:5) Även Daniel och hans kamrater berördes av den befallningen, men innan den verkställdes blev Daniel förd inför kungen, och han sade: ”Det finns en Gud i himlen som uppenbarar hemligheter. ... Vad mig beträffar, så är det inte genom någon vishet som finns i mig mer än i några andra levande som denna hemlighet uppenbaras för mig.” (Dan 2:28, 30)

Vilka var de ”visa män” som besökte Jesus när han var barn?

Några astrologer (grek.: mạgoi; ”mager”, NV, not; ”visa män”, SFB, 1917; ”magier”, Åk) kom med gåvor till Jesus när han var barn. (Mt 2:1–16) I ett bibliskt uppslagsverk sägs det följande om dessa mạgoi: ”Enligt Herodotos var magerna en medisk stam [I, 101], som gjorde anspråk på att kunna tyda drömmar och vars officiella uppdrag var att utföra heliga riter. ... De utgjorde kort och gott den lärda, prästerliga klassen och ägde, enligt vad man förmodade, förmågan att från böcker och genom att iaktta stjärnorna vinna övernaturlig insikt i kommande händelser. ... Senare gjorda efterforskningar tyder på att det snarare var Babylon än Medien och Persien som var centrum för magernas blomstrande verksamhet. ’Ursprungligen kallades de mediska prästerna inte för mager. ... Det var emellertid av kaldéerna som deras prästkast kom att kallas mager, och det är  häri vi finner förklaringen till att Herodotos säger att magerna var en medisk stam’ ... (J. C. Müller i Herzogs uppslagsverk).” (The Imperial Bible-Dictionary, utgiven av P. Fairbairn, London 1874, bd II, sid. 139)

Justinus Martyren, Origenes och Tertullianus uppfattade därför helt riktigt mạgoi i Matteus 2:1 som astrologer. Tertullianus skrev (”Om avgudadyrkan”, IX): ”Vi känner till släktskapet mellan magi och astrologi. Stjärntydare var alltså de första ... som frambar ’gåvor’ till honom [Jesus].” (The Ante-Nicene Fathers, 1957, bd III, sid. 65) Uttrycket ”mager” började användas ”som en allmän beteckning för astrologer i Österlandet”. (The New Funk & Wagnalls Encyclopedia, 1952, bd 22, sid. 8076)

Starka indicier talar alltså för att de ”visa män” (mạgoi) som besökte Jesus var astrologer. I C. B. Williams översättning The New Testament används uttrycket ”stjärnskådare” med följande förklaring i en fotnot: ”Det vill säga sådana som studerar stjärnorna i förhållande till händelser på jorden.” Det är därför på goda grunder som det i flera översättningar står antingen ”stjärntydare” (2000) eller ”astrologer” (AT, NE, NV, Ph).

Det sägs inget om hur många de astrologer var som kom ”från östliga trakter” för att ge ”guld och rökelse och myrra” åt Jesus; den traditionella uppfattningen att de var tre saknar verklig grund. (Mt 2:1, 11) Som astrologer tjänade de falska gudar och lät sig avsiktligt eller oavsiktligt ledas av vad som för dem tycktes vara en stjärna som rörde sig. De underrättade Herodes om att ”judarnas kung” hade fötts, och Herodes försökte då få Jesus dödad. Men hans plan misslyckades. Jehova ingrep och visade sig mäktigare än astrologernas demongudar, så i stället för att återvända till Herodes drog astrologerna bort till sitt land en annan väg sedan de hade fått ”en gudomlig varning” i en dröm. (Mt 2:2, 12)

Astrologi och spådom med hjälp av levern. Att ”se på levern” tycks ha varit en särskild metod inom astrologin. (Hes 21:21) I en tempelskola i Babylon har man hittat en lermodell av en lever, och den daterar sig från Hammurabis tid. Ena sidan är indelad i fält som representerar ”dag” och ”natt”. Kanten är indelad i 16 fält, och varje fält har namn efter en av himlens gudar. Inom den här formen av spådomskonst delade man alltså in himlen i tänkta fält, och på samma sätt delade man in levern på djur som man offrade. När de frambar offren såg de på levern, som de betraktade som en avspegling av himlen i miniatyr, för att se vilka omen gudarna gav dem. (Se SPÅDOM.)

Molek och astrologi i Israel. Det finns vittnesbörd om att astrologin var nära förbunden med tillbedjan av Molek, en gud som ibland avbildades med ett tjurhuvud. Babylonierna, kanaanéerna, egyptierna och andra folk tillbad tjuren som en symbol för sina gudar – Marduk, Molek, Baal och så vidare. Oxen, eller Taurus, var ett av djurkretsens viktigaste stjärntecken. Solguden framställdes ofta som en tjur, vars horn symboliserade solstrålarna och vars stora fortplantningsförmåga representerade solens livgivande kraft. Kon visades lika stor ära som symbol för Ishtar eller Astarte. När Aron och senare Jerobeam införde kalvdyrkan i Israel, var detta alltså en mycket allvarlig synd i Jehovas ögon. (2Mo 32:4, 8; 5Mo 9:16; 1Ku 12:28–30; 2Ku 10:29)

Det avfälliga tiostammarsriket Israel fördömdes för att det anslöt sig till denna astrologikult. Skildringen lyder: ”De övergav Jehovas, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna bildstoder, två kalvar, och gjorde en helig påle, och de böjde sig ner för himlens hela här och tjänade Baal. Och de lät sina söner och sina döttrar gå genom eld och utövade spådom och såg efter omen.” (2Ku 17:16, 17)

I tvåstammarsriket i söder tog den onde kung Ahas och hans sonson Manasse ledningen i tillbedjan av stjärngudarna och i den grymma sedvänjan att offra sina barn levande i eld. (2Ku 16:3, 4; 21:3, 6; 2Kr 28:3, 4; 33:3, 6) Den gode kung Josia däremot ”avsatte avgudaprästerna” som ”frambar rökoffer åt Baal, åt solen och åt månen och åt djurkretsens stjärnbilder och åt himlens hela här”, och han rev ner offerhöjderna och gjorde Tofet ”otjänligt för tillbedjan, för att ingen skulle låta sin son eller sin dotter gå genom eld åt Molek”. (2Ku 23:5, 10, 24) Genom profeterna Sefanja och Jeremia fördömde Jehova israeliterna för att de utövade astrologi och böjde sig ner ”på taken ... för himlens här” och svor ”vid Malkam [Molek]”. (Sef 1:5; Jer 8:1, 2; 19:13)

Stefanus redogörelse för israeliternas uppror i vildmarken visar också att det fanns ett samband mellan tillbedjan av Molek, kalvdyrkan och astrologi. När de ropade till Aron: ”Gör gudar åt oss som kan gå framför oss”, överlämnade Jehova ”dem till att ägna helig  tjänst åt himlens här, alldeles som det står skrivet i profeternas bok: ’Inte var det väl åt mig som ni frambar offerdjur och slaktoffer ...? Nej, det var Moloks tält och guden Refans stjärna som ni bar.’” (Apg 7:40–43)

Astrologi fördöms av Gud. En viktig sanning uttrycks i följande enkla ord: ”I begynnelsen skapade Gud himlen och jorden.” Det var han som skapade planeterna i vårt solsystem och stjärnbildernas fixstjärnor. (1Mo 1:1, 16; Job 9:7–10; Am 5:8) Men Jehova ville inte att människan skulle göra dessa storslagna skapelser till gudar. Därför förbjöd han tydligt och klart sitt folk att tillbe ”något som helst som är format likt något uppe i himlen”. (2Mo 20:3, 4) Alla former av astrologi var förbjudna. (5Mo 18:10–12)