[avrẹkh]

Ett uttryck som man som hedersbevisning skulle utropa framför Josefs vagn efter det att farao hade gjort honom till den näst högste i riket. (1Mo 41:43) Om ordet kommer från hebreiskan (något som den judiske översättaren Aquila, som levde på 100-talet v.t., antog och något som stöds av Vulgata) kan det betyda: ”Böj knä!”, och så återges det i flera översättningar. (AS, Da, Dy, ER, KJ, Ro, RS, Åk; not i SFB: ”möjligen ’fall på knä’”) Många avvisar emellertid denna uppfattning och hänvisar i stället till liknande uttryck på andra språk. En del menar till exempel att det kan vara en babylonisk eller assyrisk titel för en hög ämbetsman och att det betyder ”siare” eller ”storvesir”. Några menar att uttrycket har koptiskt ursprung och att det betyder: ”Böj huvudet!” Andra framhåller att araberna säger något liknande när de befaller sina kameler att gå ner på knä. I den syriska Peshitta sägs det: ”Fader och Härskare!” Åter andra menar att uttrycket är alltigenom egyptiskt. Origenes, som föddes i Egypten, och Hieronymus hade uppfattningen att uttrycket betyder ”en infödd egyptier”, och på grund av egyptiernas ringaktning för utlänningar drar de slutsatsen att det var en offentlig förklaring om egyptiskt medborgarskap. Ett liknande uttryck, som förekommer i en papyrushandskrift, betyder ”ditt bud är vår önskan”, dvs. ”vi står till din tjänst”. (The Life and Times of Joseph in the Light of Egyptian Lore, H. Tomkins, London 1891, sid. 49, 50)

Eftersom man ännu inte har kunnat fastställa uttryckets exakta innebörd, har man låtit det stå oöversatt i flera bibelöversättningar. (JB, JP, NV, 2000) Den icke-hebreiska seden att utropa hedersbetygelser framför en ärad person medan han red eller körde genom staden beskrivs också i Ester 6:11, där det berättas att Mordokaj blev ärad offentligt på perserkungen Ahasveros befallning.