Process då man vänjer ett barn vid att avstå från bröstmjölk. I forntiden var det normalt att en mor ammade sitt barn ganska länge. Under särskilda omständigheter, till exempel att modern inte hade tillräckligt med mjölk eller att hon dog, anlitades en amma. (2Mo 2:5–10) Avvänjningen var en viktig tidpunkt i barnets liv. (Jes 11:8; 28:9) Det var en lycklig tilldragelse som kunde markeras med en fest. Abraham anordnade en sådan fest när Isak hade blivit avvand. (1Mo 21:8)

På den tiden ammade kvinnorna barnen mycket längre än vad som är vanligt i större delen av världen i vår tid. När Samuel blev avvand var han gammal nog att kunna lämnas i översteprästen Elis vård och utföra tjänst vid tältboningen. (1Sa 1:24–28) Han måste ha varit åtminstone tre år gammal vid detta tillfälle, för manliga leviter inregistrerades inte förrän de uppnått den åldern. (2Kr 31:16) Raphael Patai skriver angående arabiska barn: ”Man känner till fall där barn har ammats ända till tioårsåldern.” (Family, Love and the Bible, London 1960, sid. 175) Vittnesbörden tyder på att Isak var omkring fem år när han blev avvand. (Se ISAK.)

Även om ett avvant barn inte längre blir ammat, känner det sig fortfarande tryggt och förnöjt i moderns famn. David hade på liknande sätt ”lugnat och stillat” sin själ som ”ett avvant barn hos sin mor”, och hans själ var ”som ett avvant barn” hos honom. Den var uppenbarligen lugnad och stillad eftersom han var ödmjuk och inte högmodig; han eftersträvade inte en framträdande ställning och vandrade inte ”efter ting som är för stora”. Han uppmanade Israel att göra på samma sätt och ödmjukt vänta på Jehova ”till oöverskådlig tid”. (Ps 131:1–3)