Person som skjuter med pil och båge. Efter den stora översvämningen på Noas tid använde man pil och båge vid jakt och kunde därmed fälla djur som var för snabba eller farliga för att fånga på annat sätt, och på så vis fick man föda, kläder och tält. När Nimrod framträdde och blev allt mäktigare tog han förmodligen bågskyttar i sin tjänst.

Det sägs att Abrahams förstfödde son, Ismael, som levde på 1900-talet f.v.t., ”blev bågskytt” för att kunna försörja sig i vildmarken. (1Mo 21:20) Abrahams sonson Esau var också en skicklig bågskytt. (1Mo 27:3) Gamla monument visar att egyptiernas viktigaste anfallsstyrkor utgjordes av bågskyttar, och  bågskyttar är också avbildade på babyloniska reliefer. På Josuas tid (Jos 24:12) och på Davids tid (1Kr 12:1, 2) och även senare var bågskyttarna en viktig del av Israels här (2Kr 14:8; 26:14). Saul, Ahab och Josia blev svårt sårade av bågskyttar i strid mot filistéerna, araméerna respektive egyptierna. (1Sa 31:1–3; 1Ku 22:34, 35; 2Kr 35:20, 23)

Reliefer i Nineve visar assyriska bågskyttar som står i stridsvagnar och som har två bågar, en lång och en kort. De hade flera pilar i beredskap i handen när de sköt och kunde på så sätt skjuta i snabb följd. Assyriernas anfallstaktik verkar ha gått ut på att överösa fienden med ett regn av pilar, varefter man använde svärd och spjut under förföljandet.

Perserna anses vara forntidens skickligaste bågskyttar. Reliefer från Persepolis och Susa visar mediska och persiska soldater utrustade med båge och pilkoger. Persiska pojkar fick utbildning i bågskytte och ridning från det att de var 5 år tills de var 20. De persiska kavalleristerna behärskade konsten att skjuta bakåt från hästryggen. Grundtanken i persernas anfallstaktik var att utnyttja bågskyttarnas snabbhet och rörlighet för att överösa fienden med en skur av pilar.

I de västliga rikena Grekland och Rom värderades bågskyttet inte lika högt som i länderna längre österut, även om bågskyttar gjorde avgörande insatser vid några av deras segrar. Detta kan ha berott på att grekerna använde den mindre effektiva metoden att dra strängen in mot kroppen i stället för att dra den in mot kinden eller ögat, så som egyptierna och perserna gjorde. Det verkar som om det var de kretensiska och asiatiska legosoldaterna som stod för bågskyttet, medan grekerna och romarna föredrog svärd och spjut. (Se VAPEN, RUSTNING.)

Bildspråk. Jakob sade om sin son Josef: ”Bågskyttarna [ordagr.: ”ägare av pilar”] fortsatte att ansätta honom, och de sköt på honom.” Detta var uppenbarligen en anspelning på hans bröders orättfärdiga behandling av honom. (1Mo 49:23) När Job trodde att Gud var fientligt inställd mot honom sade han: ”Hans bågskyttar omringar mig.” (Job 16:13) Det hebreiska ordet rav, som här har återgetts med ”bågskytt”, kommer från ravạv, som betyder ”skjuta”. (1Mo 49:23) Ordet rav förekommer också i Ordspråksboken 26:10, där det sägs: ”Som en bågskytt som genomborrar allt är den som lejer en enfaldig eller den som lejer förbipasserande.” Detta ordspråk understryker vilken stor skada som kan bli följden av att någon i ansvarig ställning anlitar en person som inte är kvalificerad för en viss uppgift.