Att baka innebär i det här sammanhanget att framställa bröd och tillaga i torr värme. Det vanligaste hebreiska ordet för ”baka” är ’afạh, roten till ’ofẹh (bagare). (1Mo 19:3; 40:2) Ett annat hebreiskt ord för ”baka” är ‛ugh (Hes 4:12), som uppenbarligen är besläktat med ‛ughạh, som betyder ”rund kaka” (1Mo 18:6; se KAKA).

I hebreiska hem var bakningen av bröd och kakor en av kvinnornas huvuduppgifter; i större hushåll utfördes bakningen ibland av slavar. När israeliterna begärde att få en jordisk kung talade Samuel i Jehovas namn och sade till dem: ”Era döttrar tar han till att blanda salvor och laga mat och baka bröd.” (1Sa 8:13) Män kunde emellertid ha uppsikt över arbetet eller själva utföra en del av det. När Lot fick besök av två änglar i Sodom ”lagade han en festmåltid åt dem, och han bakade osyrat bröd, och de åt”. (1Mo 19:1–3)

Bröd gräddades vanligen i ugnar på Bibelns tid. (Se UGN.) Men det hände också att man tände upp en eld på några stenar som man lagt bredvid varandra, och när stenarna var heta nog föste man askan åt sidan och lade degen på stenarna. Efter en stund vände man kakan och lät den sedan ligga på stenarna tills den var genomgräddad. (Hos 7:8) De som var ute och reste gräddade ibland grovt bröd i en grund grop fylld med heta småstenar. Först tände man upp en eld på stenarna, och sedan man hade tagit bort glöden lade man degen på de upphettade stenarna och vände den kanske flera gånger medan brödet gräddades. (1Ku 19:6)

De sädesoffer israeliterna frambar var ofta något som var ”bakat i ugn”, men offret kunde också vara ett sädesoffer ”från bakplåten” eller ”ur flottyrkitteln”. (3Mo 2:4–7) Bakplåten var en tjock lergodsplatta med fördjupningar (ungefär som i vår tids våffeljärn), men man använde också bakplåtar av järn. (Hes 4:3)

I städerna fanns det yrkesbagare. När Jeremia hölls i förvar i Vaktgården i Jerusalem före stadens fall 607 f.v.t., då det rådde brist på livsmedel, fick han dagligen ett runt bröd ”från bagarnas gata” så länge förrådet räckte. (Jer 37:21) Bagarna höll tydligen till på en viss gata i Jerusalem. Många år senare, när Jerusalems murar återuppbyggdes under Nehemjas ledning, reparerades också ”Bakugnstornet”. (Neh 3:11; 12:38) Hur tornet fick detta ovanliga namn vet man inte, men det berodde möjligen på att bagarnas ugnar fanns där.

I det forntida Egypten var den kunglige bagaren tydligen en betydelsefull person. På en väggmålning i Ramses III:s grav i Konungarnas dal i närheten av Thebe kan man se ett egyptiskt bageri där bagarna är i full färd med  att knåda degen (med fötterna), forma bröden och göra ugnen klar. Som det berättas om i Första Moseboken blev en kunglig bagare i Egypten särskilt känd därför att han syndade mot kungen och kastades i fängelse. I fängelset hade han en dröm där han såg sig själv med tre korgar bröd på huvudet och där fåglar åt ur den översta korgen. På tredje dagen hämtades denne bagare ur fängelset och hängdes, och därigenom uppfylldes Josefs uttydning av drömmen: ”De tre korgarna är tre dagar. Om tre dagar skall farao lyfta upp ditt huvud från dig och hänga dig på en påle, och fåglarna skall äta köttet av dig.” (1Mo 40:1–3, 16–22)