Ett flatbottnat och för det mesta transportabelt skålformat kärl, vanligtvis av trä men ibland av lera eller brons. I baktråget blandades mjöl och vatten som knådades till deg. När syrat bröd skulle bakas syrades degen i regel genom att man knådade in lite surdeg som sparats från ett tidigare bak. Därefter fick degen jäsa i baktråget innan den bakades ut och gräddades. (1Mo 18:6; 1Sa 28:24) Vanligtvis knådade man degen med händerna, men egyptierna använde ibland fötterna när de knådade deg i stora tråg. (Hos 7:4)

Baktrågen varierade mycket i storlek, men ett tråg i lergods som ofta användes var ca 25 cm i diameter och ca 8 cm djupt.

Bröd var en viktig del av hebréernas kost och bakades regelbundet. Baktråget var därför ett nödvändigt redskap för israeliterna och andra folk i forntiden. När Jehova på Moses tid lät grodor övertäcka Egypten under den andra plågan kom de in i husen och till och med i baktrågen. (2Mo 8:3) När israeliterna senare lämnade Egypten i all hast ”bar folket i väg sin deg, innan den var syrad, med baktrågen insvepta i sina mantlar på axlarna”. (2Mo 12:33, 34) Eftersom baktråget användes vid beredningen av det dagliga brödet, var det ett av hemmets viktigaste kärl. Jehovas välsignelse över baktråget innebar därför att det skulle finnas tillräckligt med mat i huset, medan hans förbannelse över det innebar hunger. (5Mo 28:1, 2, 5, 15, 17)