Välluktande ämnen som består av hartser eller oljor och som utvinns ur olika träd och buskar. Det finns träd bland granar och  popplar och i andra trädfamiljer som avsöndrar balsam. Balsamoljan används som läkemedel (innehåller vanligtvis bensoe- eller kanelsyra) och som parfym.

Balsamväxter har alltid varit högt värderade bland Österns folk. Första gången ”balsamolja” (hebr.: bọsem, bẹsem el. basạm) nämns i Bibeln är i 2 Moseboken 25:6, där den omnämns som en ingrediens i den heliga smörjelseoljan som användes i tältboningen. (Se också 2Mo 35:8, 28.) Beroende på sammanhanget översätts det hebreiska ordet ibland med ”välluktande ämnen”, ”vällukt” eller ”kryddor”. (2Mo 30:23; HV 4:10, 14, 16; 5:13; 6:2; 8:14) I Jesaja 3:24 ställs balsamoljans aromatiska doft i kontrast till ”en unken lukt”. De svenska orden ”balsam” och ”balsamera” kommer ursprungligen troligtvis från de hebreiska orden bẹsem och basạm.

Den balsam som användes i tältboningen i vildmarken kom förmodligen från en plats utanför Palestina, möjligen från Egypten. Under kung Salomos regering var balsamoljan så dyrbar att den räknades upp tillsammans med guld och dyrbara stenar bland de skatter som drottningen av Saba förde med sig som gåva. Den var också en del av den tribut som många länders kungar betalade till den vise kungen i Jerusalem. (1Ku 10:2, 10, 25; 2Kr 9:1, 9, 24) Balsamolja fanns också med bland dyrbarheterna i den kungliga skattkammare som Hiskia i oförstånd visade sändebuden från Babylon. (2Ku 20:13; 2Kr 32:27; Jes 39:2) Den användes vid balsameringen (som dock inte utfördes på egyptiskt vis) av kung Asas kropp. (2Kr 16:14) Ester blev masserad med välluktande balsamolja under de sex sista månaderna innan hon fick komma inför kung Ahasveros. (Est 2:12)

Den balsam (hebr.: tsorị) som kom från Gilead tycks ha varit av enastående kvalitet och hade särskilt läkande egenskaper. (Jer 8:22; 46:11) Denna balsam omtalas första gången bland de varor som medfördes av den karavan med ismaeliter som kom från Gilead öster om Jordan och som Josef såldes till. (1Mo 37:25–28) När Jakob senare sände en gåva av ”landets bästa produkter” med sina söner till Egypten, var sådan balsam med bland dessa produkter. (1Mo 43:11) Enligt Hesekiel 27:17 importerade de rika köpmännen i Tyros balsam från kungariket Juda.

I den antika litteraturen hänvisas det ofta till de läkande egenskaper som balsam har, framför allt vid behandling av sår. I Bibeln är det bara Jeremia som talar om dess läkande egenskaper, men han gör det i överförd bemärkelse, först när han beklagar sig över det andliga sammanbrottet i Juda (Jer 8:14, 15, 21, 22; jfr Jak 5:14, 15), därnäst när han klandrar Egypten för dess fruktlösa ansträngningar att undgå att bli besegrat av Babylon (Jer 46:11–13) och slutligen när han profetiskt förkunnar Guds ogynnsamma dom över Babylon (Jer 51:8–10).

Man vet inte med säkerhet vilka växter som avses med de hebreiska orden bọsem och tsorị. Uttrycket ”balsam från Gilead” har förknippats med ett buskliknande ständigt grönt träd kallat Commiphora opobalsamum (el. C. gileadensis). Man utvinner dess gröngula oljiga harts genom att göra skåror i stammen och på grenarna, och sedan samlar man in de små hartsklumpar som bildas. Detta träd finns huvudsakligen i södra Arabien, men den judiske historikern Josephus skriver att det odlades i trakterna kring Jeriko på Salomos tid, och den grekiske geografen Strabon berättar att det även växte vid Galileiska sjön under romartiden.

Några har menat att tsorị kan avse mastixträdet (Pistacia lentiscus), som avsöndrar ett blekgult välluktande harts som kallas mastix. Ur barken, bladen och bären på detta träd utvinns dessutom en olja som används i medicinskt syfte. Trädet är vanligt i Palestina, och dess arabiska namn är mycket likt det hebreiska tsorị.