Orden ”band” och ”boja” används om olika anordningar avsedda att begränsa fångars rörelsefrihet. I fysiologiska sammanhang kan ”band” avse de starka strängar av bindväv som håller samman skelettdelarna i en led. Orden används också i överförd betydelse om fångenskap (då i plural), om sammanbindande krafter och om orsaker till enhet. På Bibelns tid använde man många olika medel för att begränsa rörelsefriheten för fångar, exempelvis ”stocken”, hand- och fotbojor samt fängelser.

I Bibeln används det hebreiska ordet nechọsheth, som betyder ”koppar”, ibland i betydelsen ”kopparbojor”, eftersom bojorna vanligtvis var gjorda av koppar eller brons, även om det också förekom bojor av trä och järn. (2Sa 3:34; 2Ku 25:7) I Tūkrah i Libyen har man funnit järnbojor som påminner mycket om de bojor som är avbildade på reliefer i assyriska palats. De består av två öglor eller band av metall som är förbundna med en stång. Öglorna är 13 cm i diameter, stora nog att omsluta fotlederna. Stången är bara 18 cm lång, något som gjorde det svårt att gå eftersom man bara kunde ta mycket korta steg. Det grekiska ordet för ”fotboja” är pẹdē, som är besläktat med pous (”fot”). (Lu 8:29)

Det hebreiska verbet ’asạr, som betyder ”binda”, ”slå i bojor” (Dom 16:5; Hes 3:25; 2Ku 23:33), är roten till tre andra ord som har med frihetsberövande att göra, nämligen ’esụr, ”boja” (Dom 15:14), mōserọ̄th, ”band” (plur.) (Ps 2:3) och masọreth, ”band” (Hes 20:37).

Man använde också kedjor för att binda fångar. Två hebreiska ord för ”kedja”, rethuqạh och rattọ̄q, kommer från verbroten rathạq, som betyder ”binda”. (Nah 3:10) Det grekiska ordet för kedja är hạlysis. (Mk 5:3, 4)

Ett grekiskt ord för ”boja” är desmọs. (Lu 13:16) Ordet sỵndesmos betyder ”det som binder något samman, föreningsband, band”. (A Greek-English Lexicon, H. G. Liddell och R. Scott, reviderad av H. S. Jones, Oxford 1968, sid. 1701) Det används bland annat om senor och ledband. (Kol 2:19) Samma grekiska ord används i uttrycken ”orättfärdighetens boja” (Apg 8:23), ”fridens sammanhållande band” (Ef 4:3) och ”fullkomligt föreningsband” (Kol 3:14). (Se också under ”Bildspråk” här nedan.)

Många trogna förkristna vittnen blev slagna i bojor eller satta i fängelse. (Heb 11:36) Om Jakobs son Josef i Egypten heter det: ”I bojor tvingade de hans fötter, i järn kom hans själ.” (Ps 105:18) Delila band Simson först med sju färska senor och längre fram med nya rep i sina försök att utlämna honom till filistéerna, men han slet sönder dem med lätthet. När han till sist förlorade sin styrka och togs till fånga bands han med två kopparbojor. (Dom 16:6–12, 21) Jeremia sattes i stocken av Pashur, en överuppsyningsman i templet, och längre fram sattes han i ”häkte [ordagr.: ”bojornas hus”]” av Judas furstar. (Jer 20:2, 3; 37:15)

Jehova tillät att kung Manasse av Juda på grund av sin trolöshet slogs i kopparbojor av Assyriens kung. Kung Nebukadnessar förde kung Sidkia som fånge till Babylon, bunden med kopparbojor. (2Ku 25:7; 2Kr 33:11; Jer 39:7; 52:11) Jeremia blev frigiven, och han löstes från sina handbojor av Nebusaradan, chefen för Nebukadnessars livvakt. (Jer 40:1, 4)

Jesus blev bunden av de män som grep honom i Getsemane trädgård, och han fördes först till Hannas och därefter, fortfarande bunden, till Kaifas. Sedan han blivit förhörd av Sanhedrin blev han på order av domstolen bunden och överlämnad till Pilatus. (Joh 18:12, 13, 24, 28; Mk 15:1) Innan Saul omvändes till kristendomen och blev aposteln Paulus var han på jakt efter kristna för att föra dem bundna till judarnas högsta domstol. (Apg 9:2, 21) Herodes lät enligt romersk sed binda Petrus med kedjor mellan två soldater. (Apg 12:6, 7)

I flera av de brev som Paulus skrev under sin första fångenskap i Rom nämner han att han är i bojor, och han talar om sig själv som ”en ambassadör i kedjor”. (Ef 6:20; Flp 1:7, 13–17; Kol 4:18; Flm 10, 13) Som det kommer fram i skildringen av hans situation i  Apostlagärningarna 28:16–31 beviljades han emellertid ganska stor rörelsefrihet, och han kunde skriva brev och ta emot besökare och förkunna för dem. Paulus frigavs men blev senare gripen igen. Han blev fängslad med kedjor också under sin andra fångenskap i Rom, som slutade med att han avrättades. (Flm 22; 2Ti 1:16; 2:9; 4:6–8)

Bildspråk. Orden ”band” och ”boja” används på många ställen i Bibeln i bildlig bemärkelse om fångenskap eller andra former av frihetsberövande. Med avseende på fångenskapen i Babylon sägs det profetiskt att Sion var bundet med band kring halsen. (Jes 52:2) Många landsflyktiga kom visserligen så småningom att ha egna hus och ganska stor frihet, men de var inte fria att återvända till Sion, till Jerusalem. (Jer 29:4, 5)

Gud har begränsat de olydiga änglarnas frihet med ”eviga bojor under tätt mörker”. (Jud 6) De sägs också vara överlämnade åt ”det täta mörkrets hålor”. (2Pe 2:4) Bibeln visar att de inte har berövats all rörelsefrihet, eftersom de har kunnat behärska människor och till och med haft tillträde till himlen ända tills Mikael och hans änglar kastade ut dem därifrån och slungade ner dem till jorden. (Mk 1:32; Upp 12:7–9) Satan, Djävulen, skall bindas med en stor kedja av den ängel som har nyckeln till avgrunden, och han skall slungas ner i avgrunden för tusen år och sedan släppas lös för en liten tid. (Upp 20:1–3) Eftersom änglar inte är varelser av kött och blod, måste den här kedjan naturligtvis beteckna något slags bindande kraft som vi inte har kunskap om.

Jesus sade om en kvinna som han botade och som på grund av en svaghetsande hade varit hopböjd i 18 år att hon hade hållits bunden av Satan. (Lu 13:11, 16) Petrus kallade Simon, som försökte köpa den heliga andens gåva, ”en orättfärdighetens boja”. (Apg 8:23)

En omoralisk kvinnas händer liknas vid bojor, och den man som går efter henne liknar en som är ”fjättrad för att bli tuktad som en dåre”. (Pre 7:26; Ord 7:22)

Ordet ”band” används också i positiv betydelse. Hesekiel talar om ”förbundets band” på grund av den bindande kraft som ligger i ett förbund. (Hes 20:37) De som ingått äktenskap betraktas som bundna av äktenskapslöftet. (Rom 7:2; 1Kor 7:27, 39) Kärleken omtalas som ”ett fullkomligt föreningsband”. (Kol 3:14)

I sin varning för ”hycklad ödmjukhet” hos någon som bara påstår sig vara kristen sade Paulus att en sådan ”inte håller fast vid huvudet, vid honom från vilken hela kroppen, välförsedd och harmoniskt sammanfogad genom sina leder och band [syndẹsmōn], fortsätter att växa till med den växt som Gud ger”. (Kol 2:18, 19) Församlingen av smorda kristna liknas här vid en kropp med ett huvud, och Paulus använder alltså ordet ”band” i en bildlig betydelse. När han säger att kroppen är ”harmoniskt sammanfogad genom sina leder och band”, beskriver han kroppsdelarnas inbördes beroende av varandra och överför detta på Kristi andliga kropp, vars huvud Jesus är. Med hjälp av kroppens ”leder och band”, de medel och anordningar som används för att ge andlig näring samt för kommunikation och koordination, förser huvudet, Jesus, kroppens lemmar med det de behöver. (Jfr 1Kor 12:12–30; Joh 15:4–10.) I människokroppen har varje kroppsdel sin bestämda uppgift när det gäller att motta och vidarebefordra näringsämnen och instruktioner, så att kroppen fungerar och växer som den  skall. Detsamma gäller i bildlig bemärkelse Kristi kropp, församlingen.