[Bartimẹus] Betyder ”son till Timeus (ärad)”.

En blind tiggare vars syn Jesus återställde. Bartimeus och en annan man, som inte namnges, satt utanför Jeriko när Jesus och en folkskara kom förbi. Bartimeus undrade vad som pågick, och när han fick veta det började han ropa: ”Davids Son, Jesus, var barmhärtig mot mig!” Andra sade bryskt till honom att vara tyst, men han ropade bara ännu mer. När Jesus kallade på honom kastade han av sin ytterklädnad, skyndade fram till honom och bönföll honom om att få synen tillbaka. Jesus insåg att Bartimeus hade tro, och gripen av medlidande botade han honom. Detta fick Bartimeus att följa Jesus och ge ära åt Gud. (Mk 10:46–52; Mt 20:29–34; Lu 18:35–43)

Markus och Matteus säger att detta hände när Jesus ”gick ut ur Jeriko”, medan Lukas säger att det var när han ”kom i närheten av Jeriko”. (Mt 20:29; Mk 10:46; Lu 18:35) Några menar därför att det rör sig om två olika händelser. Angående detta skriver Joseph P. Free: ”Arkeologin har emellertid kastat nytt ljus över denna skenbara motsägelse. I början av 1900-talet (1907–1909) företog Ernst Sellin vid Deutsche Orient-Gesellschaft utgrävningar vid Jeriko. Utgrävningarna visade att Jeriko på Jesu tid i praktiken var två städer. ... Den gamla judiska staden låg omkring en och en halv kilometer från den romerska staden. I betraktande av detta är det möjligt att Matteus talar om den judiska staden, som Kristus hade lämnat, medan Lukas talar om den romerska, som Kristus ännu inte hade nått fram till. Det kan alltså ha varit medan Kristus var på väg från den gamla staden till den nya som han träffade den blinde Bartimeus och botade honom.” (Archaeology and Bible History, 1964, sid. 295)