[Beltesạssar] Av akkadiskan; betyder ”beskydda kungens liv”.

Det babyloniska namn som Daniel fick sedan han hade blivit förd i landsflykt 617 f.v.t. – ej att förväxla med Belsassar. (Dan 1:7) Namnet är troligen en kortform av en åkallan av Bel, och därför kunde Nebukadnessar säga att det hade valts ”efter min guds namn”. (Dan 4:8; 5:12) Avsikten var tydligtvis att integrera Daniel i det babyloniska samhället och fjärma honom från tillbedjan av Jehova. Babylonierna fortsatte dock att även kalla honom Daniel. (Dan 4:18, 19; 5:12, 13; se DANIEL nr 2.)