Större upphöjning av jordytan, vanligtvis avsevärt högre än omgivningen. Berg är i regel högre än kullar, även om skillnaden mellan dessa begrepp är relativ. I ett område med låga kullar är ett berg kanske inte mer än 100 meter högre än det omgivande landskapet, medan det i bergiga områden kan vara så att de lägre topparna kallas kullar även om de är betydligt högre än berg som ligger ensamma, som det 562 m höga berget Tabor. (Dom 4:6)

Det hebreiska ordet har kan beteckna enskilda berg, till exempel Sinai, Gerissim, Ebal, Gilboa och Sion. (2Mo 19:11; 5Mo 11:29; 1Sa 31:8; Jes 4:5) Det kan också användas om bergmassiv, till exempel Ararat (1Mo 8:4), och om höglänta områden, som Efraims bergstrakt (Jos 17:15), Naftalis bergstrakt (Jos 20:7) och Gileads bergstrakt (5Mo 3:12), samt om de områden som i forntiden beboddes av amoréerna och ammoniterna (5Mo 1:7, 20; 2:37). Det arameiska ordet tur (Dan 2:35) betecknar ett berg, liksom det grekiska ordet ọros. (Se artiklar om de enskilda bergen under deras respektive namn.)

Bergen i Palestina. Palestina är till största delen ett bergigt land, även om det inte finns så många imponerande toppar. Väster om Jordan ligger Judas bergstrakt i söder, med berget Moria, berget Sion och Olivberget. (2Kr 3:1; Ps 48:2; Mk 13:3) Den centrala delen av denna bergstrakt sträcker sig åt nordost till berget Gilboa (1Sa 31:1) och omfattar Efraims och Samarias bergstrakter med de historiskt viktiga bergen Gerissim och Ebal. (Jos 19:50; 5Mo 11:29) I nordnordväst skjuter bergsryggen Karmel ut i Medelhavet. (Jer 46:18)

Jisreels (Esdrelons) dal skiljer bergen i de södra och centrala delarna av landet från bergen i norr. Norr om den dalen låg bland annat berget Tabor (Dom 4:6) och Libanons bergstrakt längs kusten. (Dom 3:3; 1Ku 5:6)

Öster om gravsänkan ligger Ammons och Moabs bergstrakter (2Kr 20:10) och de höga bergväggarna på östra sidan av Döda havet. Där finns bland annat berget Nebo, varifrån Mose såg ut över det utlovade landet, och högslätten öster om Jordandalen på en höjd av ca 600 m över havet. (5Mo 3:10; 34:1–3; Jos 13:8, 9; 20:8) Denna bergstrakt sträcker sig norrut och övergår i bergskedjan Antilibanon, där man finner Palestinas högsta berg, Hermon. (HV 4:8)

Bergens betydelse. Berg påverkar både klimatet och nederbörden. Det faller ofta stora mängder nederbörd på bergen. Detta vatten rinner sedan i bäckar ner till floderna eller bildar grundvatten som tränger fram i källor i dalarna nedanför. (5Mo 8:7) På bergssluttningar växer träd (2Kr 2:16, 18), och där kan man odla vin och andra nyttoväxter. (Ps 72:16; Ord 27:25; Jes 7:23–25; Jer 31:5) Högt belägna platser har använts som tröskplatser. (Jes 17:13) Bergen utgjorde ett naturligt skydd mot invaderande härar (Ps 125:2), en tillflykt och ett gömställe för förråd i oroliga tider (1Mo 19:17, 30; Dom 6:2; Mt 24:16; jfr Upp 6:15) och ett hemvist för djur (Ps 50:10, 11; 104:18; Jes 18:6). Det var inte ovanligt att städer byggdes på berg. (Mt 5:14) Man har utvunnit användbara metaller ur bergen genom gruvbrytning (5Mo 8:9), och dessutom har man hämtat värdefull byggnadssten från stenbrott. (1Ku 5:15–17)

Jehovas egendom. Alla berg tillhör Jehova eftersom det är han som har format dem. (Ps 95:4; Am 4:13) Uttrycken ”Jehovas berg” eller ”den sanne Gudens berg” har emellertid ofta en särskild innebörd. De används om berg där Jehova gjorde sin närvaro uppenbar.  Till dessa hör berget Sinai (Horeb) (2Mo 3:1; 4Mo 10:33) och det berg som förknippades med Jehovas helgedom (Ps 24:3).

I bildliga och profetiska sammanhang. Ordet ”berg” används ibland om marken och växtligheten på bergen. (Jfr Ps 83:14.) Psalmisten säger om Jehova: ”Han rör vid bergen, och de ryker.” (Ps 104:32; 144:5, 6) Detta syftar möjligen på att en blixt kan antända skogen på ett berg så att det ser ut som om berget ryker. Det är förmodligen verkningarna av ett häftigt oväder som beskrivs när det i Bibeln sägs att bergen ”flyter bort” eller ”smälter”. (Dom 5:5; Ps 97:5) Vid häftiga regnväder samlar sig vattnet i forsande bäckar som sköljer bort jorden så att det ser ut som om den smälter. Det förutsägs på liknande sätt att Jehovas raseri mot nationerna skulle leda till ett så stort slaktande att blodet av de slagna skulle få bergen att smälta, dvs. skölja bort jorden. (Jes 34:1–3) Att bergen skall ”drypa av sött vin” betyder att vingårdarna på bergssluttningarna skall frambringa rikligt med frukt. (Joel 3:18; Am 9:13)

Vid berget Sinai visade Jehova att han var närvarande genom sådana fysiska manifestationer som blixtar, rök och eld. Dessutom skälvde berget. (2Mo 19:16–18; 20:18; 5Mo 9:15) Det verkar som om dessa och andra fysiska fenomen utgör grundvalen för bildliga uttryck på andra ställen i Bibeln. (Jfr Jes 64:1–3.) När det bildligt sägs att ”bergen hoppade omkring som baggar” är det förmodligen en anspelning på att berget Sinai skälvde. (Ps 114:4, 6) Att ”sätta bergens grundvalar i brand” anspelar kanske på vulkanisk aktivitet (5Mo 32:22), och att ”bergens grundvalar darrade” betyder kanske att det inträffade en jordbävning (Ps 18:7).

Som symbol för regeringar. I Bibelns symbolik kan berg representera kungariken eller regeringar. (Dan 2:35, 44, 45; jfr Jes 41:15; Upp 17:9–11, 18.) Genom sina militära erövringar fördärvade Babylon andra länder och kallas därför ”fördärvets berg”. (Jer 51:24, 25) I en psalm som beskriver hur Jehova bemöter fientliga krigare sägs det att han är ”insvept i ljus, mer majestätisk än berg, rika på byte”. (Ps 76:4) ”Berg, rika på byte”, kan vara en bild av stridslystna kungariken. (Jfr Nah 2:11–13.) David sade angående Jehova: ”I din välvilja har du låtit mitt berg stå med styrka.” Han tänkte förmodligen på att Jehova hade upphöjt hans kungadöme och befäst hans ställning som kung. (Ps 30:7; jfr 2Sa 5:12.) Att berg kan representera kungariken gör det lättare att förstå vad som menas med det som i Uppenbarelseboken 8:8 beskrivs som ”något likt ett stort berg, brinnande med eld”. Jämförelsen med ett brinnande berg antyder att det är fråga om ett styre som är lika ödeläggande som eld.

Daniels profetia visar att Guds kungarike skall krossa de andra kungarikena och därefter bli ett stort berg som uppfyller hela jorden. (Dan 2:34, 35, 44, 45) Det betyder att dess styre skall omfatta hela jorden och medföra glädje och nytta. Psalmisten skrev: ”Må bergen bära fred åt folket, också kullarna, genom rättfärdighet.” (Ps 72:3) I överensstämmelse med denna psalm skall de välsignelser som nämns i förbindelse med Guds berg, till exempel Jehovas gästabud för alla folk, bli en verklighet här på jorden. (Jes 25:6; se också Jes 11:9; 65:25.)

I samband med tillbedjan. Berget Sion blev ett heligt berg då David lät föra in arken i det tält som han hade slagit upp där. (2Sa 6:12, 17) Eftersom arken var förbunden med Jehovas närvaro och David uppenbarligen handlade under gudomlig ledning (5Mo 12:5), betydde det att Jehova hade valt berget Sion som den plats där han skulle ha sin boning. David skrev om detta val: ”Ett Guds berg [dvs. ett berg skapat av Gud] är Basans bergstrakt, ett berg med höga toppar är Basans bergstrakt. Ni berg med höga toppar, varför ser ni med avund på det berg som Gud önskar bo på? Ja, Jehova skall bo där för alltid. ... Jehova har kommit från Sinai [där han för första gången gjorde sin närvaro uppenbar för hela Israels folk] till den heliga platsen.” (Ps 68:15–17) Basans bergstrakt är möjligen identisk med bergsryggen Hauran (Jabal ad-Duruz), och det kan vara denna bergsrygg som avses med orden ”Guds berg” och ”berg med höga toppar”. Men trots att Hauran är betydligt högre än Sion valde Jehova det minst framträdande av dessa berg som den plats där han skulle ha sin boning.

När templet hade byggts på berget Moria kom benämningen ”Sion” också att omfatta platsen där templet låg, och på så sätt fortsatte Sion att vara Guds heliga berg. (Jes 8:18; 18:7; 24:23; Joel 3:17) Eftersom Jehovas tempel låg i Jerusalem kallades även staden hans ”heliga berg”. (Jes 66:20; Dan 9:16, 20) Psalmisten tänkte kanske på bruket att vända sig mot Jerusalems berg i samband med bön då han sade: ”Jag lyfter upp mina ögon mot bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp  kommer från Jehova.” (Ps 121:1, 2; jfr Ps 3:4; 1Ku 8:30, 44, 45; Dan 6:10.)

Profetiorna i Jesaja 2:2, 3 och Mika 4:1, 2 pekade fram emot den tid då ”berget med Jehovas hus” skulle ”bli fast grundat ovan bergens topp” och ”lyftas upp ovan kullarna”, då folk av många nationaliteter skulle strömma till det. Att ”berget med Jehovas hus” skulle lyftas upp ovan bergen och kullarna visar hur högt tillbedjan av den sanne Guden skulle bli upphöjd, för i forntiden var berg och kullar platser där man dyrkade avgudar och byggde helgedomar för de falska gudarna. (5Mo 12:2; Jer 3:6; Hes 18:6, 11, 15; Hos 4:13)

I en förebildlig uppfyllelse som ägde rum mellan åren 29 och 70 v.t., de sista dagarna för den judiska tingens ordning, blev tillbedjan av Jehova upphöjd över den upphöjda ställning som de hedniska nationerna gav sina falska gudar. Kungen, Jesus Kristus, ”bryter igenom”, dvs. banar vägen när det gäller att upphöja tillbedjan av den sanne Guden, och han åtföljs först av en kvarleva av nationen Israel och därefter av människor från alla nationer. (Jes 2:2; Mik 2:13; Apg 10:34, 35) I en motbildlig uppfyllelse i de sista dagarna för den här tingens ordning har tillbedjan av Jehova blivit mer upphöjd än någonsin. Kungen, Jesus Kristus, har väglett de kvarvarande av det andliga Israel till den rena tillbedjan, och de har åtföljts av en stor skara ur alla nationer. (Upp 7:9)

Hinder. Ibland används berg som symboler för hinder. Som exempel kan nämnas de hinder som stod i vägen för att israeliterna skulle kunna återvända från landsflykten i Babylon och de försök som senare gjordes för att hindra återuppbyggandet av templet. (Jes 40:1–4; Sak 4:7) Tron kan förflytta liknande berglika hinder och, om det är Guds vilja, till och med bokstavliga berg. (Mt 17:20; 21:21; Mk 11:23; 1Kor 13:2)

Stabilitet, beständighet och upphöjdhet. Berg förknippas med något som är stabilt och beständigt. (Jes 54:10; Hab 3:6; jfr Ps 46:2.) När psalmisten talade om att Jehovas rättfärdighet är som ”Guds berg” (Ps 36:6) kan han därför ha menat att Jehovas rättfärdighet är orubblig. Om han tänkte på bergens höjd kan det betyda att Guds rättfärdighet är överlägsen människors. (Jfr Jes 55:8, 9.) I samband med att den sjunde skålen med Guds förbittring töms ut sägs det i Uppenbarelseboken 16:20: ”Bergen fanns inte mer.” Detta antyder att inte ens sådant som är så imponerande och högt som ett berg kan undkomma när skålarna med Guds förbittring töms ut. (Jfr Jer 4:23–26.)

Bergen gläder sig och lovprisar Jehova. När Jehova vänder sin uppmärksamhet till sitt folk och visar det ynnest får det en positiv inverkan på landet. Bergssluttningarna blir uppodlade och omskötta och är då inte längre vildvuxna och försummade, som om de sörjde över att vara öde eller drabbade av sjukdom. Därför sägs det att bergen bildligt talat skall ”ropa högt av fröjd” och att deras skönhet och fruktbarhet skall lovprisa Jehova. (Ps 98:8; 148:7–9; jfr Jes 44:23; 49:13; 55:12, 13; Hes 36:1–12.)