[Bet-Họron]

De två städerna Övre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon var strategiskt belägna vid den väg som i forna tider gick från Joppe och kustslätten upp genom Ajalons lågslätt till Betel eller till Gibeon och Jerusalem. I vår tid ligger det två byar här. Den övre heter Bayt Ur al-Fauqa (Bet Horon Eljon) och den nedre Bayt Ur al-Tahta (Bet Horon Tahton). Båda städerna låg på höjder, Övre Bet-Horon 16 km nordväst om Jerusalem och Nedre Bet-Horon 2,5 km västnordväst om Övre Bet-Horon.

Äran för att ha byggt (eller grundat) städerna tillskrivs Seera, en dotter eller sondotter till Efraim. (1Kr 7:22–24) Städerna utgjorde en del av Efraims södra gräns (Jos 16:3, 5), medan det sägs att Benjamins gräns sträckte sig till ”berget som är söder om Nedre Bet-Horon”. (Jos 18:13, 14) Detta tyder på att båda städerna låg i Efraims arvedel. Bet-Horon, möjligen bara den ena staden, gavs därefter åt leviter av kehatiternas släkt. (Jos 21:20, 22; 1Kr 6:68)

Eftersom städerna låg vid en huvudväg mellan kustslätten och bergstrakten, var det inte ovanligt att härar drog förbi dem. Under israeliternas erövring av landet besegrade Josua fem amoreiska kungar som hade slutit sig samman för att kriga mot Gibeon, och han ”förföljde dem längs vägen på stigningen upp till Bet-Horon”. När de flyende amoréerna befann sig ”på sluttningen ner från Bet-Horon” slungade Jehova stora hagelstenar över dem. (Jos 10:6–12) En del menar att uttrycket ”sluttningen ner från Bet-Horon” avser sluttningen från Övre Bet-Horon till Nedre Bet-Horon. Mellan dessa båda platser är det en höjdskillnad på 240 m.

Senare, under Sauls regering, var ”vägen till Bet-Horon” en av de tre vägar som användes av filistéer som drog ut på plundringståg från Mikmas. (1Sa 13:16–18) Kung Salomo ”byggde” båda städerna i den bemärkelsen att han befäste dem med murar, dörrar och bommar, utan tvivel för att de skulle vara ett försvar mot angripande styrkor från Egypten och Filisteen. (2Kr 8:5) Den egyptiske kungen Sisak, som angrep Juda under Rehabeams regering, nämnde ”Bet-Horon” bland de städer han sade sig ha intagit eller lagt under sig. (1Ku 14:25; 2Kr 12:2–9) När kung Amazja i Juda sände hem sina efraimitiska legotrupper innan han inledde slaget mot edoméerna, visade dessa soldater från det norra riket med huvudstaden Samaria sin stora vrede över detta genom att plundra Judas städer ända till Bet-Horon. (2Kr 25:5–13)