[Bet-Sẹmes] Betyder ”solens hus”.

Namnet på fyra städer i den bibliska skildringen.

1. En stad vid Judas norra gräns; den räknas upp mellan Kesalon och Timnah. (Jos 15:10) Det tycks vara så att den kallas Ir-Semes (som betyder ”solens stad”) i Josua 19:41, där några av Dans gränsstäder mot Juda omnämns. Juda gav senare Bet-Semes åt leviterna som en präststad. (Jos 21:13, 16; 1Kr 6:59)

Bet-Semes identifieras med Tall ar-Rumayleh (Tel Bet Shemesh), strax väster om de bysantinska ruinerna vid dagens Ayn Shems, i vars namn det forntida namnet delvis är bevarat. Bet-Semes låg alltså 26 km väster om Jerusalem, vid huvudvägen mellan Jerusalem och de filisteiska städerna Ashdod och Ashkelon. Staden var tydligtvis strategiskt viktig, eftersom den behärskade övre delen av Soreks regnflodsdal och en av de viktigaste passagerna från kustslätten upp till Shefela och Judas bergstrakt. Utgrävningar på platsen visar att stadens historia går långt tillbaka i tiden, och det finns tydliga tecken på filisteiskt inflytande.

När filistéerna, plågade av sjukdom, sände tillbaka Jehovas ark till Israel på en vagn som drogs av kor, gick korna självmant till levitstaden Bet-Semes. Men några av invånarna i Bet-Semes begick felsteget att se på förbundsarken, och därför dog 70 av dem. (1Sa 6:9–20) Orden för ”femtio tusen män” i 1 Samuelsboken 6:19 är i hebreiskan inte förbundna med orden för ”sjuttio män” genom någon konjunktion, och en del anser att detta tyder på att det rör sig om ett tillägg. När Josephus skriver om den här bibliska skildringen, nämner han inget om de 50 000 männen utan säger bara att det var 70 män som blev dräpta. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], VI, 16 [i, 4]; se 1Sa 6:19, not.)

Bet-Semes var en av de städer som under kung Salomos administration sörjde för livsmedel åt honom och hans hushåll. (1Ku 4:7, 9) Här har man funnit långa, smala rum som man antar har använts till förvaring av säd, och här finns också en stor silo som invändigt är klädd med sten och som har en diameter på 7 m och ett djup på nästan 6 m. Alla de vin- och oljepressar som man har grävt fram visar att man producerade mycket olja och vin i området.

Kung Amazja (858–830 f.v.t.) utmanade oförståndigt nog Jehoas, Israels kung, och blev besegrad och tillfångatagen vid Bet-Semes. (2Ku 14:9–13; 2Kr 25:18–23) Under kung Ahas regering (761–746 f.v.t.) ledde folkets förfall och trolöshet till att man förlorade Bet-Semes till filistéerna. (2Kr 28:18, 19) Vid utgrävningar på platsen har man funnit ett handtag till en kruka med inskriften: ”Tillhör Eljakim, Jaukins förvaltare.” ”Jaukin” är en kortform av Jehojakin, och man antar att det är kungen  med detta namn som avses. Det här kan tyda på att Judas rike senare återtog staden från filistéerna.

2. En befäst stad i Naftalis område. (Jos 19:35–39) Kanaanéerna i staden drevs visserligen inte bort, men de fick utföra tvångsarbete för Naftalis invånare. (Dom 1:33) Man har inte kunnat fastställa var staden låg.

3. En stad i Isaskars område, nära Jordan. (Jos 19:22, 23) Man har framfört olika teorier om var staden låg, men några forskare identifierar den med al-Abaydiyya vid Jordans strand, 3 km söder om Galileiska sjön och 16 km öster om berget Tabor. Det forntida namnet är möjligen bevarat i Khirbat Shamsawi, namnet på en plats i närheten.

4. En stad som låg i Egypten och som nämns i Jeremias profetia om att den nationen skulle ödeläggas. (Jer 43:13) Staden anses vara identisk med Heliopolis (”Solstaden”), som ligger vid den nordöstra utkanten av dagens Kairo. På andra ställen i Bibeln används stadens egyptiska namn, On. (Se ON nr 2.)