[Betạnia]

1. En by ”ungefär tre kilometer” från Jerusalem. Evangelieskribenten använde den tidens romerska ”stadie” som måttenhet och angav avståndet till ”femton stadier”, som motsvarar 2,8 km. (Joh 11:18, not) Betania låg på Olivbergets östra sluttning vid en gammal väg som ledde från Jeriko och Jordan till Jerusalem. (Mk 10:46; 11:1; Lu 19:29) I dag ligger den lilla byn al-Azarije (El Eizariya) på denna plats, 2,5 km östsydöst om tempelberget. Namnet är arabiskt och betyder ”Lasarus by”. (BILD, bd 2, sid. 950)

Alldeles som Kapernaum var Jesu hem i Galileen (Mk 2:1) kan man säga att Betania var hans hem i Judeen. Under sin senare förkunnartjänst  i Judeen (omkring oktober–december år 32) kom Jesus till Betania. Här bodde Marta, Maria och Lasarus som blev nära vänner till Jesus. (Lu 10:38) Det var här som Jesus senare uppväckte Lasarus från de döda. (Joh 11:1, 38–44)

Sex dagar före sin sista påsk (vid början av veckosabbaten den 8 nisan år 33) kom Jesus till Betania. (Joh 12:1) Efter sabbaten (dvs. i början av den 9 nisan) åt han en kvällsmåltid hemma hos Simon den spetälske tillsammans med Marta, Maria och Lasarus. Här smorde Maria honom med dyrbar olja. Det fick Judas att i hyckleri göra invändningar, något som Jesus tillrättavisade honom för. (Mt 26:6–13; Mk 14:3–9; Joh 12:2–8) Vid det här laget hade nyheterna om att Jesus befann sig i området nått Jerusalem, och nu när sabbaten var över begav sig en stor skara judar till Betania för att få se honom och den uppståndne Lasarus. (Joh 12:9) Dagen därpå (fortfarande den 9 nisan) red Jesus i triumf in i Jerusalem. Troligtvis följde han vägen från Betania över Olivberget. (Mt 21:1–11; Mk 11:1–11; Lu 19:29–38) Det var på vägen från Betania den 10 nisan som Jesus förbannade det fikonträd som inte bar frukt. När han och hans lärjungar passerade förbi dagen därpå (11 nisan) var det helt förtorkat. (Mk 11:12–14, 19, 20)

Under de allra sista dagarna av sitt jordiska liv var Jesus under dagarna verksam i Jerusalem, men på kvällarna lämnade han och hans lärjungar den stora staden för att övernatta i den anspråkslösa byn Betania på Olivbergets östra sluttning, med all sannolikhet hemma hos Marta, Maria och Lasarus. (Mk 11:11; Mt 21:17; Lu 21:37)

Fyrtio dagar efter Jesu uppståndelse, när tiden var inne för honom att skiljas från sina lärjungar, förde han dem inte till det tempel som Gud nu hade övergett utan i stället ”så långt som till Betania” på Olivberget. Därifrån steg han upp till himlen. (Lu 24:50–53; Apg 1:9–12)

Det antas allmänt att den benjaminitiska staden Ananja (Neh 11:32) låg på samma plats som Betania gjorde på Jesu tid.

2. Betania på andra sidan Jordan är bara omnämnt en gång. (Joh 1:28) Det var där Johannes döpte, och det var förmodligen där som han uppmärksammade sina lärjungar på att Jesus var ”Guds Lamm”. (Joh 1:35, 36) På 200-talet ersatte Origenes namnet Betania med Betabara, och några översättningar återger det så, men i de mest pålitliga handskrifterna står det Betania. Det är osäkert var detta Betania på andra sidan Jordan, dvs. öster om Jordan, låg. Några, som stöder den traditionella uppfattningen om platsen för Jesu dop, menar att Betania låg på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko. Men skildringen i Johannes 1:29, 35, 43; 2:1 tycks peka på en plats som låg närmare Galileen, och det som sägs i Johannes 10:40; 11:3, 6, 17 kan tyda på att platsen låg omkring två dagsresor från det Betania där Lasarus bodde. Det mest troliga verkar vara att platsen låg något söder om Galileiska sjön, men det är inte möjligt att säga det med bestämdhet.