En grupp utlänningar (främlingar) som drog ut ur Egypten tillsammans med Israels folk. (2Mo 12:37, 38, not; jfr 2Mo 12:43–49.) En del av dem kan ha varit egyptier eller andra icke-israeliter som valde att följa den sanne Guden och Israels nation efter att ha bevittnat flera av de plågor som Jehova sände över Egypten. Även egyptier som gift sig med israeliter och barn födda i dessa äktenskap kan ha funnits i gruppen. Den israelitiska kvinnan Selomit, som tillhörde Dans stam, var gift med en egyptier och hade minst en son med honom. (3Mo 24:10, 11)

Samma grupp kallas i 4 Moseboken 11:4 ”den blandade skaran [el.: ”folkskocken”, ”pöbeln”, ”slöddret”]”. Det var utan tvivel både deras icke-israelitiska bakgrund och strapatserna under vandringen i vildmarken som framkallade en klagande anda bland dem och blev orsak till stridigheter. Den själviska längtan de gav uttryck åt smittade av sig på israeliterna, så att de också började gråta och säga: ”Vi kommer ihåg fisken som vi åt i Egypten för ingenting, gurkorna och vattenmelonerna och purjolöken och rödlöken och vitlöken. Men nu är vår själ förtorkad. Vi ser inget annat än manna.” (4Mo 11:4–6)

I Nehemja 13:3 och Jeremia 25:20 används uttrycket ”den blandade hopen” som beteckning för icke-israeliter. I Nehemjas bok rör det sig om sådana utlänningar som moabiter och ammoniter. (Neh 13:1) Deras söner, som var halvisraelitiska, kan möjligtvis också ha varit medräknade, för vid ett tidigare tillfälle hade israeliterna sänt bort både sina utländska hustrur och de söner de hade med dessa. (Esr 10:44)