Det hebreiska ordet birạh, som återges med ”borg”, förekommer bara i Daniels, Esters och Nehemjas böcker samt i Krönikeböckerna, som alla fullbordades mellan år 536 och någon gång efter år 443 f.v.t., således efter landsflykten i Babylon. (1Kr 29:1, not; 2Kr 17:12; Est 1:2, not)

Esra, som skrev på det språk som talades på hans tid, berättar att David kallade Salomos tempel för ”borgen” när han uppmanade folket att helt och fullt understödja tempelbygget. (1Kr 29:1, 19)

Nehemja byggde en borg eller fästning nordväst om det återuppbyggda templet, på  den sida där området var mest sårbart. (Neh 2:8; 7:2) Denna borg ersattes tydligen med en annan borg av mackabéerna, och den borgen byggdes senare om av Herodes den store, som kallade den Antoniaborgen. Det var här som Paulus blev förhörd av den romerske militärbefälhavaren. (Apg 21:31, 32, 37; 22:24; se ANTONIABORGEN.)

”Borgen Susa”, som låg ca 36 mil öster om Babylon, tjänade tidvis som den persiske kungens residens. Här arbetade Nehemja som kungens munskänk innan han begav sig till Jerusalem. (Neh 1:1) En av Daniels syner utspelade sig också här. (Dan 8:2) ”Borgen Susa” är emellertid mest känd som skådeplatsen för de händelser som beskrivs i Esters bok. (Est 1:2, 5; 3:15; 8:14) Den bestod av allt att döma inte av en enstaka byggnad, utan av ett helt komplex av kungliga byggnader inom ett befäst område. Detta bekräftas av olika detaljer i den bibliska berättelsen. ”Kvinnornas hus”, där jungfrurna genomgick skönhetsbehandling innan de fördes fram inför Ahasveros, låg inom borgens område. (Est 2:3, 8) Innan Mordokaj upphöjdes till en av landets högsta styresmän satt han dagligen ”i kungens port”, som var belägen ”i borgen Susa”. (Est 2:5, 21; 3:2–4; se SUSA.)