Det hebreiska ordet betyder ordagrant ”mat” (för elden). (Jes 9:5, 19; Hes 15:4) I Bibeln nämns flera slag av bränsle, bland annat träkol (Jes 47:14; Joh 18:18), pinnar (Jer 7:18), säv (Job 41:20), törnen (Pre 7:6), ved (Jos 9:27; Jes 44:14–16) och även vinstockar (Hes 15:6). Dessutom användes olivolja ofta som bränsle till lampor. (2Mo 27:20; Mt 25:3, 4) Bland israeliterna var det troligen trä, antingen i form av ved eller träkol, som var det viktigaste bränslet. Till uppvärmning använde man ofta träkol, som eldades i en kolpanna. (Jer 36:22) Kol kunde också eldas utan någon behållare, vilket utan tvivel var fallet då Jesus Kristus efter sin uppståndelse lagade frukost över en koleld. (Joh 21:9, 10; se TRÄKOL.)

När Hesekiel skulle åskådliggöra de svårigheter som belägringen av Jerusalem skulle medföra, fick han anvisningar om att använda människoavföring som bränsle. Han invände dock mot det, och Jehova lät honom använda kreatursgödsel i stället. (Hes 4:8, 12–15) Än i dag används torkad kreatursgödsel som bränsle i Mellanöstern på grund av brist på ved, men det betyder inte nödvändigtvis att detta var vanligt bland israeliterna, eftersom det fanns mycket mer skog i Palestina i forntiden än vad det finns i dag.