Bröstet avser främre övre delen av bålen; ordet kan också avse en kvinnas mjölkkörtlar med omgivande fettvävnad. Två av de hebreiska ord som betecknar en människas bröst är shadh och shodh. (HV 8:1; Job 24:9) Det hebreiska ordet chēq återges vanligtvis med ”famn”, men det återges också med ”bröst” och ”barm”. (Ps 35:13; 74:11) Ordet dadh återges också med ”barm” och används i dualis (tvåtalsform) om en kvinnas bröst. (Ord 5:19; Hes 23:3, 8, 21) De grekiska ord som återges med ”bröst” är mastọs (Lu 11:27) och stẹ̄thos (Upp 15:6) samt kọlpos (Joh 13:23). I Bibeln används en människas bröst för att beteckna närhet, förtrolighet och ynnest (HV 1:13; Joh 13:25; 21:20),  mognad (HV 8:8, 10; Hes 16:7), skönhet (HV 4:5; 7:3, 7, 8), sexuellt umgänge (Hos 2:2; Hes 23:3, 21), fruktsamhet (1Mo 49:25; Hos 9:14) samt glädje och välstånd (Jes 60:16; 66:11). Att ”slå sig på bröstet” och ”riva sönder sina bröst” var tecken på den största förödmjukelse, sorg och förtvivlan. (Jes 32:12; Hes 23:34; Lu 18:13; 23:48)

En kvinna som hörde Jesus tala utropade: ”Lyckligt är det moderliv som har burit dig och lyckliga de bröst som du har diat!” Eftersom alla kvinnor ville bli mor till en aktad man och judiska kvinnor gärna ville få förmånen att bli mor till en profet och i synnerhet till Messias, är det förståeligt att hon gjorde ett sådant uttalande. Men genom sitt svar visade Jesus att det var det andliga släktskapet med honom, inte det köttsliga, som var det väsentliga. Han sade: ”Nej, lyckliga är snarare de som hör Guds ord och bevarar det!” Av denna princip framgår det att man inte bör visa Maria någon särskild vördnad för att hon var Jesu mor. (Lu 11:27, 28)

Eftersom Jerusalems förstöring och den fruktansvärda slakten av stadens invånare var nära förestående sade Jesus: ”Se, dagar skall komma då man skall säga: ’Lyckliga är de ofruktsamma kvinnorna och de moderliv som inte har fött barn och de bröst som inte har gett di!’” (Lu 23:29; jfr Jer 16:1–4.)

Famn. Det hebreiska ordet chēq återges vanligtvis med ”famn” (1Ku 1:2), och ordet chọtsen används i samma betydelse (Ps 129:7; Jes 49:22). Verbet chabạq betyder ”omfamna”, ”ha i sin famn” (2Ku 4:16). Den som man älskade och hade varma känslor för höll man i sin famn (hebr.: chēq), som Noomi gjorde med Ruts son Obed, som hon erkände som sin döde man Elimeleks rättmätige arvinge. (Rut 4:16)

Orden chēq och chọtsen används också om det övre vecket på en klädnad respektive om ett ”bröststycke”. (2Mo 4:6, 7; Neh 5:13) På Bibelns tid var israeliternas kläder vida över bröstet så att vecken fungerade som fickor där man kunde dölja händerna, lägga pengar eller andra saker och till och med bära ett litet barn eller ett lamm. (4Mo 11:12; 2Sa 12:3) Jehova säger att han skall bära sina lamm i famnen, ett uttryck för hans innerliga kärlek till dem och omsorg om dem. (Jes 40:11) En ömt älskad hustru betecknades ordagrant med uttrycket ”din famns hustru”. (5Mo 13:6, not; 28:54, not) Ibland används ordet ”famn” också i samband med sexuellt umgänge. (1Mo 16:5; 2Sa 12:8)

Uttryck som ”ge vedergällningen i deras famn” och ”mäta upp åt dem deras lön i deras famn” blir lättare att förstå när man tänker på att fickorna inte satt i de nedre delarna av kläderna så som de gör i våra dagar. (Jes 65:6, 7; Ps 79:12; Jer 32:18) Liknande uttryck som handlar om att bära smädelser i sin famn, att ”samla eld i sin famn” och att ”ta mutor ur barmen” anspelar också på bruket av klädnadens övre veck. (Ps 89:50; Ord 6:27; 17:23; 21:14)

Platsen vid någons bröst. I en av sina liknelser talade Jesus om en tiggare vid namn Lasarus som vid sin död fördes till ”platsen vid Abrahams bröst”, och Johannes säger om Jesus att han ”befinner sig på platsen vid Faderns bröst”. (Lu 16:22, 23; Joh 1:18) Uttrycket att vara ”på platsen vid någons bröst” hänsyftar på att någon låg framför en annan på samma vilobädd under en måltid.

Gästerna låg på sin vänstra sida med en kudde under vänster armbåge, och högerarmen var fri. För det mesta låg tre personer på samma vilobädd, men det kunde vara upp till fem. Man låg då med huvudet nära bröstet på den som låg bakom. Den som inte hade någon bakom sig hade den bästa platsen, och den som låg närmast honom hade den näst bästa platsen. Eftersom gästerna befann sig ganska nära varandra var det vanligt att vänner placerades bredvid varandra. De kunde då lätt samtala förtroligt om de önskade det. Den som låg på platsen vid någons bröst vid en festmåltid hade alltså en gynnad ställning hos denne. Aposteln Johannes, som Jesus älskade mycket, låg under den sista påskmåltiden ”till bords på platsen vid Jesu bröst” och kunde därför luta sig tillbaka mot Jesu bröst och i förtroende ställa honom en fråga. (Joh 13:23, 25; 21:20)

Således beskrev Johannes den särskilt gynnade ställning som Jesus har inför Jehova genom att säga att han ”befinner sig på platsen vid Faderns bröst”. Och att tiggaren Lasarus i Jesu liknelse fördes till ”platsen vid Abrahams bröst” visar att han fick en gynnad ställning hos någon som var av högre rang. (Se MÅLTID.)