Person av mankön som har far och/eller mor gemensam med någon annan; på hebreiska ’ach och på grekiska adelfọs. I bibliskt språkbruk används detta släktskapsord både bokstavligt och bildligt. I Nya världens översättning har entalsformen ”broder” ibland använts i stället för ”bror” för att klargöra att ordet brukas i bildlig bemärkelse. Några av de helbröder som nämns i Bibeln är Kain och Abel, söner till Adam och Eva (1Mo 4:1, 2; 1Jo 3:12), Jakob och Esau, tvillingsöner till Isak och Rebecka (1Mo 25:24–26), och Jakob och Johannes, söner till Sebedeus och hans hustru (Mt 4:21; 27:56; jfr Dom 8:19). Mose och Aron var bröder till Mirjam (4Mo 26:59), och Lasarus var bror till Marta och Maria (Joh 11:1, 19). Ordet används också om halvbröder, både om sådana som har samma far men inte samma mor, som i fallet med Jakobs 12 söner som han fick med fyra olika kvinnor (1Mo 35:22–26; 37:4; 42:3, 4, 13), och om sådana som har samma mor men inte samma far, som i fallet med Jesus och hans bröder. Möjligen gällde detta också Davids släktskapsförhållande till sina systrar. (Mt 13:55; 1Kr 2:13–16; 2Sa 17:25; se underrubriken ”Jesu bröder” här nedan.)

 Ordet ”bror” används också om mer avlägsna släktingar. Abraham använde ordet om sin brorson (Lot), och Laban använde det om sin systerson (Jakob). (1Mo 11:27; 13:8; 14:14, not, 16; 29:10, 12, not, 15; jfr 3Mo 10:4.) Medlemmar av samma stam i Israel kände sig också som bröder (2Sa 19:12, 13; 4Mo 8:26), och i en vidare bemärkelse var alla som hörde till Israels nation bröder, avkomlingar av den gemensamme förfadern Jakob, och de var förenade i tillbedjan av en och samme Gud, Jehova. (2Mo 2:11; 5Mo 15:12; Mt 5:47; Apg 3:17, 22; 7:23; Rom 9:3) Till och med edoméerna, som härstammade från Abraham genom Jakobs tvillingbror, Esau, och som på så sätt var besläktade med israeliterna, betraktades som bröder av israeliterna. (4Mo 20:14) Bland invånarna i det återförenade Juda och Israel rådde en anda av ”broderskap” (hebr.: ’achawạh). (Sak 11:14)

Ordet används dessutom om personer som samverkar och har liknande mål och avsikter. Hiram, kungen i Tyros, kallade kung Salomo för broder, inte bara därför att han var hans jämlike när det gällde rang och ställning utan kanske också därför att de hade gemensamma intressen i att skaffa timmer och annat till templet. (1Ku 9:13; 5:1–12) ”Se, hur gott och ljuvligt det är att bröder bor tillsammans i endräkt!” skrev David och antydde på så sätt att det är mer än bara blodsband som behövs för att fred och enhet skall råda mellan köttsliga bröder. (Ps 133:1) Det var faktiskt ömsesidig tillgivenhet och gemensamma intressen, inte blodsband, som fick David att kalla Jonatan ”min broder”. (2Sa 1:26) Vänner som har liknande läggning och karaktärsdrag, även när dessa är dåliga, kallas också bröder. (Ord 18:9)

I det patriarkaliska samhället och under den mosaiska lagen hade köttsliga bröder vissa rättigheter och skyldigheter. När fadern dog fick den äldste sonen, den förstfödde, en dubbel andel av arvet och ansvaret att fungera som familjeöverhuvud. En köttslig bror var den som i första hand hade rätten till återköp, svågeräktenskap och blodshämnd. (3Mo 25:48, 49; 5Mo 25:5) Sexuella förbindelser mellan syskon var incestuösa enligt Moses lag och strängt förbjudna. (3Mo 18:9; 5Mo 27:22)

I den kristna församlingen finns andliga band mellan medlemmarna, ett broderskap som på många sätt liknar förhållandet mellan köttsliga bröder. Jesus kallade sina lärjungar ”bröder”. (Mt 25:40; 28:10; Joh 20:17) Han betonade detta förhållande starkt när han sade: ”Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och syster och mor.” (Mt 12:48–50) Den kristne måste därför älska Kristus mer än han älskar sina köttsliga släktingar, och han måste om så är nödvändigt vara villig att lämna dem för Kristi skull. (Mt 10:37; 19:29; Lu 14:26) Köttsliga bröder skulle rentav kunna utlämna varandra till döden. (Mk 13:12) Ordet ”bröder” används inte bara om Jesu närmaste lärjungar, utan innefattar hela skaran av troende (Mt 23:8; Heb 2:17), ”hela brödraskaran”, alla ”som har arbetet med att vittna om Jesus”. (1Pe 2:17; 5:9; Upp 19:10) En sådan skara av andliga bröder visar varandra ”broderlig kärlek” i fullaste mått. (Rom 12:10; Heb 13:1)

När Petrus på pingstdagen riktade sig till dem som kom från avlägsna länder, däribland judiska proselyter, tilltalade han dem alla med ”bröder”. (Apg 2:8–10, 29, 37) Ibland blev troende kristna män omtalade som ”bröder” och kvinnorna som ”systrar” (1Kor 7:14, 15), men i allmänhet var ordet ”bröder” ett vedertaget tilltal när man riktade sig till blandade grupper och var inte begränsat bara till män. (Apg 1:15; Rom 1:13; 1Th 1:4) Beteckningen används i den här betydelsen i alla de inspirerade kristna breven utom tre (Titusbrevet, Andra Johannesbrevet, Judas brev) och i skrifter av fornkyrkans författare. Apostlarna varnade för ”falska bröder” som nästlade sig in i församlingarna. (2Kor 11:26; Gal 2:4)

Jesu bröder. De fyra evangelierna, Apostlagärningarna och två av Paulus brev nämner ”Herrens bröder”, ”Herrens bror”, ”hans bröder” och ”hans systrar”, och fyra av bröderna är namngivna: Jakob, Josef, Simon och Judas. (Mt 12:46; 13:55, 56; Mk 3:31; Lu 8:19; Joh 2:12; Apg 1:14; 1Kor 9:5; Gal 1:19) De flesta bibelkommentatorer erkänner de talrika vittnesbörden om att Jesus hade åtminstone fyra bröder och två systrar och att dessa var Josefs och Marias gemensamma barn som hade fötts på naturligt sätt efter det att Jesus föddes genom ett underverk.

Uppfattningen att dessa bröder till Jesus var Josefs söner från ett tidigare äktenskap eller hans söner med en svägerska i ett svågeräktenskap måste betecknas som helt gripen ur luften, eftersom det inte finns någon grund för eller ens någon antydan om det i Bibeln. Påståendet att ”broder” (adelfọs) här betyder ”kusin” (anepsiọs) är hypotetiskt. Detta påstående tillskrivs i allmänhet Hieronymus och framfördes inte förrän 383 v.t. Han anger ingen källa till stöd för  sin teori, och i senare skrifter är han dessutom osäker och ger till och med uttryck för betänkligheter angående sin ”kusinteori”. Den engelske teologen J. B. Lightfoot säger: ”Hieronymus anför inte någon auktoritet inom traditionen till stöd för sin teori, och vittnesbörden som skulle stödja denna måste därför hämtas från Skriften allenast. Jag har undersökt vittnesbörden i Skriften, och ... de samlade svårigheterna ... väger tyngre än de argument som talar för teorin och måste därför leda till att man förkastar den.” (St. Paul’s Epistle to the Galatians, London 1874, sid. 258)

I de grekiska skrifterna används inte ordet adelfọs när det handlar om syskonbarn eller kusiner. Släktskapet förklaras i stället med sådana uttryck som ”Paulus systerson” eller ”Markus, Barnabas kusin [anepsiọs]”. (Apg 23:16; Kol 4:10) I Lukas 21:16 förekommer både syggenọ̄n (”släktingar”, t.ex. kusiner) och adelfọ̄n (”bröder”), vilket visar att dessa ord inte används godtyckligt i de grekiska skrifterna.

Medan Jesus utförde sin jordiska tjänst sades det: ”Hans bröder utövade i själva verket inte tro på honom.” Detta visar att de inte var hans bröder i andlig bemärkelse. (Joh 7:3–5) Jesus ställde dessa köttsliga bröder i kontrast till sina lärjungar, som trodde på honom och som var hans andliga bröder. (Mt 12:46–50; Mk 3:31–35; Lu 8:19–21) Denna brist på tro hos hans köttsliga bröder gör att de inte kan vara identiska med de apostlar som bar samma namn: Jakob, Simon och Judas. Det görs en tydlig skillnad mellan Jesu köttsliga bröder och hans lärjungar. (Joh 2:12)

Det förhållande som dessa köttsliga bröder till Jesus hade till hans mor, Maria, talar också för att de var hennes barn och inte några avlägsna släktingar. De nämns vanligtvis tillsammans med henne. Det heter dessutom att Jesus var Marias ”förstfödde” (Lu 2:7) och att Josef inte hade något ”umgänge med henne förrän hon hade fött en son” (Mt 1:25), vilket också stöder tanken att Josef och Maria hade fler barn. Dessutom kände deras grannar i Nasaret igen Jesus och identifierade honom som ”bror till Jakob och Josef och Judas och Simon”, och de tillade: ”Och är inte hans systrar här hos oss?” (Mk 6:3)

Med tanke på dessa bibelställen kan man ställa sig frågan: Varför överlämnade Jesus strax före sin död sin mor, Maria, i aposteln Johannes vård och inte i sina köttsliga bröders? (Joh 19:26, 27) Det var tydligen därför att aposteln Johannes, som var kusin till Jesus, var en man som hade bevisat sin tro; han var den lärjunge som Jesus tyckte mest om, och dessa andliga band var starkare än blodsbanden. Det finns dessutom inget som talar för att Jesu köttsliga bröder vid den tiden hade blivit hans lärjungar.

Efter Jesu uppståndelse övervann hans köttsliga bröder sina tvivel, för de ändrade inställning och var tillsammans med sin mor och apostlarna församlade till bön efter det att Jesus hade stigit upp till himlen. (Apg 1:14) Detta tyder på att de var närvarande också på pingstdagen när den heliga anden utgöts. Jesu bror Jakob, som hade en framträdande plats bland de äldste i den styrande kretsen i Jerusalem, skrev brevet som bär hans namn. (Apg 12:17; 15:13; 21:18; Gal 1:19; Jak 1:1) Jesu bror Judas skrev den bibelbok som bär hans namn. (Jud 1, 17) Paulus visar att åtminstone några av Jesu bröder var gifta. (1Kor 9:5)