Att bygga innebär att framställa genom att foga samman delar. Det hebreiska ordet för ”bygga” är banạh. Av detta ord kommer binjạn (”byggnad”; Hes 41:12), mivnẹh (”uppbyggnad”; Hes 40:2) och tavnịth (”mönsterbild” [2Mo 25:40]; ”form” [5Mo 4:16]; ”byggnadsplan” [1Kr 28:11]). Det vanligaste grekiska ordet för ”bygga” är oikodomẹō; motsvarande substantiv, oikodomẹ̄, betyder ”byggnad”. (Mt 16:18; 1Kor 3:9)

Jehova Gud är den störste av alla byggmästare, eftersom han har skapat allt. (Heb 3:4; Job 38:4–6) Han använde Logos (Ordet), som blev Jesus Kristus, som sin mästerlige arbetare när han skapade. (Joh 1:1–3; Kol 1:13–16; Ord 8:30) Människor kan inte skapa något på samma sätt som Gud; de kan endast bygga med redan existerande material. Människan skapades med en förmåga att planera, tillverka redskap och bygga, och detta kom till uttryck tidigt i historien. (1Mo 1:26; 4:20–22)

Adam och Evas förste son, Kain, var enligt Bibeln den förste som byggde en stad, och han gav staden namn efter sin son Hanok. (1Mo 4:17) Noa byggde en ark enligt de anvisningar som Jehova gav honom. (1Mo 6:13, 14) Nimrod, ”en väldig jägare i opposition mot Jehova”, byggde flera städer, nämligen Babel, Erek, Akkad, Kalne och även Nineve, Rehobot-Ir, Kalach och Resen. (1Mo 10:9–12)

När israeliterna var slavar i Egypten byggde de städer till förrådsplatser åt farao, nämligen Pitom och Raamses. (2Mo 1:11) När Jehova förde dem in i det utlovade landet fann de städer som kanaanéerna hade byggt. Israeliterna intog många av dessa städer och bosatte sig i husen. (5Mo 6:10, 11)

I vildmarken övervakade Mose arbetet med att uppföra tältboningen och tillverka alla dess redskap; allt gjordes enligt den mönsterbild han hade fått av Gud. (2Mo 25:9) Arbetet leddes av Besalel och Oholiab, och deras färdigheter skärptes genom att Guds heliga ande påverkade dem, så att allt arbetet utfördes exakt så som Gud hade befallt Mose. (2Mo 25:40; 35:30–36:1)

Sedan David hade erövrat staden Jerusalem från jebuséerna utförde han ett omfattande byggnadsarbete där; bland annat byggde han ett hus åt sig själv. (2Sa 5:9–11) Hans son Salomo var en ryktbar byggherre vars främsta projekt var Jehovas tempel. Byggnadsplanen till detta tempel hade David fått genom inspiration. (1Kr 28:11, 12) David hade samlat mycket material till tempelbygget – guld, silver, koppar, järn, trävirke, stenar och ädelstenar – som skänktes både av folket och av David själv, av hans privata förmögenhet. (1Kr 22:14–16; 29:2–8) Hiram, kungen i Tyros, var lika välvillig mot Salomo som han hade varit mot David och sände både material, särskilt ceder- och enstockar, och många arbetare. (1Ku 5:7–10, 18; 2Kr 2:3) Kung Hiram sände också en man som hette Hiram (Hiram-Abi), som var son till en tyrisk man och en israelitisk kvinna och som var mycket skicklig att arbeta i koppar, silver, järn, sten, trä och tyg. (1Ku 7:13, 14; 2Kr 2:13, 14)

Salomo utförde också andra omfattande byggnadsarbeten; han byggde bland annat ett hus åt sig själv och även Libanonskogshuset, en förhall med pelare och en tronhall. Det tog 20 år att bygga templet och regeringsbyggnaderna. (1Ku 6:1; 7:1, 2, 6, 7; 9:10) Därefter inledde Salomo ett landsomfattande byggnadsprogram; han byggde Geser och Nedre Bet-Horon, Baalat och Tamar i vildmarken samt förrådsstäder, vagnsstäder och städer åt ryttarna. (1Ku 9:17–19) Utgrävningar i Palestina, särskilt i Hasor, Megiddo och Geser, har frilagt stadsportar och befästningsverk som arkeologer tillskriver Salomo.

En framträdande byggherre bland Israels och Judas kungar var Salomos son Rehabeam. Till hans verk hör återuppbyggnaden av Betlehem, Etam, Tekoa, Bet-Sur, Soko, Adullam, Gat, Maresa, Sif, Adorajim, Lakis, Aseka, Sora, Ajalon och Hebron. Rehabeam förstärkte också städernas befästningar och lade upp förråd i dem. (2Kr 11:5–11) Andra byggherrar var Basa, Israels kung, som ”började befästa Rama”; Asa, Judas kung, som befäste Geba i Benjamin och Mispa; beteliten Hiel, som miste två söner när han återuppbyggde det ödelagda Jeriko – Abiram, den förstfödde, då grunden lades, och Segub, den yngste, då dörrarna sattes upp – så som Josua hade förutsagt (1Ku 15:17, 22; 16:34; Jos 6:26); och Ahab, Israels kung, som byggde ett elfenbenshus och även flera städer (1Ku 22:39).

Ussia, Judas kung, utförde också många byggnadsprojekt. (2Kr 26:9, 10) Han visade prov på militär skicklighet genom att förstärka Jerusalems försvar med ”krigsmaskiner, uttänkta av ingenjörer”. (2Kr 26:15) På väggreliefer  som skildrar Sanheribs angrepp på Lakis ses några speciella befästningsanordningar på tornen. Somliga arkeologer tillskriver Ussia dessa.

Jotam byggde också mycket. (2Kr 27:3, 4) Hiskia förstärkte Jerusalems försvar avsevärt; han lät till exempel gräva en tunnel från Gihonkällan för att leda vatten in i staden. (2Kr 32:2–5, 30) Denna vattentunnel kan än i dag ses av dem som besöker Jerusalem.

Efter landsflykten drog Serubbabel upp från Babylon med 50 000 man och började återuppbygga Jehovas tempel i Jerusalem. Det fullbordades den 6 mars 515 f.v.t. Senare, år 455, kom Nehemja från Susa till Jerusalem för att återuppbygga stadens mur. (Esr 2:1, 2, 64, 65; 6:15; Neh 6:1; 7:1)

Nebukadnessar, Babylons kung, är mest känd för sina militära bedrifter, men han var också en stor byggherre. I Babylon byggde han många tempel åt falska gudar. Han uppförde också stora offentliga byggnadsverk. Hans inskrifter befattar sig inte med hans militära bedrifter utan med byggnadsprojekt, däribland tempel, palats, gator, fördämningar och murar. Han gjorde Babylon till den forntida världens mest anmärkningsvärda stad, och i hela Babylonien fanns det inget som kunde mäta sig med de berömda hängande trädgårdarna, som kung Nebukadnessar anlade för att lindra sin mediska drottnings hemlängtan. Dessa trädgårdar räknades som ett av antikens sju underverk.

Kung Herodes den store byggde om det andra av Jehovas tempel i Jerusalem. På grund av judarnas misstro måste Herodes först frakta dit allt byggnadsmaterial och därefter riva ner templet bit för bit allteftersom han uppförde det nya. På grund av sin misstro och motvilja mot Herodes betraktar judarna inte detta som det tredje templet, även om det ofta benämns så av andra. År 30 v.t. hade ombyggnaden på tempelområdet pågått i 46 år (Joh 2:20), och den fortsatte i många år till. Herodes anlade också en hamn vid Caesarea, och han återuppbyggde Samaria och utförde andra omfattande byggnadsprojekt både i Palestina och i andra länder.

När Jesus var på jorden var han byggnadshantverkare; han omnämns som ”snickaren”. (Mk 6:3)

På Bibelns tid använde man bland annat följande byggnadsmaterial: jord, olika träslag, sten, ädelstenar, metaller, tyg, puts, murbruk och asfalt. Dessutom beströk man ibland byggnader med kalk, man målade trä i olika färger och färgade tyg. Ibland målades eller glaserades tegel. (Se TEGEL.)

Bibeln nämner en del redskap och verktyg som användes vid byggnadsarbete: yxa (5Mo 19:5), hammare (Dom 4:21), smideshammare, städ, spik (Jes 41:7), såg (Jes 10:15), stensåg (1Ku 7:9), mätsnöre (Sak 1:16; 2:1), mätstav (Hes 40:3; Upp 21:15), lod (Am 7:7, 8; Sak 4:9, 10), lodmall (2Ku 21:13; Jes 28:17), stämjärn, passare (Jes 44:13), skärverktyg (Jes 44:12; Jer 10:3), mejsel (2Mo 20:25) och våg (Jes 40:12).

Bildspråk. Den kristna församlingen betraktas som ett hus eller tempel som är byggt på den grund som apostlarna och profeterna utgör och med Kristus Jesus som grundhörnstenen. Den kallas ”Guds byggnad”, ”en plats där Gud kan bo genom ande”. (1Kor 3:9; Ef 2:20–22) Jesus tillämpade uppfyllelsen av Psalm 118:22 på sig själv; han var den ”sten” som ”byggnadsarbetarna”, judarnas religiösa ledare, förkastade. (Mt 21:42; Lu 20:17; Apg 4:11; 1Pe 2:7) De enskilda medlemmarna av församlingen omtalas som ”levande stenar”. (1Pe 2:5) Den förhärligade församlingen, även kallad Jesu Kristi brud, framställs som en stad, det nya Jerusalem. (Upp 21:2, 9–21)

Jesus liknade sina åhörare vid två olika byggnadsarbetare. Den ene byggde sin personlighet och sitt liv på den klippgrund som utgörs av lydnad för Kristus, och han kunde därför stå emot stormvindar i form av motstånd och prövningar. Den andre, som byggde på sanden, höll inte stånd när han utsattes för press. (Mt 7:24–27) Aposteln Paulus, en ”arbetsledare”, skrev om arbetet med att bygga upp en kristen personlighet hos andra. (1Kor 3:10–15) Vid ett tillfälle sade Jesus till judarna: ”Bryt ner detta tempel, så skall jag på tre dagar resa upp det.” (Joh 2:19) Judarna trodde att han talade om Herodes tempel och använde detta uttalande emot honom vid hans rättegång, då vittnen sade: ”Vi hörde honom säga: ’Jag skall riva ner detta tempel, som är gjort med händer, och på tre dagar skall jag bygga ett annat som inte är gjort med händer.’” (Mk 14:58) Jesus använde emellertid bildspråk och syftade på ”sin kropps tempel”. Han dödades, och på tredje dagen uppstod han igen. (Joh 2:21; Mt 16:21; Lu 24:7, 21, 46) Hans Fader, Jehova Gud, uppväckte honom i en annan kropp, inte en som var gjord med händer som templet i Jerusalem, utan en andlig kropp som hans Fader hade gjort (byggt). (Apg 2:24; 1Pe 3:18) Detta är inte det enda ställe där det talas om att bygga en kropp, för  det sägs om Evas skapelse: ”Och Jehova Gud byggde så en kvinna av revbenet, som han hade tagit från mannen.” (1Mo 2:22)

Jesus Kristus förutsade att människorna under de ”sista dagarna” skulle vara som människorna på Lots tid, upptagna med byggande och annat, omedvetna om vilken tid de levde i, och tillintetgörelsen skulle oväntat komma över dem mitt i all deras verksamhet. (Lu 17:28–30; se också ARKITEKTUR; BEFÄSTNINGAR.)