(Claudius Lỵsias)

Militärbefälhavare för den romerska garnisonen i Jerusalem när aposteln Paulus omkring år 56 besökte staden för sista gången. Som militärbefälhavare (kiliark) hade Claudius Lysias 1 000 man under sig. Hans grekiska namn, Lysias, tyder på att han var av grekisk börd. Han skaffade sig romerskt medborgarskap för en stor summa pengar, troligen under Claudius regering, då det var vanligt att de som fick medborgarskap tog den regerande kejsarens namn. (Apg 22:28; 23:26) Enligt den romerske historikern Dio Cassius var det i början av kejsar Claudius regering vanligt att man köpte romerskt medborgarskap för stora penningsummor. (Romaïka, LX, 17, 5, 6)

Claudius Lysias omnämns i Apostlagärningarna i förbindelse med aposteln Paulus. Han och soldaterna och officerarna räddade Paulus från att bli dödad av en upprorisk pöbelhop. Claudius Lysias grep Paulus och befallde att han skulle bindas, och när han på grund av tumultet inte lyckades ta reda på vad Paulus anklagades för, befallde han att Paulus skulle föras till förläggningen i Antoniaborgen. (Apg 21:30–34)

Claudius Lysias drog felaktigt slutsatsen att Paulus var den egyptier som tidigare hade gjort ett uppviglingsförsök och fört 4 000 dolkmän ut i vildmarken. Men när han fick veta att det inte var så, gick han med på apostelns begäran om att få tala till folket från trappan, troligen den trappa som ledde upp till borgen. Så snart Paulus nämnt att han fått i uppdrag att förkunna för nationerna utbröt det återigen tumult, och Claudius Lysias befallde därför att han skulle föras in i förläggningen och förhöras under gisselslag. (Apg 21:35–40; 22:21–24)

När Claudius Lysias underrättats om att Paulus var romersk medborgare och själv frågat Paulus om det blev han rädd, eftersom han hade kränkt en romersk medborgares rättigheter genom att låta binda honom. (Apg 22:25–29) Det är förklarligt att Claudius Lysias utan vidare godtog Paulus påstående om att han var romersk medborgare, eftersom det var förbundet med dödsstraff att falskeligen påstå något sådant. Historikern Suetonius säger om kejsar Claudius: ”Utlänningar förbjöd han att anta romerska namn, det vill säga släktnamn. Sådana som på orättmätigt sätt tillvällade sig romersk medborgarrätt lät han avrätta med bila på fältet uppe på Esquilinen.” (Kejsarbiografier, 2001, sid. 248 [Claudius, 25])

Eftersom Claudius Lysias fortfarande ville veta varför Paulus egentligen anklagades, befallde han att Sanhedrin skulle samlas. När  Paulus vid detta tillfälle förde ämnet uppståndelsen på tal, uppstod en sådan oenighet bland Sanhedrins medlemmar att Claudius Lysias fruktade att Paulus skulle slitas i stycken av dem, och han befallde därför soldaterna att rycka honom ur deras mitt. (Apg 22:30; 23:6–10)

När Claudius Lysias senare genom Paulus systerson fick kännedom om att en judisk komplott hade anstiftats för att få Paulus dödad, kallade han till sig två av sina officerare och befallde dem att 200 soldater, 70 ryttare och 200 spjutbärare skulle göras redo för att vid niotiden på kvällen föra Paulus till ståthållaren Felix i Caesarea. (Apg 23:16–24) I enlighet med romersk lag skickade han också en redogörelse om fallet till ståthållaren. I det här brevet höll han sig emellertid inte helt till sanningen. Han bekräftade visserligen att Paulus var oskyldig, men han gav intryck av att ha räddat Paulus därför att han fick veta att han var romare. Men i själva verket hade han kränkt Paulus rättigheter som romersk medborgare genom att låta binda honom och till och med befalla att han skulle förhöras under gisselslag. (Apg 23:25–30)

Anledningen till att lärjungen Lukas kände till brevets innehåll kan vara att brevet lästes upp under rättegången. En annan möjlighet är att Paulus fick en kopia av det sedan han vädjat till kejsaren.