Ordet ”dåre” så som det används i Bibeln betecknar inte en person med bristande intelligens, utan snarare en person som ratar allt förnuft, lever på ett oförståndigt sätt i moraliskt avseende och inte följer Guds rättfärdiga normer. De hebreiska ord som betecknar en sådan person är kesịl (en som är enfaldig; Ord 1:22), ’ewịl (dåre, en som är dåraktig; Ord 12:15), navạl (en som är oförståndig; Ord 17:7) och lets (hånare, en som är hånfull; Ord 13:1). På grekiska används orden ạfrōn (oförnuftig; Lu 12:20), anọētos (oförståndig; Gal 3:1) och mōrọs (dåre, dåraktig; Mt 23:17; 25:2).

Nabals uppförande är ett exempel på hur en dåre handlar. (1Sa 25) De som tillber det skapade trots att de känner den sanne Guden beskrivs som dåraktiga. (Rom 1:20–25) Jesaja sade att dåren, den oförståndige, ”talar blott oförstånd, och hans hjärta arbetar på det som är till skada, för att åstadkomma avfall och tala egensinnigt mot Jehova, för att låta den hungriges själ gå tom och låta den törstige gå utan dryck”. (Jes 32:6) Dåren föraktar vishet och tuktan. (Ord 1:7) I stället för att lyssna till råd fortsätter dåren på en väg som är ”rätt i hans egna ögon”. (Ord 12:15) Han har lätt för att känna vrede och börja gräla. (Pre 7:9; Ord 20:3) Han säger i sitt hjärta (han kanske inte säger det rent ut, men hans handlingar vittnar om hans inställning): ”Det finns ingen Jehova.” (Ps 14:1)

Jesus Kristus kallade med rätta de skriftlärda och fariséerna ”dårar och blinda”, dvs.  sådana som saknade vishet och var moraliskt fördärvade, för de hade förvrängt sanningen genom sina människogjorda traditioner och uppträtt hycklande. Jesus underbyggde sitt uttalande genom att ge exempel på deras brist på urskillning. (Mt 23:15–22; 15:3) Men den som med orätt kallade sin broder ”din föraktlige dåre” och därmed fördömde honom som moraliskt fördärvad skulle vara ”underkastad det brinnande Gehenna”. (Mt 5:22; Rom 14:10–12; Mt 7:1, 2)

Liknelserna om den dåraktige mannen, som byggde sitt hus på sanden, och den rike mannen, vars jord bar så riklig skörd att han planerade att bygga större förrådshus och sedan njuta av livet, är exempel på hur Jesus med hjälp av liknelser hämtade från vardagslivet visade hur dåraktigt det är att försumma det andliga och därmed gå miste om de sanna välsignelserna. Det är dessutom dåraktigt att inte vara ständigt vaksam i andligt avseende, vilket framgår av Jesu liknelse om de fem dåraktiga jungfrurna som inte tog med sig olja till sina lampor när de gick ut för att möta brudgummen. (Mt 7:24–27; Lu 12:16–21; Mt 25:1–13)

För att bli verkligt vis måste man bli en dåre i världens ögon, och på samma sätt är ”den här världens vishet ... dårskap inför Gud”. Det är inte de världsligt visa som Jehova har utvalt som sina representanter, utan sådana som andra ser ner på som människor utan kunskap, dårar. Detta har gjort den här världens dårskap ännu mer uppenbar. Dessutom gör det att den som blir föremål för Guds ynnest inte har någon orsak att berömma sig. All ära går i stället med rätta till vishetens källa, Jehova. (1Kor 3:18, 19; 1:18–31)

Att svara en dåre ”efter hans dårskap” i det avseendet att man sänker sig till hans låga argumentationsnivå är detsamma som att man är ense med dåren och hans oförståndiga tankegång och handlingar. Ordspråket säger därför: ”Svara inte den enfaldige efter hans dårskap.” (Ord 26:4) Som det vidare visas kan det emellertid vara bra att svara honom ”efter hans dårskap” i det avseendet att man analyserar hans påståenden, avslöjar dem som dåraktiga och visar att hans argument leder till helt andra slutledningar än de som han själv har kommit fram till. (Ord 26:5)