Nedsatt eller obefintlig hörsel. Dövhet orsakas ofta av sjukdom, olycka, starkt och plötsligt ljud eller långvarigt buller. Dövhet kan också vara medfödd. En annan orsak till dövhet som nämns i Bibeln är demonpåverkan. (Mk 9:25–29) Roten till det hebreiska ordet cherẹsh (”döv”; Jes 35:5) kan avse antingen dövhet eller att någon förhåller sig tyst till något och återges beroende på sammanhanget med ”vara [bli] döv” eller ”vara tyst”, ”tiga”. (Ps 28:1; 35:22, not; 50:3, not; Mik 7:16)

Jehova, som skapat örat (Ord 20:12), krävde att hans folk skulle visa hänsyn mot de döva. Israeliterna fick inte göra någon som var döv till föremål för åtlöje eller nedkalla ont över denne, eftersom döva inte kunde försvara sig mot uttalanden de inte kunde höra. (3Mo 19:14; jfr Ps 38:13, 14.)

När Jehova i 2 Moseboken 4:11 säger att det är han som ”gör ... [människan] döv”, betyder det inte att han är ansvarig för alla fall av dövhet. Men Jehova kan göra någon bokstavligen döv, stum eller blind av någon särskild orsak eller för något visst syfte. Johannes döparens far gjordes stum för en tid därför att han inte trodde ängelns ord. (Lu 1:18–22, 62–64) Gud kan också göra människor andligt döva genom att han låter dem förbli i det tillståndet om de önskar det. (Jfr Jes 6:9, 10.)

Jesus Kristus visade under sin jordiska tjänst prov på sin mirakulösa förmåga att bota genom att vid flera tillfällen ge fysiskt döva hörseln tillbaka. (Mt 11:5; Mk 7:32–37; Lu 7:22) Det ger en försäkran om att under hans styre över jorden kommer allt som orsakar lidande att tas bort, även dövhet.

Psalmisten liknade de onda, som inte vill lyssna till den vägledning de får, vid en kobra som gör sig döv för ormtjusarens röst. (Ps 58:3–5) På Jesajas tid var israeliterna, trots att de hade öron, på liknande sätt som döva därför att de var sena till att höra och lyda Jehovas ord. (Jes 42:18–20; 43:8) Men när israeliterna hade återvänt från landsflykten, precis som det var förutsagt, skulle det inte längre finnas någon som var andligt döv bland dem. De skulle höra Guds ord i den meningen att de gav akt på det. (Jes 29:18; 35:5) När Jesus Kristus var på jorden öppnade han förståndets öron hos många, så att de kunde handla efter det de hörde. (Mt 13:16, 23)