Det namn som ”fästet Sion” fick sedan det erövrats från jebuséerna. (2Sa 5:6–9) Man anser att fästet låg på den utlöpare eller bergsrygg som sträcker sig söderut från berget Moria, alltså söder om den plats där Salomo senare byggde templet. I dag är denna smala platå avsevärt lägre än berget Moria. Omfattande stenbrytning har bedrivits på platsen, särskilt under kejsar Hadrianus regering i samband med att den romerska staden Aelia Capitolina byggdes omkring 135 v.t. I forna tider hade därför utlöparen tydligtvis nästan samma höjd som berget Moria, där templet låg, men den var ändå något lägre. (BILDER, bd 1, sid. 747, och bd 2, sid. 947)

Platsen var mycket lämplig för ett ”fäste”, eftersom den skyddades av djupa dalar på tre sidor – i väster av Tyropoiondalen och i öster av Kidrondalen, som övergick i Hinnoms dal söder om bergsryggen. (1Kr 11:7) Det var därför bara mot norr som staden behövde särskilt skydd, och här blev bergsryggen ännu smalare, vilket i hög grad försvårade ett angrepp. ”Davidsstadens” norra gräns har ännu inte kunnat fastställas med säkerhet, men en del forskare menar att den troligen gick vid det smala ställe som nämns här ovan. Under århundradenas lopp har dalarna fyllts av sten och spillror, och därför upplever man inte längre platsen som lika strategiskt belägen. Den forntida Davidsstaden beräknas ha haft en yta på 4 till 6 hektar.

I Kidrondalen, nära foten av bergsryggens östra sida, finns en källa som kallas Gihon. (1Ku 1:33) Arkeologiska utgrävningar visar att man i forna tider högg ut en tunnel som ledde genom klippan till ett schakt, så att man hade tillgång till källan utan att behöva gå utanför stadsmurarna. Några menar att det var genom att klättra upp i detta schakt som Joab och hans män kunde tränga in i fästet och inta det. (2Sa 5:8; 1Kr 11:5, 6)

Platsen fick namnet ”Davidsstaden” därför att David flyttade sitt kungliga residens hit efter att ha regerat i sju och ett halvt år i Hebron. Med hjälp från Hiram, kungen i Tyros, byggde David här ett ”hus av cederträ” åt sig. (2Sa 5:5, 9, 11; 7:2) David flyttade förbundsarken från Obed-Edoms hus upp till Davidsstaden, och när processionen var på väg in i staden kunde Davids hustru Mikal se den från fönstret i hans hus. (2Sa 6:10–16; 1Kr 15:1, 29) Efter sin död begravdes han i staden, och många andra kungar i hans släktlinje blev också begravda här. (1Ku 2:10)

Från Salomos regering och framåt. Salomo flyttade arken till det nybyggda templet på den större platån norr om Davidsstaden. Uttrycket att man lät ”hämta upp Jehovas förbunds ark från Davidsstaden” visar att tempelområdet låg högre och att berget Moria alltså var högre än utlöparen i söder. (1Ku 8:1) När Salomo hade gift sig med faraos dotter lät han henne bo i Davidsstaden. (1Ku 3:1) Men när ett nytt residens närmare tempelområdet blev färdigt lät han henne flytta från Davidsstaden, eftersom den ansågs vara helig på grund av att arken hade varit placerad där. (1Ku 9:24; 2Kr 8:11) Salomo utförde ytterligare byggnadsarbeten i Davidsstaden, och Hiskia utförde reparationsarbeten här som förberedelse för assyriern Sanheribs angrepp. (1Ku 11:27; 2Kr 32:5) Hiskia ledde dessutom vattnet från Gihonkällan över till västra sidan av Davidsstaden, tydligtvis med hjälp av den tunnel som man har upptäckt går genom klippan och förbinder källan med Siloamdammen på utlöparens sydvästra sluttning. (2Kr 32:30) Hiskias son och efterträdare, Manasse, byggde en yttre mur längs den östra sluttningen mot Kidrondalen. (2Kr 33:14)

De ovannämnda bibelställena visar att även om Jerusalem utvidgades med tiden, så fortsatte Davidsstaden att vara en separat del. Så var fallet även efter återkomsten från landsflykten i Babylon, då vissa kännemärken i staden nämns i samband med reparationsarbetet på stadens murar. (Neh 3:15, 16) ”Trappan till Davidsstaden” gick tydligtvis upp till stadens södra ände. (Neh 12:37) Vid utgrävningar här har man funnit delar av en sådan trappa, och fortfarande leder en rad grovt uthuggna trappsteg uppför kullen på detta ställe.

I de kristna grekiska skrifterna används uttrycket ”Davids stad” om Betlehem, den stad där David och Jesus föddes. (Lu 2:4, 11; Joh 7:42; se JERUSALEM.)