[Delạja] Betyder ”Jehova har hämtat (dragit) upp [för att befria]”.

1. En aronitisk präst på Davids tid. Han blev genom lottkastning utsedd till föreståndare för den 23:e avdelningen av präster. (1Kr 24:1, 5, 18)

2. Son till Semaja; en av de furstar vid kung Jehojakims hov som hörde Baruk läsa ur den bok Jeremia hade skrivit och som tydligen därefter lämnade en rapport till kungen. När sedan rullen lästes upp för Jehojakim, vädjade Delaja och två andra furstar förgäves till kungen att inte bränna upp den. (Jer 36:11–26)

3. Förfader till några av dem som kom till Jerusalem tillsammans med Serubbabel 537 f.v.t. men som inte kunde bevisa att de var israeliter. (Esr 2:1, 59, 60; Neh 7:61, 62)

4. Son till Mehetabel och far till den Semaja som hade lejts av Sanballat och Tobia för att skrämma ståthållaren Nehemja. (Neh 6:10–13)

5. En av Eljoenajs sju söner; en avkomling av David genom Salomo. (1Kr 3:10, 24)